Vart tog våren och tiden vägen???

Armbågen värker och febern hålls nere med tabletter och idag regnar snön bort.

Lite bilder på vad som hänt sen sist...

Inte illa för en med Dyslexi

Tre saker vi inte kan styra över

Jag har funnit första Snödroppen i trädgården, det är sånt jag blir glad över. Det gäller att hitta ljusglimtar just nu, då jag åter har 40 graders feber och mår kass. Var till vårdcentralen igår och träffade min husläkare, han är en läkaren som älskar sitt jobb och som ser oss patienter som individer och inte som symptom som så många andra läkare. Läkaren tror att jag fått "Sjögrens syndrom" och jag tror han kan ha rätt, nu ska han prata med infektion och reumatologen, sen får vi se vad som händer.

Min husläkare försökte få mig att inse om man har så hög feber som jag har så är man sjuk och det är bara att acceptera. Han sa några kloka ord som jag faktiskt kan erkänna att det ligger nått i. Han sa att det finns bara tre saker man inte kan styra över i livet, var sig man vill eller inte. Snabb som jag är ibland sa jag döden, vädret och sen tog det stopp... Men jag hade fel, det handlade mer om var och ens liv och medan vi lever.

1 Kärleken, antingen är man kär eller så är man det inte och man kan inte styra över känslorna.

2 Tron, antingen har man en tro eller också har men det inte, man kan inte bestämma sig för att tro, man bara gör det.

3 Sjukdom, när man drabbats så är det bara så, man kan inte bestämma över det, men man kan acceptera det och göra det bästa av det.

Jag tycker att det var tänkvärda ord, även om jag har svårt med punkt tre...



Idag skiner solen, och jag ligger under filten och fryser, det är tur man har en snäll make och en dotter som älskar att ge mig tulpaner. Jag njuter av att se mina tulpaner och solen som skiner på dem..



Vem vet kanske blir det mer underhållning när Trollungen kommer hem, här på bilden spelar och sjunger hon för sin sjuka mamma. Idag ska hon på dansen innen hon kommer hem, så då kanske gitarren får stå och det blir dansuppvisning...

Sjukstuga

Så var man i alla fall så pass pigg att man orkar ta sig upp för trappan. Efter att Trollungen haft körtelbuk, så insjuknade jag i oförklarlig feber, över 40 grader och 3 dygn på infektion, men jag han bli frisk nog så att jag i torsdags var till Örebro och handkirurgen. Där fick jag en skena till armbågen, allt för att de ska slippa operera mig, men den funkar inte, ska ha den när jag sover, men med den så sover jag inte. När vi åter kom till Värmland i lördags, efter att bla ha hjälpt mams med skräp till tippen, så fick Trollungen krupp, så det blev en tur till akuten och lite kortisontabletter, var hemma vid 06 på söndagsmorgonen, så det blev ingen Vasaloppsstart i år.

Det är tur att det finns folk som inte jobbar, Trollungen hostar fortfarande och skulle inte orka med dagis, så nu är hon hos farmor, på så sätt kan Maken jobba, vilket är bra för vår ekonomi. Idag packade ungen en hel pappakasse, kan undra om hon kommer hem ikväll, eller om hon tänker sova borta...

Igår tog jag tag i det tråkiga, vikten, så nu är det GI som gäller, och jag måste säga att dygn 1 har gått bra, men det är många långa dagar kvar. Det går lite lättare när man ser att solen skiner och vårblommorna börjar titta fram, i alla fall börjar man se lite grönt här och där i trädgården. Ett steg i jakten på att förlora kg, är att jag i Örebro lånade ett par stavar och idag ska jag provgå med dem. Men jag hoppas att jag slipper kommentarer liknande den som min älskade systerson sa när han fick se några som var ute och gick med stavar; det gick ut på att de glömt skidorna, och sen skrattade han så han höll på att storkna...