Åter ett årsskifte

Så var det åter årets sista dag, och som vanligt är det med blandade känslor jag tar mig igenom denna dag. Som tur är har vi underbara vänner att umgås med och jag hoppas åstakomma kanongod mat. Nu är det ju rätt svårt att misslyckas med potatisgratäng och att helsteka en köttbit brukar jag alltid fixa, men man vet ju aldrig. Trollungen har beställt chokladpudding med div tillbehör till efterrätt och jag har gort choklad pannakotta, varför bråka om nått så simpelt årets sista dag, det får helt enkelt bli två efterrätter. Hoppas få riktigt kaffe, sist vi var där bjöd "Lillfisen" på kaffe med granbarr, men i små koppar, men som vanligt var det bara jag som var tvungen att dricka upp.

"Så hastigt flydde åter ett år
med dagar som växlats till minnen,
några med klarhet som från igår
har mejslats med fasthet i sinnen.

Dagbok är tecknat blad efter blad
av hand som skrivit vad livet gav,
allt står tecknat på rad efter rad
för att ej dränkas i glömskans hav." Holger Nilsson.

Önskar alla ett gott nytt år!

Mellandagar

Maken var ledig en dag av dessa mellandagar, den dagen passade vi på att fika i det "nya" huset på Slingerstigen. Själv har jag mest legat i soffan, nacken mår inte nått vidare, men jag har haft några underbara dagar ändå. I förgår var vi till grannarna till Pingstkyrkan och åt kvällsmat, spontna inbjudningar sånt uppskattas alltid och mat behöver man ju alltid fylla på med.

Det är tur att Trollungen har bästa kompisar, hon har åkt skridskor två dagar och varit till badhuset en dag, sen har de lekt, lekt och åter lekt. Som sliten mamma är jag grymt tacksam över föräldrarna till tösen Trollungen varit med dessa dagar och ska komma på ett sätt att visa min tacksamhet på, utan att göra dem förlägna. Tror att de upplever det enklare att ha med en kompis till sin tös och jag gläds åt att valet så ofta faller på min.

Idag har både jag och Trollungen en mellandag, vi har varit till Tanhems gård, och på ICA här i Forshaga, utan att Trollungen gnällde eller tjatade. Vi har köpt kött mm för att imorgon kunna tillaga en festmåltid, det blir kalvstek med potatisgratäng, även om Trollungen och sonen i huset vi ska till ska äta spagetti. Trollungen har beställt chokladpudding med div tillbehör och själv vill jag ha en chokladpannakotta, så det blir att göra både och.

Idag har både jag och Trollungen en riktig mellandag, en dag då vi inget gör, om man bortser från att vi handlat, men vi passade på att köpa godis, som vi kallar för fika. Vet ju att hon har ett behov av att få tid för sig själv ibland och det får hon idag.

Imorgon är det åter sista dagen på ett år, det går för fort, även om det många gånger känns som om dagarna aldrig tar slut pga smärta mm, men trots allt så ser jag tillbaka på 2011 med glädje, det finns vissa saker jag helst varit utan, saker jag själv inte kan påverka, men jag har funnit många guldkorn och det är det som är det viktiga, att kunna glädjas åt de små ljusglimtarna och njuta av det goda.

Annandagsfik

Trot om ni vill, mn idag var jag först ur sängen, och det frivilligt och inte pga värk, jag hade helt enkelt sovit klart. Kan också hänga samman med att det var lite att pyssla med inför "Annadagsfikat". I år "tog" jag tillbaka tradionen att bjuda på fika, "Ris a la Malta" "glöggbord" Kaffe mm mm.

Straxt före 14 kom Kumlingarna, och så dök de från Skoghall upp och så kom Makens Morbror O, det blev några trevliga timmar och om någon åkte hem hungrig får han/hon skylla sig sälv, för det finns kvar av en del i alla fall. Kan bli go´fika fler gånger...

Lite fler julklappar byttes och jag tror att vi alla var nöjda med det vi fick, även om min älskade Morbror T påstod att åsnan skulle påminna honom om mig, det var ju inte tanken, det var ju don efter person och då inte efter givarna utan han som fick just åsnan.

Nu har lugnet laggt sig här hemma, vi har vinkat av våra gäster och jag tänker ligga i soffan, det är lyx det, tror ag ska hämta en skål chips....

Juldagen

En dag som gick snabbt med ändå i slappandets tecken, sen frukost, rester till lunch och go´fika a la Mams, kan inte bli mycket bättre.Trollungen var lite leksugen, men det botades med att vi såg "Smurfarna" vi stora såg hela, Trollungen delar, men det var en del att föbereda inför "Annandagsfikat", Maken var några vänder till ICA och COOP, Trollungen var med en gång för att testa om "Hello Kitty-CD-spelaren" funkade och den fick godkänt, har varit utsedd till årets bästa julklapp, men det varierar...

Kvällen avslutades med glöggmys, "Stjärnorna på slottet" och "Morden i Midsommer", det sista missade Maken det mesta av, då han fick nöjet att läsa för Trollungen ur julklappsboken.

"Ge mig mera jul"

Nu har vi firat jul sedan i fredags, då vi var till Paps och M och det är som starten för vårt julfirande. Trots att kusinerna aldrig brukar med just denna dag på året så saknade Trollungen dem.

Sen bar det av mot Kumla där vi hämtade Mams och en back med riktig must, då utbröt ett kaos i baksätet, öronvärk som inte gav sig med hjälp av Ipren och näsdroppar. Det blev en rätt snabb färd till VC i Forshagaoch aktubesök där läkren konstaterade att Trollungen hade rödsprängda bloddkärl i hö öra, men att det inte var nån fara för julfirande eller att det smittade, det kan bli så ibland, gör ont, men inget att behandla eller oroa sig för. Lätt för läkaren att säga, som förälder till en tjej som sällan gråter av smärta och aldrig i över 20 min efter en Ipren var det svettigt ett tag, när hon var hysterisk av smärta i närmare en timme.

Med Mams här provade vi julskinkan mm på kvällen och var väl med i förberedelserna för julafton, öronvärken försvann och vi fick alla sova gott, om än kort. 5,15 kom Trollungen tuggandes på tuggummi och stolt som en tupp, tre paket hade legat under hennes gran. Vi gick inte upp, men det blev en låååång väntan för Trollungen.

13.00 var vi klara med "glöggbordet" och då kom bilen från Skoghall och vi kunde börja mumsa och njuta, när Trollungen var och bytte om kom en Tomtenissa med paket från Tomten. Det blev en himla många klappar som bytte ägare och jag tror att både Tomten och vi andra hittat paket som passade de som fick dem.

Vad passar bättre efter att ha fått en massa paket än att mumsa i sig av den goda julmaten, så det blev nästa punkt på vårt program. Det åts och dracks och alla var vi mätta och belåtna och jag "snodde" både varmrökt lax och "Svärfars revben" så jag hade till senara.

Kaffe och saffranspannacotta med blåbär fick vänta ett tag men la sig som bommull runt magen, och var en riktig höjdarefterrätt en julafton. De som ville fick nått gott att dricka till kaffet, jag avstod, pga alla mina värktabletter. Men tackvare min nya "massagekrage" har jag klarat mig bra mycket bättre än jag vågat drömma om, tack min älskade Make och Trollunge för "Eva-presenten, tack även Mams för boken-

När kvällen kom och Skoghallsfolket åkt hem och Maken bar Trollungen till sängen tackade hon trött för alla underbara julklappar, och redan under dagen utsåg hom julen till den bästa av högtider.

20:e december, kan det betyda kaos?

Vi ligger ganska bra med i planeringen inför jul, idag ska jag "hämta" första tomtesäcken, fixa mera ljus och vem vet kanske träffar jag nån att fika ihop med. Lite jobbigt att det är den 20:e oroar mig en smula, för det betyder att fler än jag har fått pengar och tänker sig ut och fixa en massa.

Men två saker ska jag göra innan jag åker och det är att få iväg ett mail till Morbror T och rasta "Geten", sen börjar jag nog med frukost på IKEA...

Fjärde advent

Idag har jag en "soffdag", jag gör inte många knop och lider lite av gårdagens klappjakt, även om vi viste var vi skulle och vad vi skulle köpa och började med att efter att ha lämnat Trollungen på kalas tog en frukost på IKEA och inte sögs in i stressen som alla verkar ha i år också.

Idag har "våra" busar och deras mamma varit här, det är alltid lika kul att ha dem här, ungarna stojade, busade, lekte och spelade TV-spel, och jag fick höra att de gillar vårt "kaos" och att det luktar så gott här. Tror det handlar om att vi har ett lugn och ro här hemma trots stökiga rum och en massa saker på fel ställen. Det viktigaste är ju att de vill komma tillbaka och verka trivas här.

Killarna hann inte lämna oss innan en av Trollungens bästa kompisar ringde, så lagom till maten hade vi en extra tjej och sen har det lekts och fnittras en massa. Det är som musik i mina öron. Det känns så bra att Trollungen har så många kompisar och att de är olika vilket gör att olika sidor och lekar som visas och leks, tror det är viktigt och bra för utvecklingen.

Har som vana att börja dagen på FB med ett citat, tror ag avslutar detta med dagens:
"Julen nalkas i advent, och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker, när de fyra ljusen blänker." Britt G. Hallqvist

Sorg i hjärtat

Har just varit tvungen att berätta för Trollungen och Maken att Morbror T med familjs älskade hund nu är en stjärna på vår himmel. Trollungen har just förlorat nån som alltid funnits i hennes liv, en fin hund har lämnat ett enormt tomrum och många är tårarna vi fäller. Nu ska vi försöka minnas allt det roliga och dråpliga vi varit med om med denne vovve. Men först ska tårarna ta slut, i alla fall för stunden, det är med stor sorg jag tittar upp mot himlen, och inser att idag ser vi inga stjärnor...

"Allt är möjligt"

Skulle inte gå med i Facebook(FB), höll emot länge, men är glad att jag lät mig övertalas, många gamla vänner har jag återfunnit och nya har tillkommit, och det är ett otroligt bra sätt att hålla kontakt med nära och kära.

Spela dataspel har jag gillat sen min Morbror T kom hem med dator och kassettband med massa spel på, nu spelar jag på FB, och även om det inte blir så mycket pga nacken så finns det alltid där.

Vinna på lotteri det gjorde jag som liten, vet inte hur många paket kaffe jag vann med morfar när vi var till Kil (Närkes Kil) och handlade, men många blev det. Nu på slutet har vinsterna lyst med sin frånvaro, men jag har ju vunnit Makens hjärta så jag är mer än nöjd. Vi har ju även fått Trollungen, och har två trevliga djur, även om Hunden mer är en get och Katten ständigt avslöjar om jag har ont, så har jag fått mycket av det jag drömde om. Därför blev jag väldigt glad när jag via FB vann ett par nya glasögon, och det var verkligen nått jag behövde, för någon månad sedan, eller det hr nog gått över två. Idag låg det en ny vinst i brevlådan, ett smycke, jag visste att jag vunnit ett men inte hur det skulle se ut, och nu vet jag inte om jag gillar fram eller baksidan bäst. Med andra ord jag vann två smycken i ett, det är vad jag kallar ett guldkorn.


Bilden har jag "lånat" här.

Åter i verkligheten

Reuma Rehab, fyra veckor med träning, maten serverad 5 gånger/dag, 4 nätter på hotell/vecka och ledigt över helgen, det är nått alla skulle behöva lite då och då, inte bara vi som har reumatism. Men nu är det över för denna gång och jag håller tummar och tår att jag får komma tillbaka om ett år.

Det kom ju lite plötsligt det där med träningen så jag han inte riktigt fatta att jag skulle dit, än minder förstå att halva decemer skulle gått när jag åter är hemma igen. Så nu får vi göra det bästa av situationen, med andra ord, göra som vi brukar.

Julen står för dörren och jag är inte i fas, men det var jag inte förra året heller och det blev jul då, så vi fixar nog ihop nått nu också. Men för bara andra året sen jag flyttade till Värmland ska vi vara hemma på julafton och det känns lite både och. Jag älskar tradioner och när jag får träffa alla nära och kära, men nu blir det inte så och det är bara att acceptera och börja lägga grunden för nya traditioner, jag kan inte göra nått åt situationen, lider av den, men gör som jag alltid försöker göra, hitta de små ljusglimtarna, de små guldkornen och det vet jag att jag kommer att göra.

Ikväll ska granen bli klädd, den är klädd till hälften, vilket fick Trollungen att gå i taket, hur dum får en mamma bli, vara rädd om julgranskulor efter sin farmor är väl ingen anledning för mamman att hänga upp dem, Trollungen hade ju bara sönder två av sin egna förra året. Imorgon står pepparkakshus på programmet, för nu har vi hittat chokladlincer utan laktos i. Ska även försöka bli klar med div beställningar via "nätet", vissa ska få julklappar efter divisen; "don efter person", gäller speciellt min älskade Morbror T...

Reuma Rehab

Det har strulat en del med datorerna, därav att jag inte skrivit, eller mer rätt, publicerat något på väldigt länge. Jag har nämligen upptäckt att min nacke mår bättre när jag använder Trollungens dator, den är mindre och jag rör då inte på huvudet när jag läser eller skriver, men jag kan av någon anledning inte publicera nått här på bloggen från den.

För mindre än 3 veckor sedan ringde de från reumatologen och frågade om jag var intresserad av en träningsperiod nu i höst. Självklart svarade jag utan att tänka, att det sen var mindre än 2 veckor innan jag skulle skrivas in det spelade mindre roll. Det blev att stuva om en del, flytta lite läkarbesök, några undersökningar och framför allt fixa så att Trollungen har fritids både på morgonen och tills maken hämtar henne. "Pusskort", kramar och pussar var jag ju självklart också tvungen att göra....

Jag är nu inne på vecka två av 4 och det känns, det är nu vi mår som sämst för att nästa vecka börja känna det positiva av all träning. Min nacke ställer till det en hel del, men sjukgymnasterna är fantastiska, även om min älskade "plågoande" fortfarande är tjänstledig, så de ger mig andra övningar anpassade efter min förmåga och mina problem. Vi är 10 stycken och det är en härlig grupp, bara en jag träffat förut och jag saknar allt mina "Gubbar", han från Säffle och han från Hammarö, men man kan inte få allt här i världen.

Idag får jag besök av Trollungen och Maken, Farfar har varit snäll och hämtat Trollungen så hon slipper ha långa dagar alla utom fredag då jag hämtar henne när jag kommer hem, eller när hon slutar skolan, och det gör ju att Maken slipper åka till Forshaga och hämta henne och sen ner hit till mig, vi är alla nog så trötta så här mitt i veckan.

Örebro borde flytts

Igår var vi till Morfar och hade en trevlig kväll med massa prat, god mat och lite bus. Trollungen saknade sina kusiner, men var nöjd med att få träffa Morfar, hon hade massa små hälsningar, teckningar mm med sig till honom. Jag börjar hålla med Trollungen om att Kumla och nu även Örebro borde flyttas till en bit bortanför Forshagas Folkets Park, det blir så sällan vi ses och det är ju avståndet som är det största hindret och att pensionärer har så himla mycket att göra.

Trollungen förvånade oss alla och gjorde både mig och Maken stolta, genom att äta och det ordentligt, det var så att Morfar höll på att ramla av stolen, när hon bad om mera kött. Att hon skulle få "Plopp" om hon åt av maten bidrog, men hon tyckte det var så gott att hon ville ha mer. Till saken hör att hon aldrig har ätit av allt hos Morfar förut, hon ratade bara saffranspannkakan, men åt desto mera glass.

Jag ligger i soffan idag, ett "gallanfall" igår och ett idag och nacken tog stryk av att åka t o r igår. Men det är det värt, nacken kommer jag vara tvungen att lära mig leva med och som läkaren sa, en bra och trevlig dag/kväll är värd en dålig dag, då det är det roliga, trevliga, vardgslyxen, att samla guldkorn som är det jag ska fokusera på.

Lövhög

Solen skiner och det är helt underbart ute. Har varit ute länge med "Geten" och tog sen en "Latte" och njöt i solen på altanen. Det gäller att passa på att fylla hjärtat med solsken som Trollungen brukar påpeka. Men att ta kort på alla fåglarna som äter av fröna i vår schersmin det misslyckades, men ett kort på det som var vår fd lövhög och hon som förstörde den, det lyckades jag i alla fall med.

Penséer

Äntligen har solen hittat till Forshaga, den kom fram igår och det var så underbart att "Geten" och jag var ute i en timme. Först gick vi en sväng, sen hade Hunden ett pudelfnatt i trädgården, då hon rusade runt runt, medan jag pysslade i trädgården, jag satt äpplena vi köpte i Kumla i "höstkrukorna" på altanen. Sen passade jag på att planterade ljungen och satte ner kottarna också de inhandlade i Kumla och la dit en massa kastanjer i en hink som står på trappan, i alla krukor och i hinken finns möjlighet att tända värmeljus. När jag ändå var i farten gjorde jag rent ljuslyktorna på trappan och när Maken och Trollungen kom hem efter handbollsträningen lös det vackert både inne och ute, det är vad jag kallar vardagslyx. Men lite knepigt känns det att höstpyssla och samtidigt ha en Pensé som blommar vid en kruka på altanen.

Tiden rusar

Förra helgen var vi på Äventyr, vi tog bilen till Stockholm och roade oss, men först och främst Trollungen.

Första stoppet blev i Arboga för lunch, innan vi fortsatte till Kungens kurva. Dit anlände vi minst en timme innan vi tänkt, men det fanns ett "Lekland" så Trollungen fick rasa av sig och jag fick mig en Chai Latte.

Anledningen att vi stannade i Kungens kurva var att vi där hade bokat biljetter till "Smurfarna" i 3D, den var riktigt kul och vi var alla tre nöjda med något hungriga när filmen var slut.

Det blev Pizza Hut, de serverar nämligen glutenfri pizza och den var grymt god, men för stor för mig, tur att Maken var hungrig. Trollungen som börjat äta pizza åt en bamseglass och pysslade, barnen fick pysselböcker på restaurangen, bra knep, vi vuxna han äta innan hon tröttnat på att sitta still.

Sen var det hotellet som gällde, vi skulle lämna det redan vid 6, så det kändes bra att ställa tillbaka klockan, även om vi var rätt trötta alla tre när vi begav oss mot Slussen, eller mer rätt Viking Line, för att åka på en dagkryssning, men höstlovstema, Skeppskatten hade besök av en Smurf, så det va full fart hela tiden. Vi bytte båt på Åland, men var aldrig i land.

När vi kom åter till Stockholm, så tog vi bilen till Kumla och bums i säng, sen hade vi en dag i Kumla, men lunch på "stan", vi fikade med Morbror T och min kusin, fixade min mormors grav, jag köpte en väska och så fikade vi lite till i, innan vi for hem till Värmland.

Med tanke på min nacke och mina leder och att det var höstlov så sov Trollungen kvar hos Farmor och Farfar och jag tillbringade tisdagen i soffan. Sen rusade veckan vidare, vi var till "våra" busar en dag, Trollungen lekte med en kompis från Skåre, och hon han även med Bäst bästaste kompisen en dag och en av bästa kompisarna en annan.

Idag är det vardag igen och Trollungen var så nöjd att det äntligen är skola igen...

Ekonomi

"Rehab-mötet" med Husläkare och handlägare från FK, gick riktigt bra, jag är helt slut i nacken, över 2 timmat på en stol utan nackstöd är 2 timma för mycket...
Men det kändes bra och jag ska bli kallad till AF för fortsatt utredning, men får behålla den "höga" sjukpenningen och det även efter att det gått ett år, så ev får jag ha "hög" ersättning i ett år till...

Är först och främst människa

Så har läkaren från kirurgen ringt, han fick mig att gå i taget. Inte blev det bättre när han efter många om och men insåg att jag är GBP-op, det krånglade till hans värld, för min var inte av intresse. Tar mina starka värktabletter slut så är det bara jag ringer så skriver han ut nya. Jag vill inte ha tabletter jag vill inte ha ont, jag vill slippa gallbesvären. Gu vad han tyckte att jag var otacksam och en besvärlig person att ha att göra med. Dessutom är jag inte en "Galla", utan en person med många sidor och div diagnoser... *GRRRR*

Väntar

Idag ska en läkare från Kirurgen ringa, nån gång mellan 9-12, känner mig något låst, för även om de har mitt mobilnummer vill jag ju inte vara ute när han väl ringer. Inte vågar jag tvätta håret för då ringer det garanterat och då hör jag det inte. Så nu sitter jag i soffan och väntar. Hunden morrar och skäller, tror hon hör hantverkarna hos grannen. Ut får hon gå när jag pratat med läkaren. Gallan krånglar i ett och jag vill ha hjälp, jag kan ju inte leva med en massa tabletter i "bakfickan" för att i alla fall få livet att inte gå under...

Kl 14.00 är det dags för Rehab-möte på vårdcentralen, det är husläkaren och handläggaren från FK och så lilla jag. Det hela handlar om min nacke. Vi ska väl komma fram till vad som ska hända nu och jag kan bara hoppas att de ser till helheten, är ju inte bara nacken som är "trasigt", mina leder krånglar just nu och det gör ju inte saken lättare.

"Oväntat besök"

Trollungen vaknade i lördags med orden "När kommer "mommo?" Så det blev att ringa och fråga, Trollungen ringde och fick svaret fram mot aftonen, och förklaringen att det är typ när kvällen börjar. Telefonen lades på och det gick 3 minuter, högst, då kom frågan; "När kommer mommo?"...

Nu hade vi turen att en av bästa kompisarna ringde så Trollungen cyklade dit och lekte medan jag och Maken stökade här hemma. Vi ringde hem Trollungen för mat och ja vi fick frågan om när kommer mommo. Nu hann vi äta och stöka undan efter maten så ringde Mams och sa att vi kunde sätta på kaffet.

Det blev några trevliga timmar, trots att min galla krånglade. Det är bara ett fel och det är att Kumla inte ligger bredvid Folkets Park här i Forshaga. Då kunde vi ses oftare, ta en fika och inte planera i förväg. Behöver jag säga att jag saknar "mina" närkingar och önskar att vi träffades oftare och bara över typ en fika/lunch utan en massa fixande och donande för att få till det. Men trots allt är det vardagslyx att få besök av de man tycker om, även om det var lördag...

Mindre hatad torsdag

Torsdagar är ju min värsta dag, det är dagen efter cellgifter och spruta och Trollungen brukar konstatera redan innan vi sagt god morgon att jag inte är arg, det är bara torsdag. Men idag blev det inte riktigt så, då Trollungen är febersjuk, feberfri sen lunch, men vi beslöt igår att Maken skulle VABa fram till lunch idag och det gjorde enorm skillnad för mig. Jag fick sova till ca 9.30, och slapp upp i ottan för att lämna Trollungen, så idag har jag inte haft en katastroftorsdag, med illamående och huvudvärk mm, biverkningar. Har varit ut en sväng med hunden, men bara en liten kort runda, det började regna och då är hon snabb på att göra det hon ska och sen gå hem. Det bästa vore väl att Maken lämnade Trollungen på torsdagarna och att hon fick gå hem när de slutar, ska nog föreslå det och sen får vi se om alla inblandade köper det.

Feber

Tänkte överraska Trollungen och hämta henne lite tidigare, och så skulle vi passa på och ta en Fairtraid fika på Konsum. Men livet blir sällan som man tänkt sig, jag möttes av en ledsen tjej med huvudvärk. Väl hemma visade det sig att Trollungen nästan har 40 grader i feber och Katten har försökt tröstat henne. Nu ligger de och ser på film, jag ska blanda saft och försöka muta Trollungen med det, mot att klia henne på ryggen.

Fika med gott samvete

meramilo.se har fått låna ut sin bild

Vädret är inte på min och Hundens sida, det är grått, kallt och regnar, så helst ligger vi inne och gör ingenting. Nu funkar det ju inte riktigt så. Men då passar det ju bra att efter den av hunden hatade rundan vid lunch, lämna henne och Katten och fara in till Bergvik. Ska gå på stöveljakt och passa på att ta en fika, får sällskap av "våra" busars mamma. Ska bjuda henne på fika, för är det en enda dag man ska fika så ska man göra det idag och se till att det är en sk Fairtradefika. Inte för att jag kommer att sluta fika, har just tagit ut en plåt med kakor ur ugnen, vem vet kanske får besök på lördag och jag vet att jag får det imorgon. Fika är en vardagslyx jag uppskattar och kommer att fortsätta unna mig.

Idrottsförälder

Bilden är från biblioteket.se

När jag flyttade till Forshaga var jag ingen älskare av bygdens son och världsstjärna, men han har vuxit i mina ögon och jag har sett andra sidor av honom via lokalradion och VF, Närkontakten mm. Igår var jag på en föreläsning son han höll ihop med Christian Augustsson om föräldraskap och idrott. Om hur viktiga vi föräldrar är när våra barn idrottar, men med fokus på hur en bra idrottsförälder är och på vems villkor det hela ska handla om. Det gav mersmak och jag skulle gärna höra dem igen och då mer ingående, för de hade mycket bra och viktigt att förmedla. Jag passade på att köpa boken, hade gapskrattat om nån sagt att jag skulle ha en bok som Stefan Holm skrivit när jag såg honom som tonåring på idrottsplatser eller de första Finnkamperna, tur att jag har utvecklats och det har förmodligen han också gjort.

Halvtid

Har sökt min älskade husläkare i två veckor, min nacke är allt annat än bra. Idag kom jag fram och vad händer, jo han meddelar att han efter jul ska jobba halvtid, och att jag ska få en ny doktor, jag vill inte ha nån ny, jag har ju den bästa ju. Men han lovade att lämna över mig med varsam hand och sätt in den nya i hela min sjukdomsbild, stackars doktor, undrar om nån vill ha mig. Han lovade också att han ska vara med vid det första mötet med FK och sa att min nacke får ta den tid den tar. Jag skulle minnas vad ortopeden sa, typ 5-10 år. Ja just att jag kommer att orka det, och vad kommer FK att säga om det???

Lekland och fotbollsavslutning

Idag har vi varit på Nöjesfabriken och Leklandet, "våra" busar, Trollungen och Maken härjade i 3 timmar och jag är tröttast. Trollungen är något besviken över att pappan inte ens vågade åka det lilla "Fritt Fall", det gjorde alla tre ungarna, Trollungen och Storbusen slängde sig även ut i det stora. Jag är mega stolt över Lillbusen som vågar erkänna att han inte vågar åka det stora, men att Maken skulle banga helt det trodde jag aldrig. Storbusen hjälpte mindre barn så att de vågade åka fritt fall och det gör mig också stolt, för han är så go med det små, även de han inte känner. Det värmde mitt hjärta att höra barnens föräldrar berömma "min" unge.



Nu är vi hemma och laddar om, för att om 1,5 timme åka på den stora avslutningen för ÖDIK, jag ska med för att lyssna på Stefan Holm och Christer Augustsson, Trollungen får leka och Tacobuffé jag hoppas få lite av det sistnämnda...

Kö

Bilden har jag hittat på blogger.com

Min halsduks leverantör har kö, men jag blev blev kär i detta garn och köpte ett nystan och fick ett mönster på halsduken med mig hem. Köpte det i fronten, så känn ingen press, den ska gå på mindre än en kväll att sticka. Ska skicka det med posten så du har det nog på måndag....


Bilden kommer från zickzackskoghall.blogspot.com

Hämtpizza

Igår var det dags för "Lära känna-samtal", Trollungen hade lite fjärilar i magen, det fanns några jobbiga punkter hon ville ta upp och osäkerheten om hon gjort rätt hänger ju ständigt över henne. Maken och jag är ju alltid stolta och glada över vår "guldklimp", och vi har pratat mycket om att det är okej att göra fel, så länge man försöker och gör sitt bästa, man får alltid en chans att göra om och göra rätt.

Samtalet med fröken var ett konstruktivt samtal och läraren har samma bild som vi när det gäller Trollungen och det är ju skönt, det var som balsam för själen att få höra hur duktig tös vi har. Det enda Trollungen behöver träna extra på är att våga göra fel och känna att det ät okej, jag undrar hur läraren ska få in det i arbetsschemat och är glad att det inte är min huvudvärk. De jobbiga punkterna var fröken väl medveten om och det stärkte Trollungen och jag tror att hon egentligen redan visste det men hon behövde få det sagt när det bara var vi.

När vi kom hem började Maken ta ner poolen, det tar alltid längre tid än man tror, jag tog ner nätet på studsmattan, så vi fick lite gjort. Helgen kommer att handla om kalas, leklandet och avslutning med fotbollen, plus att Maken ska bort med jobbet fre- till lördag, så då lär trädgården stå orörd.

Trollungen fick önska sig kvällsmat då samtalet varit så positivt, och dröm om min förvåning, hon ville ha hämtpizza, det har aldrig hänt så det var klart att hon och Maken kunde dela på en sån. Maken fick äta sig mätt på mackor, för Trollungen åt 2/3 av pizzan. Det är ett till bevis på att vi är på rätt väg med vår tjej. Stoltare föräldrar än här var nog svårt att hitta igår. Det värmer fortfarande mitt hjärta och det kan behövas, för idag är det överdragsbyxor och vantar som gäller.

Smärta

Ny vecka med nya möjligheter. Trollungen studsade i nya stövlar, byxor och tröja till skolan, stolt som en tupp, speciellt över stövlarna/kängorna, som jag är grymt avis på.

Själv började jag jakten på min husläkare, kom inte ens fram till telefonkön, men när telefontiden var slut, fick jag veta när han har telefontid, det kändes som vanligt som ett hån, hade ju ringt hela tiden ju. Det är nacken som är sämre än på länge som jag vill ha hjälp med.

När jag sen slog numret till Kirurgen, pga min krånglande galla, vars blåsa de tagit bort, så svarade de efter en signal. Gissa om jag blev paff, höll på att lägga på för att slå numret igen. Nu fick jag i stället en utskällning, för det borde jag väl begripa att om jag har så ont så ska man höra av sig, borde kanske tom ha uppsökt akuten. Men om man som jag ständigt lever med smärta, hur vet jag då när jag ska ringa? Har som regel att blir det bättre av värktabletter inom en timme så behöver jag ingen hjälp. Det var enligt sköterskan på Kirurgen helt fel, sen frågade hon om jag testat med att ta Ipren eller Dikloflenak, jag får inte ta nån av dem då jag pga PsA tar Orudis, och kommer upp i maxdosen. Då blev hon än ettrigare, för då läste hon min medicinlista och det borde ju vem som helst begripa att jag inte skulle ha så ont som jag till och från har. Men varför sa de då inget om det när de skrev ut mig??? Jag fick ju med mig tabletter mot värken, och de hjälper och har en telefontid i slutet av månaden, så jag hade ju som mål att stå ut, vilket jag nu inte gjorde. Tycker egentligen att jag var duktig som erkände mig besegrad av smärtan, men det förstod inte sköterskan. Är helt säker på att min husläkare kommer att förstå mig, om jag kommer fram vill säga.

Det hela slutade i alla fall med att jag lovade att besöka VC och ta prover akut idag, vilket jag gjort, och att sköterskan från Kirurgen ska ringa mig efter 16 idag. Då får vi se vart det barkar om det är Kirurgen eller nån annan son ska ta ansvar för min smärta, för jag klarar det ju inte enligt henne. Erkänner att jag är envis och kan själv, men nu behöver jag hjälp och inte utskällningar, fast hon hade förmodligen helt rätt, jag skulle ha hört av mig tidigare...

Rosa morötter

Bilden har jag lånat av IOGT-NTO

Att det är Världens barninsamling hoppas jag alla vet och lägger en slant i en bössa eller ringer ett eller flera samtal till radion/TVn. Det är så lite som behövs för att göra skillnad.

Samtidigt är det oktober och det betyder att man kan handla rosa, då menar jag inte stövlarnax2 par som Trollungen köpte igår, utan tvålen jag köpt och morötterna Maken kom hem med. Erkänner att jag inte riktigt fattade vad han menade när han sa att han köpt Rosa morötter, men slanten trillade ner rätt snabbt. Känns viktigt att kunna stöda olika projekt utan att för den skullen ta musten ur en, har som inte den orken, men morötter skulle vi ha och tvål går alltid åt.

Gnällig

Det har gått en vecka sen jag skrev sist, även om inlägget publicerades först idag, hänger samman med vilken dator jag sitter vid, kan inte publicera från Trollungens och det är den jag sitter vid. Varför jag använder Trollungens hänger samman med nacken, för jag har märkt att ju mindre skärm desto mindre rör jag huvudet och det gör i sin tur att jag får mindre ont. Bäst vore väl att skaffa en smart telefon, men jag har varken råde eller gillar systemet med att peka på skärmen.

Nacken lyckades återhämta sig lagom till fredagen, då var den bara ond, så det var ju bra att köra hårt igår, för jag visste ju vad som väntade mig, men trodde nog jag skulle fixa två dagar,men det är helt kört idag.

Gallan har krånglat nästan varje kväll, det kan tyda på att mina gallgångar är fulla i stenar, speciellt den minsta, den kunde de inte spola rent pga att den var så liten och tunn.

Trollungen har "Skoghallhelg", hon började med att med Farfars hjälp köpa två par stövlar, och "höststövlarna" är jag grymt avis på, men de lär inte finnas i min storlek, men jag ska nog se om jag kan hitta nått liknande.

Igår handlade hela dagen om övervåningen, så idag ska jag inte ägna den en tanke. Men på latsidan ska jag bara ligga delvis. Har gjort en kakdeg som nu ska bakas ut till "Fridas supergoa kakor" och så har jag börjat förbereda köttfärslimpa, för det blir det till middag idag.

Maken har tömt poolen och ska "riva" den och studsmattan, sen har han säkert några måsten att fixa till Handbollen, men han hinner kanske kika upp och fixa lite på övervåningen.

Mer än vanligt rörigt

Igår tog Maken och jag tag i nått vi skulle göra sommaren 03, även kallat "rummet som Gud glömde" eller som Trollungen säger, där sover de som kommer med bussen...

Min nacke tackade för sig efter nån timme, men vi håller fortfarande på, det är så mycket nostalgi, så många minnen och så mycket skräp. Har bla funnit dockan jag döpt vår dotter efter och dockan jag fick för att Mams ville ha kvar sitt hår. Brev från gamla brevvänner och en massa skolmaterial, de sista åkte i soporna ögonen böj. Trollungen jublade över Barbiekläder och dockkläder, möbler till dockskåpet mm. Hon har inte sett alla böcker, spel, pussel och lego som vi funnit. Helt klart är att det snart är dags för "Röjaskivan" som Maken fick av min älskade Morbror T med familj, plus T:s syster, hon vill tydligen också vara med och se förvandlingen...

Men min kropp är glad att det snart är måndag, för då lär jag ligga däckad, medan Trollungen är i skolan, sen är det min tur att köra henne och en av "våra" busar till Deje och dansen, ska då reka för att se om "vår" andra buse och jag kan fixa matteläxan när de andra dansar, kan vara smart att slå två flugor i en smäll.

Solen de lovade inför helgen och sommarvärmen som jag sett framemot, av det har vi inte sett nått och det var ju det som fick oss att börja röja, även om det just nu ser värre ut än när vi började, så är vi igång och det kommer att bli så bra på sikt..

Vart tog veckan vägen?

Förra helgen var vi till A-sund, eller mer rätt till "där vägen svänger" och såg på Rally. Det var en upprepning, gör vi om det nästa år blir det en vana och sen en tradition, jag och Maken kommer säkert att hänga i så det blir en tradition, frågan är väl om Trollungen gör det. Förvisso gillar hon skarp att följa med, men jag tror att det är yngsta barnet och hennes saker, filmer mm som drar. Det blir ju inte sämre av att det vimlar av andra ungar i Trollungens ålder, att vi har matsäck, att man grillar korv och ser en massa häftiga bilar som sprutar grus om man har tur. Men hur äldre Trollungen blir hur svårare blir det väl att få med henne på sånt vi vill.

När vi ändå träffade Blomsterhandlaren så beställde jag i förväg två buketter med Gladiolus, det är några av de vackraste blommor jag vet och den ena buketten var till mig, den andra satte vi på min mormors grav. Så länge jag haft körkort har jag en gång varje höst satt Gladiolus på graven, och om jag inte minns fel så älskade även min mormor dessa ståtliga blommor.

När vi ändå var i Närke våldgästade vi några för att sälja underkläder och jultidningar. Vinsten från kläderna ska ta Röda huset, förskoleklassem-6:a där Trollungen går på skolresa till våren. Jultidningarna säljer vi bara för att jag har köpt "Bland tomtar och troll" till Trollungen varje år sen hon föddes och förra året kom ingen och sålde ur just det förlagets tidning, så det slutade med att en kompis till oss skickade in en beställning och hennes son fick två biobiljetter om jag mins rätt. Så när Jultidningsförlagen skickade ut sina tidningar bestämde jag och Maken att vi lika gärna kunde köpa boken "av" Trollungen och så får hon gå på bio.

Den här veckan har gått fort, även om både Trollungen och jag haft feber, Trollungen var hemma i onsdags men efter en Ipren var hon frisk och hur pigg som helst, själv har jag fortfarande feber, men inga andra symtom, och Ipren hjälper inte, jag är så trött, så trött.

Vi har fått minst en inneboende, det låter som det springer nån på taket i vardagsrummet, och jag har mer eller mindre panik, men Maken har tagit tag i problemet så nästa vecka kommer Anticimex och löser det hela. Jag var först övertygad om att det var en mus, men nu vet jag inte, det låter så himla konstigt. Men jag tänker inte ta ner taket och titta efter. Hunden bryr sig inte och av Katten har jag inte sett ett spår idag. Nu hörde jag ljudet redan igår, så Katten har i alla fall inte släpat in nått i natt, men är det en mus är hon starkt misstänkt.

Vardagslyx

Idag har jag insett att om man gör dubbel sats av "Mams äppeldrick" och inte en 1/2, så går det åt väldigt många fler flaskor. Så jag har varit till IKEA och fördubblat mitt antal glasflaskor och jag har just nu 9,5 flaskor med färdig äppeldricka. Det är en vardagslyx att kunna dricka sin egengjorda äppeldricka, även om Trollungen anser att det är Morbror T:s äppeldricka, och jag säger "mams" om den samma, kärt barn har många namn. God är den och idag kommer en kompis för att provsmaka denna dryck. Det är också vardagslyx att få besök och kunna bjuda på nått gott, har för säkerhetsskull köpt några kakor och skorpor.


Vardagslyx är även att köpa en bok, så idag när jag ändå var igång och spenderade pengar så införskaffades "Änglamakerskan" av Camilla Läckberg. På IKEA köpte jag en himla många ljus det är ju höst och då går det år en massa värmeljus. Har även gjort ett fat med en massa fina höstlöv som Trollungen plockat hem nu när hon gått hem själv, där jag ställt ett nyinköpt ljus i grönt glas i mitten.


Det är inte slut på vardagslyxen denna dag, för när jag var på väg in till MAXI ringde jag Maken och det slutade med att han och en jobbarkompis till honom och jag tog en kaffe. De var nämligen på väg till Bergvik för att köpa en present till en annan jobbarkompis. Det är verkligen vad jag kallar vardagslyx, alla dessa små guldkorn som får en torsdag att glittra och idag har jag fått en massa av det. Att jag dessutom mår så himla bra just på en torsdag är lyx, men så tog jag varken sprutan eller cellgifterna igår, då operationssåren inte riktigt läkt ihop ännu.

Äpplen

Bilden hittade jag här.
Det finns några måsten i mitt liv, även om jag jobbar på att inte har några, så kommer äppeldricka och äppelpaj nog alltid höra hösten till och julskinka utan senap och hemkokt äppelmos det går inte ens att tänka sig.

Idag har jag gjort två tredjedelar, började med en äppelpaj som blev grymt god och nu står det två hinkar med totalt 12 liter vatten och lika många liter äpplen i, på diskbänken, det ska bli "Mams Äppeldricka" och är klar om tre dygn. Lär ev bli tvungen att besöka IKEA och köpa några flaskor, men det gör jag så gärna, eller så får vi frysa lite av drycken, helt klar är att om jag "gömmer" den i frysen så får jag ha den kvar längre, då varken Maken eller Trollungen är så bra på att ha koll på innehållet i frysboxen.

Äppelmoset har jag inte riktigt löst ännu, dels saknar jag äpplen, dels vet jag inte om jag klarar det själv, ska be Maken leta rätt på instruktionsboken till hushållsmaskinen vi fick när han föräldrar sålde huset. Men jag har ev en lösning, och det är hoppet om att Morbror T har mycket äpplen och Mams har sin hushållsapparat hemma på lördag eftermiddag och då är grymt sugen på att koka äppelmos med mig och Trollungen.

Magont

Det är gott att vara hemma, men vila blir det inte mycket till när hela familjen är hemma och vaken. Så länge jag inget gör och inget äter går det rätt bra. Dricka funkar nu rätt okej, så det går åt rätt håll. Men ack så trött jag är på smärta, morrande hundar, en sur dotter och en stressad Make. Vet att det inte är deras fel att jag inte funkar och att inget blir som jag tänkt mig, speciellt som jag inte sagt något, men idag hade det inget gjort om de varit tankeläsare, lekt hemma hos nån kompis eller bara legat still och hållit tyst. Katten och jag sov gott i soffan en stund, men så kom Maken och hunden hem efter en runda och då rivstartade katten, över min ömma mage, så nu ligger även hon på minus. Fast egentligen handlar allt detta om min egen frustration över att ha ont, inte kunna äta som jag borde och inte ha tillgång till den smärtlindring jag hade på sjukhuset. Men nu ska jag försöka se framåt och hålla tummar och tår att jag i kväll kan äta nått litet utan att det känns som om magen ska sprängas...

Hemma igen

Efter några dagar på CSK är det skönt att vara hemma, utan gallblåsa, med några fler operationsår men ack så skönt att vara just hemma. Katten, gillar inte datorn i mitt knä, hunden är hos Farfar, mot sin vilja, hon ville stanna här hos mig, men jag kan inte rasta henne på nån vecka. Nu ska jag göra det jag börjar bli riktigt bra på; Göra ingenting på så lång tid som möjligt...

Ett år

Det känns inte som om det redan gått ett år sedan jag låg på operationsbordet i Torsby och att jag innan det levde på soppor i 6 veckor, men så är fallet och visst har det hänt saker. Jag är så tacksam att jag fick denna chans och att det gått så smärtfritt som det trots allt gjort efteråt.

Huvudet har inte hunnit med men det är kanske inte så konstigt då jag tappat drygt 40kg, som jag räknar om i smörpaket á 500g för att få en bild av vad det är. Den bilden går inte riktigt in i huvudet på mig, så jag är tacksam att jag har nära och kära som säger till när kläderna är för stora. Jag har idag ett BMI på 23,8 och det är helt normalt och vi får väl se vad läkaren säger när han ringer under dagen för ett års kontrollen.

Det finns två saker jag inte fixar efter operationen och det är ris, om man bortser från riskakor och rödvin, men det är inga stora bekymmer, det går utmärkt att leva utan båda sakerna och vem vet om ett år kanske jag fixar det med och gör jag det inte så lär jag överleva. Jag har även märkt av att jag är något känslig för starkt kryddad mat, men då det är jag som står för matlagningen här hemma så är det inget som helst bekymmer, och Maken klagar inte utan äter som vanligt.

Har på senare tid haft problem med gallan och det mest troliga är att det hänger samman med viktminskningen, inte med själva operationen, utan just att jag rasat i vikt så pass snabbt. Men den har Husläkaren, inte koll på, men under uppsikt, så förhoppningsvis rättar det till sig på sikt.

Tänk att jag idag kan sitta i byxor i storlek 38 och en tröja i M, det trodde jag inte när jag låg där i Torsby och väntade på min tur för ett år sedan, men så är fallet och om man bortser från att jag just nu har feber och är allmänt krasslig är jag så stolt, lycklig och nöjd att det inte går att beskriva med ord.

Köttfärs

Det är svårt att komma ihåg hur bra man har det, hur livet rulla på och att det mesta är rätt okej. Det är enklare att komma på allt det där man saknar, som pengar, saker, bättre bil, nån som gjorde allt det där man vill men inte kan eller hinner, att det regnar, listan är oändlig. Men jag tror att det gäller att börja fokusera på det som är gott och det försöker jag göra, vill inte påstå att jag lyckas jämt. Min husläkare sa i fredags att jag var unik, sånt kan vara lite skrämmande, att vara unik, men denna gången var det en komplimang som jag är stolt över. Han sa nämligen att jag är suverän som klarar av att trots att jag mår som jag gör alltid ha lätt för att le, alltid tid att öppna dörren åt nån annan och förmågan att se det ljusa i tillvaron, det värmde. Men det bevisar att han inte läser min blogg, inte är vän med mig på FB, inte ser min på torsdagarna, men samtidigt så är det ju just så jag vill att de flesta ska se mig, som Tina, mamma, maka, matte, kompis, släkting mm som tyvärr har psoriasis artrit, en nackskada och nu problem med gallan.

Gallan är förmodligen en följd av min snabba viktminskning, och kommer förmodligen att ge med sig, och gör den inte det kan man lätt plocka porten. För det är jag snart 1 år sedan jag gjorde min magoperation, och jag har nu minskat ca 80 smörpaket á 500g smör, det är jag stolt över och då får väl gallan göra lite ont då och då.

En av "våra" busar(Killarna) spelade poolspel i fotboll igår, och för att han skulle få bli med till Skoghall så ställde Maken upp och jag vet inte vem som är stoltast. Grabben gjorde Forshagas alla mål, Maken kände sig som far till killen och jag var tvungen att ringa flera gånger för att få veta hur det gick, precis som när Trollungen spelar. Att Killen var stolt det förstår jag, att hans mamma är det vet jag och att vi är det är en självklarhet, han är ju en av "våra" busar

Nu till rubriken, jag frågade Maken om vi hade köttfärs i frysen för nån dag sen och fick svaret att ja 7 paket minst fanns det, vilket förbryllade mig en smula, brukar ha koll och hade gissat på högst ett. Idag är jag sugen på pannbiff och har vänt upp och ner på frysboxen, det slutade med att jag ringde Maken, ganska upprörd, och han stod på sig vi hade köttfärs, men det var bara det att jag pratade om köttfärs och han pratade om köttfärs(läs köttfärssås) Gissa om jag var sur, hade ont av kylan och åkte till ICA och köpte köttfärs... (På onsdag får vi 20 kg nötkött, med en viss del köttfärs)

Änglar finns

Idag har vi varit med om att en människa med hjärtat på rätt ställe och som helt osjälviskt räckte ut en hjälpande hand till någon han inte känner men som verkligen behövde det. Det är en enorm känsla att få vara en del i detta, att dela glädjetårarna och känslan när ett problem lyfts från någons axlar. Det får mig att tro på människan och att det fortfarande finns de som inte bara tänker på sig själv och sitt eget bästa först utan som set att det är tillsammans vi kan göra världen till en bättre plats att leva på.

Kalashelg

Helgen gick som vanligt i 110, men det var trevliga 110, vi åkte till Mams i fredags och Trollungen och jag var ut på "stan" en sväng i lördags, köpte det sista till presenten vi senare på dagen gav "Moster B". Men jag tror Trollungen uppskattade besöket på "Sveas" och inköpet av bullar mm mest. Eller om det var att köpa lördagsgodis till sig själv och de två fyrbenta, som faktiskt lyckades slappna av i varandras sällskap, vilket känns som en stor seger, vi behövde inte ha Hunden ute i bilen hela tiden.

Morbror T var som vanligt en retsticka, vilket jag uppskattar, för det är hans sätt att säga att han älskar oss. (Om det nu inte är så, så låt mig leve i den tron) Han hade redan innan kalaset gjort klart att vi skulle äta gott och vara trevliga och det tror jag vi alla tyckte att vi gjorde och var. Men efter kalaset fick vi plocka körsbär och han sågade ner träden så vi kom åt bären, jag har börjat kärna ur dem, men det tar tid. Det kommer att vara värt slitet, för jag verkligen älskar körsbärsmarmelad på Brieost, plommonmarmeladen är inte heller dum. Kan hända att jag ska plocka Krikon imorgon, om körsbären är klara, för en ny sats Krikon-(=plommon)marmelad.

Gårdagen såg vi inte Trollungen särskilt mycket, hon var hos en av sina bästa kompisar och lekte och när det var dags för Handbollsupptakt valde hon att vara kvar hos kompisen. Hon gillar inte möten gjorde hon klart för sin far. Jag slapp halva mötet, då min uppgift var att grilla korv. Måste bara säga att vi åter igen hade tur med vädret, för i lördags kunde vi sitta ute i t-tröja och trekvarts-byxor och i Forshaga regnade det och åskan gick med blixtar här och var. Igår regnade det när friidrotten gick av stapel och solen sken vackert när jag och Maken grillade korv.

Cirkusassistent

Igår hade Trollungen rena rama julafton, hon hade räknat ut att det var dagen hennes pappa skulle få lön och med otydliga föräldrar betydde det en massa saker som hon blivit lovad. För om man som förälder säger att vi inte kan köpa saker just då pga av att vi inte har pengar till det och på frågan om när vi får pengar bara svara på när lönen kommer och inte gör klart att det inte betyder att vi tänker köpa allt hon vill ha så är frågan om vi lovat eller inte lovat.

Nu hade jag lovat en ny gympapåse, och det vet jag att jag lovat, och på Maxi hade de ett erbjudande att om man köpte ett sätt med tröja och tajts fick man en gympapåse och en vattenflaska, och ja jag gick på den enkla och köpte setet för 149:-, hade jag bara köpt påsen hade det gått på 65:-. Men nu behövde Trollungen mer träningskläder, då hon har gympa två gånger/vecka och tränar fotboll eller handboll två/vecka, plus innebandy en gång, så går det åt en hel del av den varan.

Men så var det ju allt det där andra, en leksak som jag inte visste att jag lovat men som jag köpte, orkade inte ens tänka på bråket annars, det var ju dessutom torsdag och då är jag inte på det bästa humöret. Stuvade makaroner blev det till kvällsmat, kan verka simpelt, men vi hade ebb i kassan och både makaroner och "röd" laktosfri mjölk fick vänta på att inhandlas tills igår. Det var vad jag hade lovat och jag kom billigt undan om man jämför med Maken.

Det var en mäkta stolt tjej som kom hem lite före 22 igår kväll, efter att ha varit på cirkus med sin far. De hade ätit popcorn, köpt nån snurra som lyser, men det största av allt var ändå att Trollungen fått gå in i manegen och vara assistent till en clown som trollade. Inte blev det sämre av att en av "våra" busar utbrast "Det är ju Malin" så det ekade i cirkustältet, att han dessutom stod på sin stol och applåderade och jublade är bara en bonus. Idag har Trollungen en banan med sig till skolan, det vad den hon trollade fram och det var många i publiken som kände igen henne. Det märktes i morse då det var många som kommenterade det hela när jag lämnade henne idag.

Koppar

Tanken var att jag skulle skriva om de senaste kopparna jag testat, nr 3-6, men jag vill ju lägga ut bilder på dem också, och det är inte alltid tekniken och jag vill samma sak, så nu hittar jag inte bilderna jag tagit och inte finner jag kopparna på nätet heller, men skam den som ger sig, jag fortsätter letandet, och vem vet kanske kan jag få till det. När jag ändå är igång med att komma ifatt lyssnar jag på "Sommar i P1", är inte säker på att jag kommer att hinna höra alla, men har till 20 sep. på mig, så det borde gå, om jag tar ett par tre stycken om dan. Men snart börjar ju Vm i friidrott och då lär jag ju få planera mitt liv efter det.

Nacken är helkass, läkaren är tillbaka imorgon och jag har svårt att se att vi ska hinna träffa min handläggare från FK innan månaden är slut, så jag räknar med förlängd sjukskrivning...

Asiatic, kopp nr 4. en riktig toppen kopp.
Här ger jag upp sökandet av en bild, måste bli bättre på att ta kort när jag testar kopparna och inte bara skriva upp vad de heter. Nu är det så att jag tagit en del blider, men de är helt kass, jag behöver en kamera som tar bilder som jag vill att de ska se ut...

KOKA, Blå, kopp nr 5, den hamnar inte så högt på listen, men det är alltid gott att dricka kaffe i en riktig kaffekopp.
Bilden hittade jag på tradera.se
Kopp nr 6, Skåne original, helt ok, men inte en toppen kopp.
Är fullt medveten om att det är ett fat på bilden, men det är det bästa jag kan komma med för tillfället...
Här hittade jag bilden

Erkänner att jag inte är helt säker på att jag har rätt kopp/bild, namnen är jag säker på, men minnet är kort och därför kan jag ha blandat friskt. Med tanke på att jag har en himla många koppar kvar att testa hos "Fru Kopp", så måste jag nog tänka ut en ny strategi, för annars kommer jag inte att ro detta i hamn...

Han älskar mig!

"Ibland gör hjärtat något utan att fråga huvudet."Okänd
Men jag frågade Maken så nu står det ett akvarium i biblioteket, Trollungen har placerat ut stenar mm och fyllt det med vatten, 160l, nu är pump, droppvärmare och ljusrören på plats. Förhoppningsvis är vattnet varmt nog imorgon så våra två fiskar kan flytta in och få nya kompisar och gröna växter. En dröm har gått i uppfyllelse både för mor och dotter.

Provtagning mm

Kortet är taget för ca ett år sedan

Idag fick jag börja dagen utan tabletter, frukost och vänta på att det skulle bli min tur i ett fullt väntrum på VC. Det var dags för provtagning inför en telefontid i början av september, då det då gått ett år sedan operationen. Kan inte klaga på nått, det står M i jeansjackan och 38 i byxorna jag har på mig idag och det är bra mycket mindre än jag trodde att det skulle göra på ett år. Läkaren har sagt att det tar ca två år att komma "i mål" och jag är nästan där. Enligt läkaren vara jag där redan efter 6 månader så det ska bli intressant att se vad han har att säga när han ringer.

Fick samma "labbassisten" som jag haft varje gång när det ska vägas och mätas och hon häpnade när hon såg mig, men på ett positivt sätt, och frågade hur många smörpaket det är nu. Kunde glatt berätta att det är ca 80st, eller ca 40kg, det är svårt att förstå men jag brukar räkna smörpaket på ICA och då blir det än mer obegripligt, men ack så nöjd jag är.


När vi åkte Pariserhjulet på Liseberg förra veckan.

Från tös till skoltjej

På väg till skolan...


Igår var det dags, vår lilla tös, som hatar att höra ordet liten i samband med henne, började ettan. Nu är det ju så att när vi började ettan var det en stor händelse, nått man verkligen sett fram emot och som var just hur stort som helt. Nu är det att börja Förskoleklass som är det stora, det vi kallade "Lekis". Men Trollungen var lite rolig i tisdagskväll, för hon konstaterade att det var en viss skillnad, nu skulle hon gå i skolan på riktigt, medan förskoleklassen var en blandning av skola och dagis...


På väg hem från skolan...

Kålpudding

Sista veckan på Makens semester startar med regn, regn och mera regn. Men det hindrar inte oss för att hitta på nått, så idag har vi varit hos "våra" busar och träffat deras nya familjemedlem, en kattunge på ca 12 veckor, den var ungefär så stor som Katten var när jag fick henne för snart 11 år sedan. Vi hade med oss lite fika och fick "Våra" busar med oss hem...

Hem höll vi inte på att ta oss, då bilen var helt död, vi hade SAABen och det är tur att det finns idrottskompisar vars pappa var villig att ställa upp, då bilen hostade igång med lite hjälp av startkablar, den ville inte gå igång när jag puttade den ut för en backe...

Väl hemma satte jag fart med ett av mina projekt denna regniga måndag, så nu står inte mindre än två kålpuddingar i ugnen, ska även göra en sats köttfärssås, då vi hittade billig färs på ICA när vi köpte med oss fikat...

Liseberg 2011

Lite pusslande var det innan vi kom iväg, och när det inte blev bild på DVDn, så var en mindre katastrof ett faktum och då hade vi inte kommit till OK, Forshaga, men med mer luft i däcken och bilden fixad blev det en trevlig start på resan mot Liseberg



Mellerud, där är det lagom att äta frukost, och det smakade gott och alla åt med glatt humör, regnet som SMHI lovat lös ännu med sin frånvaro. Vi passade även på att lätta på trycket. Trollungen gav mig klara instruktioner hur och var jag skulle uträtta mina behov.

De glutenfria våfflorna på Liseberg är mina favoriter, och det var lagom att börja besöket med en sån och lite kaffe, då det tar extra tid att få just glutenfria våfflor, passade Trollungen och Maken på att åka några karuseller medan vi väntade, det gäller att utnyttja all tid och lite till.


Efter våfflor för oss vuxna och glass för Trollungen så var det karuseller som gällde för Trollungen och Maken, jag fick för ovanlighetens skull sällskap och hade det mycket trevligt med Gudmodern.


Gudmodern med handen i gips och jag med min nacke åkte inte så mycket, ja jag gör det ju aldrig, men i år åkte jag bara Parisehjulet, Gudmodern samlade mod till dag 2 då hon virvlade runt i Stora Virvelvinden och tog en tur i Lisebergsbanan


Lunchen intogs i vagn 1, plats 15-18, det var verkligen som att åka tåg, men man slapp skakningarna och Trollungen överraskade oss alla och åt upp all sitt mos och nästan alla mina klyftpotatisar, kvar på tallriken låg 2 små köttbullar och det gjorde oss mycket förvånade och stolta. Maten har funkar otroligt bra för både mig och Trollungen, jag brukar ju inte ha problem, men fick tack vare mitt kort 1/2 port. utan problem, och Trollungen åt utan mycket tjat.

Aftonbladet har fått låna ut denna bild.
En av favoritkarusellerna som Trollungen åkte många gånger, jag kan inte ens titta på den, än mindre ta kort.

Bilden har jag lånat av annamia.se
Det var "Lotta på Liseberg" och Trollungen såg både September och Erik Saade live, hon var så uppspelt att ha sett nått på riktigt som de flesta fick se på TV. Jag och Gudmodern vi hörde det hela där vi satt på en stenmur och jag kunde inte låta bli att hjälpa säkerhetsvakterna. Med så jag fick ett stort tack efteråt och måste säga att de gjorde ett fantastiskt jobb. Folk är inte riktigt kloka när det gäller att förstå säkerhetsrisker och varför man inte kan blockera alla in och utfarter till en nöjespark.


Hotellfrukost är ju nått visst, här ser man förödelsen efter att vi mumsat i oss en massa, Trollungen var orolig att vi inte skulle komma iväg till Liseberg, men när vi väl var på plats hade de knappt öppnat portarna.


Kan man bara åka en karusell på hela Liseberg får man göra det två gånger, en gång/dag. Hatar verkligen höjder, men Pariserhjulet var det enda jag vågade mig på med min onda nacke. Dag två hade jag så ont att jag var otrevlig mot alla, men 1/2l coca cola och en Diklofenak fick mig på bättre humör och jag orkade genoföra dagen och kvällen.

Bliden har jag lånat av Liseberg.se
Denna restaurang kan man inte missa om man gillar spöken mm och det gör ju Trollungen och jag. Kan dessutom meddela att de har en grymt god fisksoppa, en barnbuffé och en chokladtryffel till efterrätt som Trollungen och jag delade på, eller jag och Maken smakade på och dottern åt det mesta av.


Shopping är ju nått min tjej är en fena på, har har hon köpt en keps, med inbyggda solglasögon och en solcellsdriven fläkt, sen blev det en pirattröja med tillhörande mössa och lite annat smått och gott.


Mera karuseller, det går att se att Maken sitter i "båten" och det gröna som skymtar bredvid honom är trollungen.


Favoritkarusellen är fortfarande Lisebergsbanan, men hon och Maken längtar till hon är 140cm, då lär det bli Balder för hela slanten, eller kanske inte hela, för Trollungen gillar inte att köa. I år var det inte så långa köer, kan ju hängt samman med att de hotat med spöregn i två dagar, men det stoppade ju inte oss, vi har regnkläder.

Lyckohjulen fick lämna ut två gosedjur ett till Maken och ett till Trollungen, men i femkampsgrenarna hade Trollungen ingen tur, jag vann inte nått, men fick en Dumleklubba köpt av Gudmodern och så var min dag räddad. Jag köpte faktiskt en blivande glutenfri skorpburk, och en fotoram, så det händer att jag impulshandlar.


Stackars Maken, det var inte bara Trollungen som var helt utslagen på resan hem. Jag slocknade efter att jag tagit mina kvällstabletter och vaknade i rondellen vid Ilanda. När bilen var tömd så tog det inte många minuter innan alla sov sött i sina sängar.

Konkurrens

Så länge jag kan minnas har jag alltid älskat entrecote, och det gör jag fortfarande, men det har seglat upp en ny favorit, och det är biff, men inte av nöt utan av häst. Vi har köpt det några gånger och jag har aldrig blivit missnöjd, vilket tyvärr har hänt när jag köpt entrecote. Men nu har jag aldrig blivit missnöjd när jag handlat på Tranhems gård,vare sig jag köpt nötkött eller nått annat. Denna gången hade de billig biff från häst så vi slog till på två skivor och det är bara så gott.

Vi har en underbar kväll med klarblå himmel och inte allt för kallt, jag fryser ju så klart, men det gör jag ju alltid om det är under 20 grader, men det är ju bara att ta på sig en tröja, "raggisar" och njuta av den svenska sommaren.

Vart tar tiden vägen?

Det är nu bara 1,5 vecka kvar av sommarlovet och vi har inte gjort hälften av allt jag tänkt. Visst har vi hunnit med en massa och på måndag åker vi till Göteborg och de två obligatoriska Lisebergsdagarna. Men Båtbussen, Maribersskogen, Charlottenbergsbesöket, träffa Morfar och en himla många fler saker är ogjorda. Några lär vi hinna göra, andra hinner vi med under hösten och det viktigaste är att Trollungen är nöjd med sitt lov och nu börjar längta efter skolan och vardagen igen. Att jag älskar vardagslivet är ju ingen hemlighet och jag prioriterar ju som ni vet att först och främst orka vara mamma och med min nacke har det varit allt annat än lätt denna sommar. Att pussla ihop träffar och resor är inte heller lätt och jag hoppas hinna få till ett poolparty, men där är det ju vädret som spelat oss en massa spratt...

Tjejdygn

När Trollungen kom på att Mormor skulle få en tjejdag i födelsedagspresent så var nog tanken att allt skulle ske på en och samma dag. Men att jag inte orkar köra tor och att vi dessutom skulle hinna åka buss gjorde att det fick bli en natt i Kumla och att första dagen inte blev som Trollungen tänkt sig. Mams och jag passade nämligen på att besöka min mormors grav och sätta nya blommor där, Trollungen var nöjd med att få hjälpa till. Att få gå in i kyrkan och tända ljus tillhör en av hennes favoritsysselsättningar i Kumla, men som vanligt fattades "hennes" präst, ska försöka få till en date med honom när vi är i Kumla nån gång.

En glass på torget var ju inte heller nått Trollungen sa nej till och att få revbensspjäll till lunch var ju rena rama lyckan. När vi var på torget träffade jag tjejen jag köpt de flesta av kläderna jag har om man bortser från alla de jag fått av snälla vänner. Köpte en ny påse för 175:- och det är billigt för vad jag fick och sättet att handlar passar mig utmärkt.



Äntligen på väg med buss till Örebro, Trollungen var klädd och klar före 7.00 och bussen gick 10.05, så det var en lång väntan och mycket tjat innan vi satt där och resan tog sin början. Även om vi hade tjuvstartat dagen innan, men det räknades inte enligt Trollungen. För då gjorde vi ju bara saker som jag och Mormor ville göra.



Att besöka Stora Holmen och åka "Lilleputtetåget" var nått jag älskade som barn, och vi har besökt "Holmen" med Trollungen förut, men nu var det nog sista gången om hon inte gör det med nån som är mindre, för nu insåg i alla fall jag att min tjej börjar bli stor. När vi satt på tåget fick Trollungen syn på Lillkusinen, så de vinkade till varandra, men det blev inte av att de lekte, då han skulle åka med nästa tåg och vi tog båten över till Stadsparken och en fika i Wadköping



Efter båtfärden, som inte är lång, den går över Svartån och en fika i Wadköping, lekte Trollungen i Stadsparken, men även här börjar hon växa ur klätterställningarna mm. Så vi vandrade upp mot centrum för att se på konst, äta glass och shoppa lite.


OpenART i Örebro, innebär att hela stan är en konsthall och vi såg många konstiga och andra fina föremål, vissa förstod vi andra inte, men det var ett kul inslag i stadsbilden


Det är inte alltid man förstår vad konstnären tänkt att man ska ha konstverket till, eller om man bara ska se på det. Trollungen testade många olika poser på denna, och detta var bästa sättet, tror jag...


Ett rött flygplan, det var i alla fall självklart vad det var och vad man skulle göra med det, enligt Trollungen och alla andra ungar som gick förbi det


Rulltrappor har vi inte i Forshaga och jag tror att bara att få åka 20 gånger upp och ner, medan Mormor köpte knappar till min underbara vackra kofta som jag fick "bara" för att vågen visar på drygt minus 40kg, hade gjort Trollungens dag.



Trollungen hade tre mål med tjejdygnet, åka buss till Örebro, köpa garn som Mormor ska förvandla till en halsduk till mig och en sjal till Trollungen och det viktigaste, att bjuda oss på glass, men glassen fick kosta högst 20:-, så vi betalade våran glass själva och av bara farten betalade jag Trollungens också.



Mormor älskar glass precis som Trollungen och jag, och det är ju tur det, när det var det stora målet för dagen, vi han allt med en hamnburgare också.



Bussen kom aldrig, för i Mormors tidtabell som gäller till 20 augusti hade man inte satt in ett v, vilket betydde att just den bussen hade sommarlov...


Det fick bli tåget tillbaka till Kumla, och jag lovar att hade det varit på det tåget när man slängde av en flicka och om jag sett det hade jag inte låtit det ske. Men vi åkte flera timmar innan och inte med SJ.



Det var en trött och nöjd tjej som lämnade Kumla och tjejdygnet, fast egentligen hade det nog räckt med att åka buss till Örebro från Kumla, äta en glass och köpa karn, allt annat var bonus och man blir trött av att gå mycket och uppleva en massa saker man inte ens kunnat tänka ut....

Tvära kast

Har har jag sedan i februari längtat till "Vetekatten" för att få äta en riktig god kanelbulle, och den var lika god som jag mindes. Men ödes ironi finns som alltid med, den bakas i Örebro så med tanke på var min Paps och Gudmodern bor, så hade det varit enkelt att få tag på dessa supergoda glutenfria kanelbullar de bakas nämligen här.



På vägen från "Vetekatten till Sergels Torg bestämde vi oss för att köpa en blomma, det kändes mer rätt än att tända ett ljus, då klockan inte var så mycket och då vi inte skulle hinna vara kvar till slutet. Jag var den som först la ner en röd ros, men den följdes snabbt av fler, ljus hade det börja tändas tidigare, så det kändes helt rätt att lägga ner en blomma.



Vi var många tusen som samlades på "Plattan" och runt om, och man kunde verkligen känna sorgen, men framför allt kände man hur folk gick samman, hur hoppet levde och hur många knöt näven och som Jonas Gardell uttryckte sig "Tänd gärna ett ljus i dag, men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna"



Att se DN-Galan på TV är en upplevelse, men att uppleva idrott live, det är nått helt annat, det är så stort att se världsstjärnorna prestera på riktigt, även om det kom lite i skuggan av upplevelsen från Sergels Torg. Nu jag säker på att det kommer fler tillfällen när jag sitter i publiken och ryser när någon gör en enorm idrottsprestation, som blir så mycket större när man verkligen ser den på riktigt och jag hoppas slippa uppleva flera terrordåd även om det är en utopi i det sammhälle och med den världssituation vi lever i.