Nyårsdikt

Vill önska alla nära och kära ett roligt slut, en bra start och ett helt fantastiskt 2011.

Jag har bestämt mig för att avge ett nyårslöfte idag, det brukar jag inte göra, gillar inte nyår, och just därför ska jag idag försöka fokusera på allt det positiva som hänt, se det ljusa och försöka komma ihåg att bakom alla molnen lyser solen.

Hittade denna nyårsdikt på nätet och även om jag inte skriver dagbok, så fungerar ju denna blogg som en, och det ligger mycket i dessa ord;

Så hastigt flydde åter ett år
med dagar som växlats till minnen,
några med klarhet som från i går
har mejslats med fasthet i sinnen.

Dagbok är tecknad blad efter blad
av hand som skrivit vad livet gav,
allt står tecknat på rad efter rad
för att ej dränkas i glömskans hav.

Gott Nytt År!!!

Min "Mamma Mia"

Vet inte hur många gånger jag sett denna film, har sett musikalen när jag var 12 och som vuxen och jag älskar både filmen och att se den "live". Idag går den på 3:an och det är inte med enbart glädje jag ser den, pga alla dessa reklamavbrott, men jag hinner ju fixa med maten tills ikväll, måste nog se till att få filmen på DVD.

Trollungen förstår inte vad det är jag ser, hon är inte det minsta intresserad trots att hon verkar gilla musiken, men jag tror att hon när hon är vuxen kommer att känna det jag känner för denna film för sin älskade "Mamma Mia"

Ensam hemma

Trollungen valde att stanna hos Farmor och Farfar i två nätter, jag mutade henne med tomtegröt så det inte blev fler. Så idag hade jag tänkt att vi skulle ta en sväng till badhuset. Men så blev det inte, Maken tog min bil till jobbet och Trollungen gick hem till Bäst bästa Kompisen M och där har hon varit hela dagen. Så jag har vårdat min huvudvärk som inte vill ge med sig, är smärtfri när jag äter tabletter, så jag hade inte fixat badhuset i vilket fall som helst. Så här kan jag ju inte ha det, så jag ska ringa min husläkare när han kommer åter efter semestern den 10 jan. Mitt i allt ihop så är det väldigt skönt att vara ensam hemma, även om jag har fruktansvärt tråkigt då jag inte fixar att se på TV några längre stunder, inte orkar läsa och inte kan spela dataspel, vilket brukar vara "smärtlindrande" för mig...

Närkejul

Det blev ett par underbara dagar i Närke, det är nått vist med att fira jul "hemma", att träffa nära och kära och verkligen känna att nu är det jul. Visst saknade vi Gudmodern, men vi är inte så petiga och firar gärna lite jul när vi nu får till en träff med henne. Tomten som tittade in i Stene var en underbar filur som vi hoppas få möjlighet att se igen och att vakna hos Mams och äta frukost med henne det är jul för mig det. Det är många pusselbitar som ska passa och att träffa Morfar och M, dagen innan julafton det är lika viktigt det, och Trollungen sov sött i sin nya pyjamas.

Juldagen var en lugn och skön dag som började med frukost i Kumla, det kan bli tradition det, om jag får bestämma, för jag gillar inte att stresse. När vi kom hem packade vi upp våra julklappar och spelade "Zoo panic", ett spel helt i min smak, blev ju inte sämre av att jag vann båda gångerna...


Sen var det dags att träffa Herr och Fru Hockey och deras tre busungar, som alltid blev det en trevlig stund, och jag blev med två par "nya" byxor, och idag har jag ett par på mig, och det är med stolthet jag berättar att det är storlek 40...

Annandagen var vikt till Farmor och Farfar och det blev julmat och julklappar och jag kan tänka mig att göra även detta till en tradition, och flytta vårt Annandagsfika tills det är dags att slänga ut granen. Trollungen bestämde sig för att stanna en natt, som blev två, vi får väl se om hon kommer hem idag, eller om hon stannar hela lovet.

Blundar och minns

Att var 6 år och vänta på julen är inte riktigt det samma sak som att vara 41 och känna att vi struntar i julen i år, och när jag känner att vi kan hoppa över julen då mår jag allt annat än bra, men så har ju hjärnan skakats om en massa också. Men det kommer att bli jul om än en annorlunda en, och jag är övertygad om att den blir bra. Den blir bara inte som jag tänkt mig, men vilken jul har blivit precis som jag tänkt? Igår fick vi i alla fall fram julgranen, och Trollunges rosa gran blev också klädd. Det var med visst besvär jag hängde saker i den gröna, då lamporna var för starka för mitt huvud, så jag hoppas den blev bra, jag vet att den duger och jag kommer att överleva utan att ta fram min julby, jag får helt enkelt blunda och minnas hur den skulle ha sett ut...

"Fuskbygge"

Det är tufft att ha hjärnskakning och vara beordrad att inte göra nått, speciellt när man inte kan skjuta upp julen nån vecka eller så. Så idag har jag trotsat alla råd och pysslat lite med Trollungen. Vi har med mycket tålamod och precision fått kristyr och godis på plats, och föra att vara första gången ihop så gick det förvånansvärt smärtfritt. Fast lite varmt var det, igår, när Maken och jag "limmade" ihop väggar, tak och skorsten, tur att man kan laga trasiga delar. Trollungen och jag är båda nöjda med resultatet men jag är missnöjd med huset så nästa år funderar jag på att kalla in experten, så vi får ett riktigt hus och inget "fuskbygge". Nu återstår att fixa, snö, rök, en och annan tomte mm, men det får vänta nån dag eller två...

Hemma bäst, eller inte

Det slog mig som vanligt att den gamla klyschan "Borta bra men hemma bäst", stämmer när man kommer hem efter några dagar på annan ort. Men idag är jag inte lika säker, jag sov bättre hos Mams, kan hänga samman med att jag inatt har haft närkontakt med Trollungen. Det som nu ligger över mig som en massa måsten, fanns inte när jag inte var hemma, då spelade det ingen roll att diskmaskinen inte funkar och att tvättmaskinen låter som den ska explodera så snart vi använder den, dammråttorna såg jag ju inte och Trollungen var sysselsatt på annat håll. Det är, i alla fall för mig, lättare att slappna av och vila borta, men det är skönt att vara hemma, fast huvudet gör mer ont idag, kanske hänger samman att jag nu slappnar av, jag har fixat resan till Stockholm, hade en trevlig lördag i Kumla. Idag har jag inget på programmet, ska slötitta/lyssna på skidåkning och ev bjuda svärföräldrarna på förmiddagsfika, om de har lust att komma hit med Hunden...

Efterklok

Idag är ingen bra dag att vara i storstan, det är den 10 december, och det betyder avspärrningar mm pga Nobelfesten, och det kan sätta en och annan käpp i mina hjul. Men med tanke på hur jag mår så gör det nog ingen skillnad. Idag ska jag luncha med Mams brevkompis, och det ser jag verkligen fram emot, och ska få köpa glutenfria tortillia, av en restaurang, som jag ska ta med hem, hoppas de är lika goda som ryktet säger. Har bestämt mig för att inte ta mig till Skeppsholmen och Terrakottautställningen, jag orkar helt enkelt inte, och det sörjer jag. Huvudet sätter stopp, och så här i efterhand hade det nog varit klokast att vara hemma, men varför vara klok, det har trots allt varit mysigare här än jag haft om jag stannat hemma...

"Stochholm i mitt hjärta..."

Det är inte smart att få hjärnskakning samma vecka som man ska till Stockholm, det ställer till det en massa. Men jag har i alla fall haft en bra dag, har hunnit se julskylltingen på NK, vilket är ett måste. Var alldeles för länge sen jag var här, och jag njuter även om jag fått gått tillbaka till hotellet för att vila och inte alls hunnit med det jag tänkt. Nu är det ju bättre att njuta av det man hinner än att gräma sig över det man missar, så jag njuter och inser att staden i mitt hjärta ligger kvar och jag har lovat mig att snart åka hit igen, utan huvudvärk...

Petter har inte tillhört mina favoriter men efter "Så mycket bättre" gör han det och här kommer en låt...

Packad

Att ha hjärnskakning är tråkigt, jag blir snabbt trött, huvudet värker men jag mår nu så mycket bättre att jag är förvånad att det kan vända så snabbt. Jag orkar inte skriva så mycket, läsa mycket är inte att tänka på, men idag fixar jag att ha lamporna tända, och radions musik är inget problem längre. Håller nu på att packa ner det jag ska ha med mig till Stockholm, Trollungens saker är packade och Hunden är redan hos Farmor. Farmor ska hämta mig och Trollungen efter lunch för att Maken ska slippa åka hem hit för att hämta mig och för att Trollungen inte kan tänka sig en annan start på några dagar hos Farmor och Farfar. Vi kommer förmodligen att stanna till på leksaksaffären, misstänker starkt att det är därför Farmor ska hämta Trollungen, så de kan gå där och hitta nått att köpa...

Stjärnsmäll

En bula i pannan, dubbelseende, yrsel, illamående, ljuskänslig och fruktansvärd huvudvärk, är symtom på hjärnskakning och det är inget jag rekommenderar. Kan även avråda alla från att när en gasfjäder till bagageluckan går sönder ha huvudet i vägen när luckan faller ner likt en råttfälla, det kan leda till att läkaren på VC anser att man måste till CSK för kontroll och för att ta sig dit måste man åka ambulans. Det är tur att jag har vänner som kan köra mig till VC och en man som kunde möta upp på akuten, för igår mådde jag inget vidare, mår något bättre idag, är inte yr, ser inte dubbelt och illamåendet är borta. Det blev en lång dag i sjukvårdens klor igår, och efter många timmar fick jag åka med Maken hem, jag har en kraftig hjärnskakning, men den befarade blödningen fanns det inga spår av på bilderna och det känns enormt skönt för nu ska bara huvudet vila och om några veckor ska jag vara helt återställd. Var ju tvungen att kolla med läkaren om det var okej att åka till Stockholm på onsdag och det får jag, men jag måste lyssna på vad huvudet orkar och det ska jag givetvis göra.

Teknikstrul

Hatar när tekniken inte funkar, vi har en krock i telefonjacket som ingen av vill kännas vid. Detta medför att vi inte kan höra annat än brus i vår fasta telefon och då vi har olika leverantörer av telefon och bredband så skyller de på varandra. Nu ska vi byta så vi får en och samma leverantör, sen får den lösa problemet. Förutom teleproblem har vi haft strul med "nätet", jag har varit utan internet sedan i fredags och inser att jag är "beroende" av bla Facebook, Aftonbladet och en massa bloggar. Som tur är har jag ju en mobiltelefon som jag kan ringa och surfa på, tyvärr är den värdelös när det gäller att ta kort, min förra var så mycket bättre när det gällde att fotografera...

Smärtfri

Idag har jag inte gjort många knop, natten var tuff, med en mycket ond höft och så startade dagen, men redan efter en stund i soffan, märkte jag att det började släppa. Katten har legat som en vetekudde i stort sett hel dagen, på min höft, och så länge jag sitter med fötterna i soffan eller på bordet är jag nu smärtfri. Det är en så underbar känsla och lättanden är enorm för nu vänder det. På fredag blir det vattengympa och imorgon ska jag försöka baka lite glutenfria pepparkakor, men jag ska lyssna på¨vad höften säger, för hur det än är så betyder det mest att slippa smärtan, och pepparkakor kan man köpa...

Bara för att jag är jag

Sitter i soffan med fötterna på bordet och så ska jag sitta i minst ett dygn, men på fredag får jag börja vattengympan så nu kanske det vänder. Har varit på Reumatologen idag och där fått veta att jag är i ett skov och att min höft mår allt annat än bra, som om jag inte visste det. Tro nu inte att jag gnäller, för det gör jag bara lite, men jag är mer än nöjd med min läkare och hon blev än bättre när hon hämtade stickvagnen och gav mig en cortisonspruta med bedövningsmedel och lovade mig en till om det inte är bra om 14 dagar. Så nu har jag grymt ont, men vet att det kan vara över om en dag eller så.

Innan jag for till K-stad blev jag bjuden på frukost hos Fru Hockey och det var som vanligt trevlig, men hon och de yngre barnen överraskade mig med en present, en super fin tomte och servetter, som jag fick bara för att jag är jag. Det är sånt som kan få vilken dag som helst att bli en speciell dag. Nu sitter jag som sagt med fötterna på bordet och tittar på min present, ska nog be Trollungen hämta ett värmeljus och redan nu tända det, måste ju få se tomten i full glans...

Ett löfte är ett löfte

Har lovat Mams att göra lite varje dag och vila där emellan och löften ska man ju hålla. Tanken är att vi ska ha kalas här på lördag, Maken blir ett år äldre i nästa vecka men vi firar det nu till helgen och då ska vi ju ha en massa gott att bjuda på. Så jag började redan igår med att göra minijansons som blev riktigt goda, detta följde jag upp med att baka glutenfria saffranssemlor på förmiddagen idag och nu står grunden till pepparkaksdegen och svalnar, känner mig riktigt nöjd med dagen.

Fredag

Så har det snart gått en vecka till, det är otroligt hur knepigt det där med tid är, varje dag har varit lång, mycket pga onda leder och ändå går det så himla fort. Idag har jag ätit frukost med Fru Hockey och fredagsmyset ska vi ha med Singelmamman och hennes småtroll, så dagen idag är en bra dag. Ska snart hämta Trollungen och sen är det tänkt att vi två ska hitta nått snyggt till mig, ska på kalas imorgon, nästa helg är det Makens tur att bli firad och helgen där på ska Maken och jag på fest. Så nu är det bara att leta reda på nått som passar både mig och plånboken. Gillar inte att köpa kläder, men det är ju bra att ha nått att ta på sig och nu närmar jag mig -20kg vilket gör att allt i garderoben är för stort, ett positivt problem men ack så tråkigt.

Drygt 36

Har fått det konstaterat det jag redan visste, min höft mår inte bra, har varit till sjukgymnasten idag och gjort en massa tester, och då jag i vanliga fall är överrörlig så blev vi båda två förvånade när det tog tvärstopp när hon skulle kolla rörligheten i hö höft. Nu väntar jag på att det ska bli den 23:e för då ska jag till reumatologen och förhoppningsvis få en spruta i nämnda höft, för på fredag nästa vecka börjar jag på vattengympa och det vore bra om jag fått sprutan innan dess.

Det var i alla fall skönt för självkänslan att få höra att man verkligen ser förändringen och att mina drygt -18kg gör att mina leder på sikt kommer må så mycket bättre. Det är lite svårt att själv se förändringen, även om jag märker det på alla förstora kläder och får höra det, så kan jag inte riktig ta det till mig eller förstå det. Ett knep jag har är att räkna om kg i smörpaket och nu har jag tagit bort drygt 36 st a 500g, det är en bild jag kan se framför mig, men ändå inte greppa helt och hållet.

Pappor

Veckorna bara rusar fram, vi är bara två veckor från advent och har denna vecka fått smaka på vinter med snö, men den töar tyvärr bort nu. Trollungen skulle vinka hejdå till Maken när hon upptäckte att det snöat i veckan och utbrast; "Tack Moder Jord!!!"

Denna helg har vi vikt till våra pappor, Farfar och Farmor kommer hit på lunch idag och imorgon är vi bjudna till Morfar, Trollungen och jag har funderat ut presenter till alla tre och vi tror att de blir nöjda.

För att spara lite på min onda rygg och höft åker vi idag till Kumla och Mams/Mormor. Trollungen är så nöjd med att vi ska sova där, hon snuvades på det förra helgen då vi valde att åka fram och tillbaka över en och samma dag. Det gillade varken Trollungen eller mina onda leder så nu testar vi om det funkar bättre att dela upp milen på två dagar. Dessutom får vi ju träffa Mams och jag tror att jag ska få mumsa räkor ikväll, nått som inte funkar nått vidare här hemma. Katten är galen i räkor och gör allt för att få smaka, tur att hon inte kan läsa, för då skulle hon nog plocka fram buren och följa med...

Höstlovet i bilder

Det var ett tag sedan jag laddade upp lite bilder,
så här kommer några från höstlovet.

Trollungen tillhör inte de som växer snabbast men
i år fick vi förnya garderoben inför spökfesten...


Denna tand ligger nu i burken för tappade tänder,
den följdes snabbt av ytligare en, så nu saknas
det även en i överkäken.


Trollungen älskar att få besöka museet och inte
nog med att hon och jag var där under lovet och
fick åka dit med fritids också.


Men bäst av allt på lovet var ändå besöket av
Mams/Mormor, det tycker både jag och
Trollungen, fast lite trött blir jag då jag
ständigt får höra att Mormor är så mycket
bättre på att borsta hår.


Hunden och jag för ett krig just nu, men jag
är på väg att kapitulera, hon får väl kudden,
jag får skaffa mig en ny. Hunden är en slug
en, kudden hämtar hon när jag inte är hemma
och släpar till den plats hon anser vara rätt
plats...

I våra hjärtan

Höstlovet har varit fyllt med roligheter, besök och överraskningar men även av saknad, eftertanke och funderingar om livet och vad som händer sen. Med andra ord har vi haft en bra vecka med många olika upplevelser och har nu flera både roliga och allvarsamma minnen att lägga till samlingen.

Trollungen älskar verkligen att tända ljus i kyrkan och det blir alltid en massa frågor om livet och vad som händer sen som "ploppar" i samband med dessa besök, och jag tycker att det är så värdefullt att få ha dessa pratstunder. I år kom det än mer frågor då det är flera i vår absoluta närhet som förlorat nån som stått dem nära och som Trollungen i vissa fall träffat, men det handlar även om de som lämnat oss för längesedan, och i år har vi pratat om att man kan sakna nån så länge man lever men att så länge man minns och tänker på dem så finns de kvar i våra hjärtan.

Höstlov

Helgen gick fort, trots att Trollungen och jag varit hemma en hel vecka, då hon hostat och haft feber. Maken tog med sig Trollungen och var på bio i lördags, vilket uppskattades av båda. Kvällen tillbringade vi hemma hos Kompisen H, det märktes att det var en evighet sedan vi sågs, ungarna hade verkligen längtat och som vanligt hade vi trevlig. Söndagen tillbringades i soffan till efter lunch, då Trollungen fik besök av en kompis och jag for till IKEA, medan Maken fixade i trädgården. Jag han även med en fika på Slingerstigen innan jag utsågs till "Världens dummaste mamma" pga att det inte var läge att ha en kompis som sov över, man inte får leka hur länge man vill, inte får gå ut i sommarkläder, måste bada efter innebandyn och stoppa nått i magen innan man sover.

Idag tar vi nya tag, då det är höstlov har jag och Trollungen ledigt helt idag och på fredag, och idag ska vi åka in till Värmlands Museum och se den nya utställningen.

Återbesök

Idag har jag varit på återbesök till Torsby och det var som att åka på semester, att få sitta helt själv i bilen i drygt 1,5 timmar enkel väg, efter att ha haft Trollungen hemma och sjuk hela vecka. Själva återbesöket visade att jag numer bara är överviktig och att jag följer genomsnittet när det gäller min viktnedgång så här långt. en själva behållningen var ändå att få träffa de andra ut 3 som gick samma kurs som jag inför op. Det är nyttigt att höra att vi alla är ganska lika och att ingen är slavisk under alla regler och råd vi fick inför och efter op.

Innan jag åkte tog jag fram måttbandet för att se om det hänt nått, det visste jag ju att det gjort, men det är svårt att se skillnaden på sig själv, bla har jag minskat 8 cm runt låren, låter kanske inte så mycket men om man tar ett måttband så ser an att det är rätt stor skillnad. Detta gav mig lite råg i ryggen, tanken på att bära runt på över 15kg extra gör ju också att jag förstår att det hänt en del, men so sagt det är svårt att se förändringen...

Långa nätter

Det är inte lätt att vara mamma alla gånger, just nu är vi inne på tredje dagen med en sjuk Trollunge och jag kan inget göra för att få henne att må bättre, eller jag gör vad jag kan för att pyssla om henne och underlätta, men hostan och febern har slagit klorna i henne, så det har blivit mycket TV.

Igår trotsade vi hostan och var på utvecklingssamtal, Trollungen var spänd och ville absolut inte prata om det som är jobbig, som tex rasterna, som är stökiga och bråkiga, eller samlingen som är lång och gör att hon får myror i brallan. Men omdömet från fröken var att Trollungen är en social tjej, som jobbar flitigt och självständigt, har lätt för att lära nya saker och prata och svårt att sitta stilla, så det är vi nöjda med.

Själv har jag ju börjat med mina sprutor igen och väntar på att de ska börja verka, men det dröjer. När Trollungen väl slutat hosta så ligger jag vaken pga värken, längtar verkligen efter att vattengympan ska komma igång, men det är först om en månad. Tycker trots allt att det är värt smärtan att sakta men säkert bli lättare och lättare. Har gått ner drygt 15kg och det känns i kroppen, och som jag nämnt tidigare så har jag vänner som ser till att jag har kläder som passa. Det är så skönt att kunna lägga undan alla stora byxor och ta på sig de jag fått/lånat, har jeans i storlek 44 och det är ett stort steg i rätt riktning och gör det enormt mycket lättare att genomlida de långa nätterna pga Trollungens hosta och min värk...

Spökfest

Tänk att det kan vara så kul att bli skrämd, 11 små otäckt söta ungar kom i lördags för att besöka elaka häxan i hennes grotta och vissa var riktigt skakis, även om alla visste vem som var häxa. Efter lite lekar i grottan, häxlimbo och annat bus var det dags för mat och alla gillade vampyrblodet med div spindlar, råttor och fladdermöss, kryddat med blodsprängda fingertoppar skarpt. Myräggen, fladdermusvingar, och ödlelår våga de smaka på. Häxtungorna och draksnoret gick åt och det var bara en som inte ville ha av efterrätten som serverades ur Vickans påsar. Ryktet har nått häxan om att flera småhäxor redan planerar vad de ska ha på sig nästa år och det tar jag som ett betyg på att vi lyckades...

Onda leder

Det börjar närma sig årets spökfest, och tiden går lite för fort för att jag ska gilla läget. Det blev ju inte bättre med tid då jag skickade ut inbjudan med tron att Allhelgonahelgen skulle infalla runt den 30:e oktober i år och därför bestämde att den 23:e blir bra för vår festen. Så nu ska här klippas ut spöken, skelett pumpor mm, mina onda leder gillar inte att klipp eller att stressa och så här dagen efter Metotrexat och den efterlängtade sprutan med Enbrel, mår jag ju dessutom alltid lite tjuvtjockt...

"Du har väl bara ont???"

Idag är ingen bra dag att vara jag, lederna i ryggen tar knäcken på mig. Önskar så att jag hade kunnat varit med på Reuma Rehab under hösten, förstår inte hur jag ska fixa vintern, men det löser sig väl på nått vis. Pratade med sjukgymnasten igår och hade då förhoppningen om att få hjälp snarast och det ska jag få, vi har bara lite olika uppfattningar om tid. När hon sa snarast trodde jag min dumma nöt på max en veckas väntan, men i hennes värld handlar det om en månad, vilket betyder att om jag har tur får jag börja på vattengympa om 5 veckor.

Trollungen har lärt sig att läsa av mig lite väl bra och hör på min röst hur jag mår. Det är förstås bra att hon vet hur jag mår men jag gillar inte att hon som är ett barn redan nu ska behöva ta hänsyn till min sjukdom, men nu ser ju vårt liv ut som det gör och ingen av oss kan ju ändra på fakta. Tyvärr är jag förmodligen på väg in i ett skov och idag när vi började få ont om tid frågade Trollungen plötsligt; "Du är väl inte arg? Du har väl bara ont?" och hon hade helt rätt, jag har bara ont...

Mamma Mia

Vilken underbar helg vi haft, men så hade vi besök av Gudmodern, var på barnkalas, åt på kinarestaurang och såg den engelska upplagan av musikalen "Mamma Mia"...

Ruma Rehab

Det känns lite konstigt att vara hemma, det är nu jag brukar vara på "träningsläger" på sjukhuset, och min kropp hade verkligen mått bra av att vara där, i alla fall lederna, men magen måste läka ordentligt så jag får vänta till nästa år. Men jag ska åka in ikväll för att prata "strunt" med i alla fall två av "mina gubbar". Fast med tanke på att Trollungen upplyst en himla många människor om att hennes mammas hjärna sitter på en buss på väg till Kanada så är väl frågan om jag fixar att existera och ta mig till och från sjukhuset på egen hand. Jag chansar och hoppas att på så sätt kunna lägga några trevliga minnen till samlingen...

Kräm

Singelmamman är en nära vän som jag är tacksam att jag via Trollungen mött och igår hade jag förmånen att få tillbringa några timmar i hennes kök. Som alltid hade vi det trevligt åt god mat, som jag lagade, och skrattade mycket. Mest skrattade vi åt att jag serverar Trollungen Ipren med kräm, för att det ska gå lättare att svälja ner. Singelmamman undrade något förvånad om vilken sort och jag svarade vanlig, men förtydligade det med typ jordgubbskräm. Då bröt hon ut i gapskratt, för hon hade sett framför sig hur jag tog hudkräm, vaselin eller nån annan fet smörja...

Alvedon/Ipren

Det är fortsatt en kamp mot alla elaka baciller här på Klockstigen, Trollungen var feberfri igår så hon fick i hennes ögon äntligen sova hos Farmor och Farfar. Men igår kväll var febern tillbaka och det löste de med en Ipren, Trollungen har full koll på att om det står 38+ måste hon ta en tablett och det gjorde hon utan att blinka. Nu tror ju jag att hon var lite extra duktig för att få stanna, och det fick hon.

Själv bestämde jag mig för att om jag inte tar nån feber så är jag ju fri, men samtidigt så tar jag snällt mina Alvedon, allt för att fungera något så när...

Del 3

Igår kväll slogs nått form av rekord på akuten i K-stad, jag ringde sjukvårdsupplysningen vid 21.30, vi åkte ner vid 22, det var som vanligt svårt att få en parkering så jag såg framför mig att det skulle bli en lång natt. Det var med stor förvåning jag konstaterade att vi var nr 1 i väntrummet, inte han vi läsa en enda bok för Trollungen innan vi fick komma in på rummet och läkaren kom inom 15 minuter. Hon kunde konstatera att det inte var urinvägsinfektion vilket var vad vi trodde, utan hon tror att det är en blåskatarr av enklare slag och ordinerade vila, Ipren och mycket att dricka och blir Trollungen sämre måste vi höra av oss igen. Nu till rekordet, vi var hemma före 23.30, det ska jämföras med när vi var på akuten sist då fick vi vänta med att anmäla oss i över en timme.

Själv mår jag allt annat än bra, så Maken är hemma och VAF:ar. (F:et = familj)

Sjukläger del 2

"Nån måste ju ta hand om mig" sa Trollungen och ringde sin far och sa åt honom att be chefen om lov för att åka hem...

Det var efter att hon bestämt att jag inte fick sitta vid datorn utan behövde ligga ner under en filt och vila mig, dator tar för mycket av mina krafter, som jag ju inga har. Vad jag däremot har är en massa feber, ont i varenda led, en massa snuva och så nyser jag i ett. Enligt Trollungen är jag 100% sjukare än hon, och just nu känns det så, för hon är feberfri tack vare Ipren och anser att idag ska vi damma hela huset. Mitt mål är att ligga i soffan efter att jag ätit fisk med spenat och att Trollungen då ska ta sin energi och gå en trappa upp och städa sitt lekrum, men hjälp av sin far hemkallad...

Sjukläger

När Trollungen väl börjat se Winxfilmen så såg hon den tre gånger på raken, den första gången satt vi tätt tätt ihop i soffan och den var så otäck, andra gången såg hon den själv men fortfarande i samma rum som jag var i, sista gången såg hon den i sitt rum, och idag har hon sett delar av den, för nu väljer hon favoritscenerna...

Trollungen är fortfarande hängig, även om hon just nu spelar rock på sin gitarr, hon hade över 38 grader när Maken kollade tempen innan han gav henne Ipren och for till jobbet, men hon äter som en häst och allt är fortfarande diffust.

Själv konstaterade jag att jag inte går ner så fort som jag önskar, men jag minskar, och jag har tur för jag har fått och lånat kläder av två vänner och det är med glädje och viss stolthet jag konstaterar att det nu bara står ett ensamt L på storlekslappen...

Hängig

Vi har problem med vår hemmatelefon, den bara sprakar och det lär bero på en krock i jacket, enligt han som skulle laga det, och frågan nån mig eller Maken så hänger det samman med regn, och fukt. Så idag när det ringde ett skyddat nummer så svarade jag inte, men det ringde snabbt på min mobil, och det visades vara Fröken för förskoleklassen, Trollungen var hängig och gick inte att känna igen, var bara att hämta hem min älskling.

Det var verkligen en hängig och inte alls våran vanliga tjej som satt i en soffa på skolan och väntade. Väl hemma var allt diffust och det verkade först bara vara en trött och sliten tjej, men nu slog plötsligt febern till, så vi fick åka och köpa Ipren, en kladdkaka och kräm.

Nu ligger Trollungen i sin säng under filten, mumsar på kladdkakan och tittar på TV, Winx-tjejernas första långfilm som jag plockade fram ur gömmorna jublade hon över, men har inte slagit på. Det kan ju hänga samman med att vi i lördags satte upp en parabol och på så vis fick en massa nya barnkanaler. Men filmen var ju lite otäck, så det kanske är bäst att jag fixar lite att äta och sen bäddar ner oss båda i soffan så kan vi se filmen ihop...

Politiskt

Vi lever i en demokrati, där alla myndiga har en röst som är lika mycket värd som alla andras och sedan riksdagsvalet i september har vi en lite rörig politisk situation, men frågan är om inte SD sätter kniven i ryggen på sig själva. För inte kan det gynna dem att när de idag ska vara med om öppnandet av riksmötet, ställa till med än mer oreda. En förklaring lär ha varit att biskopen blev politisk, hon pratade om allas lika värde och det var tydligen kränkande för SD. Känner en viss oro för vart vårt samhälle är på väg, men jag hoppas att vi som tror på demokratin som det enda rätta styrsättet av vårt land vågar ta debatten, vågar belysa olikheterna och lyfta fram fördelarna med demokrati, alla har rätt att tycka och tänka fritt, men vi har alla ett ansvar för våra handlingar...

Vänner

Jag möttes av en gråtande Trollunge när jag skulle hämta henne igår, hon hade bara fått mjölk till mellis, jo mackor hade hon fått, men alla andra hade fått O´boy och det fick inte hon, varför kunde inte vikarien svara på, och jag har ingen bra förklaring att ge mitt barn. Blir lite upprörd över att Trollungen ska behöva känna sig illa behandlad och utanför, räcker det inte med att hon inte fixar laktos...

Men sen slog jag till, varför ta bara ett barn när man kan ta två från Fritids, jag slog en pling till Kompisen H:s pappa och fick ett ok, så ingen kan anklaga mig för stöld, men det är inte sista gången jag tar två...

Det märktes att det var en efterlängtad eftermiddag för båda ungarna, de stängde in sig på Trollungens rum, spelade dataspel och sen låg de i sängen och tittade på film, det enda jag märkte var att Hunden var putt på att dörren var stängd och att det skrattades en hel del.

Det jag inte räknat med var att två plötsligt kan bli tre, det knackade nämligen på ytterdörren och vips så hade jag tre 6-åringar som lekte på övervåningen, men då tog de två första en paus i mysandet och det lektes en massa. När det sen var dags att skicka hem kompisarna så slutade det med att Kompisen H blev kvar ett tag till. Det mumsades köttfärs, gurka och chips, Trollungens recept på fredagsmys, men H vågade även smaka Tacogratängen och de avslutade kvällen med att stoppa i sig en massa jordnötsringar där de satt tätt ihop och såg på TV.

Kompisen H är en sån där kompis som går utanför alla vanliga begrepp, han är kille, men ändå inte, han är en superduperkompis, men inte bästa kompisen, han är helt enkelt Kompisen H...

Mörker

Vaknade trött och grinig idag, kroppen börjar göra ont, lederna i fötter, händer och ryggen vill ha Embrel, men det får snällt vänta tills magen är helt läkt. Det positiva är att titthålen nu är läkta, inte en enda liten flik som inte läkt om den ska, jag är helt utan plåster och det känns så bra.

I måndags skulle jag ha fått pengar från FK, men det kom inte ett öre och det var väl ingen större förvåning som det väckte, men idag trillade det in lite flis. Idag ska jag shoppa, köttfärs från Tramhems gård, födelsedagspresent så att Trollungen har paket med sig när hon ska på kalas imorgon och lite annat smått och gott.


Det märkas att vi nu gått in i oktober, det är mycket mörkare ute, kallt på morgonen och naturen är klädd i höstens alla färger och jag kan inte låta bli att älska detta höstmörker...

Äppelpaj

Idag har Hockeyfamiljen varit på besök, alla utom pappan, och det märks att Trollungen och Kompisen C nu börjar komma över den där första fasen, för idag har Trollungen varit arg, gråtit och surat, men det är en styrka att våga visa känslor och reder de bara ut allt så kommer de att vara kompisar länge. Lillebror var mest intresserad av den trasiga bilen och lillasyster har Hunden och Kattens bästa för ögonen, är inte helt säker på att djuren alltid tycker som hon. Det blev trots allt en trevlig eftermiddag med gott kaffe, äppelpaj, glass, och en massa lek och bus.

Kalashelg

Det har väl inte varit kalasväder denna helgen, men jag hr haft en kanonhelg. Det hela började med att vi packade bilen full, med allt man kan tänka sig behöva och lite till för att tillbringa två dagar i Närke. Resan gick för till Björstorp, det ligger i skogen en bit från Katintrop, Åsbro, Askersund, där det var rally, Maken gillade det skarpt, trost regn, blåst och en hund som gnällde och en unge som blev kall och blöt. Själv klagade jag inte, man kunde ju sitta inne på verandan med gasolkaminen skönt värmande bakom ryggen, att jag fick träffa Blomsterhandlaren med familj gjorde ju inte saken sämre. Det skulle inte förvåna mig det minsta om jag är där om ett år si så där, för om jag greppat detta rätt så är den stora frågan bara om rallybilarna kommer från höger eller vänster och om det är en eller två gånger.

Söndagen handlade först om Winx hos Morbror T, men främst om Storkusinens 16-års kalas, för är det nån som älskar att fylla år och ha kalas så är det han, ok jag älskar det oxå, men Storkusinen han älskar det än mer, han gillar hela konceptet, det ska skålas, sjungas, hurras och han njuter och myser så att alla gästerna inte kan annat än älska att vara just där, just då. Önskar att vi alla var lite mer som Storkusinen, att vi verkligen njöt av livet så som han gjorde igår, självklart har han sina sidor och dagar som inte är de bästa, men det är få som är så mitt i en upplevelse som han är...

Strul

Igår var en dålig dag med bra inslag, eller vad säger man om data- och magstrul i den ena vågskålen och en trevlig fikastund med barn som lekte hur bra som helst i den andra.

Det var tydligen nån som lyckades gräva av en kabel i Karlskoga som påverkade min dator så att jag inte lyckades komma ut på nätet och det i sin tur gjorde att dagen blev ovanligt lång. Magen var i upprop och det gjorde ju det hela än tråkigare, vet inte om det hänger samman med att jag nu börjat äta puré, men tror att det kan vara en orsak. Men så var jag och hämtade Trollungen och då ville hon leka med C, och det slutade med att vi åkte hem till familjen Hockey, där det blev fika och en massa lek. Så om man summerar dagen så blev den helt ok, även om magen fortfarande strular...

Järnskrot

Mitt blodtryck är lågt, konstaterades på vårdcentralen idag, när jag var där och fick agrafferna borttagna, det såg verkligen ut som om de häftat ihop mig, men vissa satt hårt och ville inte riktigt släppa och då sjönk trycket med en väldig fart. Tur att både jag och sköterskan varit med förr, jag kände vad som höll på att hända och hon såg det och sänkte huvudet och höjde under fötterna, sen gick det bättre. Det såg tydligen väldigt fint ut, i alla fall 5 av 6 sår har läkt som de ska, det 6:e var det nån flik som inte såg ut som sköterskan hade önskat, men hon tejpade det och förhoppningsvis är det snyggt om nån vecka eller två.

Idag blir det fisk och potatismos och det ska bli så gott, jag tjuvstartade igår och åt äggröra och lite potatis och det var så mumsigt, känns skönt att kunna börja äta vanlig mat, även om det ska vara mixad eller mosad i några veckor...

Fotbollsmatch

Idag har Trollungen sprungit in på planen i ÖDIK:s matchställ för första gången och det gick väl si så där. Det blev många mål i baken, men det viktiga är ju att ha kul och det tror jag att alla tjejerna hade, eller vad ska man tro när de hade tid att busa med domaren, fundera på om det skulle delas ut medaljer och att snacka med kompisen om allt och inget för att nämna några saker som hände. Trollungen är duktig på att spela boll, när hon väl gör det, men det där med att koncentrera sig är inte vår 6-årings starka sida, fast det hör helt klart till åldern...

Fredagsmyset

Hämtade på fritid idag, och from måndag kör vi med de vanliga tiderna, det blir så långa dagar för Trollungen annars och då Maken ska bort sön-tis, så måste jag ju i alla fall hämta och lämna de dagarna och funkar det så fortsätter vi...

Trollungen och jag har myst i soffan, hon har mummsat bullar och varm choklad och jag har fått i mig en katrinplommonsmoothie, men nu är det slut på myset. Min lilla tjej håller på att bli stor och idag är hon iväg på sitt livs första disco och det fick mig att känna mig gammal. Tur att jag träffade en bekant på ICA som såg att jag minskat en del, får leva på att det...


Trollungen på väg till discot.
Jag är missnöjd med min nya telefon, korten blir inte bra.)

Boktips

Har inte läst så mycket i sommar, men nu är jag igång igen och när jag var och röstade på biblioteket fick jag tips om en bok som jag förmodligen inte hittat själv och den är bara så bra. Jag har nu lagt den ifrån mig en stund,dels för att det är dags för lite fika och dels för att jag inte vill att den ska ta slut...

Vill ha

När Storkusinen var liten fick jag en cykelhjälm av honom i present och den har jag använt, men nu är den trasig och det är dags att köpa en ny och jag tror att jag ska önska mig en sån här i julklapp el när jag fyller...

Föräldramöte

Nu har terminen kommit igång, Trollungen har "landat" i att gå i skolan och hon trivs som fisken och igår var det dags för föräldramöte, tänk att det ska pirra i min mage för en sån sak, men det gjorde det. Inte var det mycket till möte, kändes mest som om de har det bara för att man ska, vi valde förvisso en klassförälder och en som ska gå samvarogruppens möten, eller valde, det var två som anmälde sig intresserade efter ett tag. Annars handlade det om att Förskoleklassen är en grupp med mycket energi, vilja och kunskapstörst, och resten var en upprepning från möten inför skolstarten och de veckobrev vi fått. Vi fick förvisso träffa de övriga som jobbar i huset och de i S-teamet, specialpedagoger mfl, men om jag möter dem har jag ingen aning om vilka de är. Lär väl träffa den som ska ha hand om språkträningen, för det kommer med all säkerhet att behövas, då Trollungen har problem att höra vissa ljud och att säga R, kan undra vem hon har det efter...

Mageläge

Det är grått, blött och trist här på Klockstigen, jag har långtråkigt och orkar inte göra så mycket och då det regnar vill varken jag eller katten gå ut. Har i alla fall varit och fikat hos en kompis, och då tog jag bilen, det funkade att köra, men jag har inte mycket till ork ännu.

Det kliar på/i magen, dels så läker det förmodligen, dels så börjar huden tacka för sig under plåsterkladdets påverkan, men om en vecka ska "klammerna" bort och då får jag även börja äta puré, så det ser jag fram emot. Nått annat jag sett fram emot är när jag åter kan sova på mage, jag sover ju så mycket bättre när jag gör det, i morse vaknade jag på mage. Tror inte jag skulle kunna somna på den men det är ett stort steg i rätt riktning...

Har oxå undrat

Sopplunch

Det gäller att försöka hitta det positiva i tillvaron, och det brukar min sjukgymnast säga att jag är bra på, så nu försöker jag att leva upp till det. När min diet består av soppor och annat som är flytande och går att dricka genom ett sugrör, så bjuder jag så klart på sopplunch. Idag kommer förmodligen mitt stöd från Slingerstigen hit med sin familj, hon vill så gärna prova min Crème Ninon och det står på menyn idag, så idag ska här kokas grön ärtsoppa och bakas nått till kaffet, blir nog också nått "bake off"-bröd, känns skönt att kunna bjuda igen för alla gånger vi ätit och fikat på Slingerstigen. De som inte vill ha soppa ska få "Snabbisar" och om man vill fiskpinnar...

Mumsiga soppor

Mår fortfarande otroligt bra och har idag gjort en underbar soppa som jag redan hunnit äta av två gånger och jag kommer att äta den igen, och igen och igen. Det gäller ju att hitta goda soppor nu när det är min föda i två veckor, och det är så kul att laga god mat igen. Jag gillar soppa, vist längtar jag tills jag får äta en knäckemacka med god ost till, men soppa det tröttnar jag nog aldrig på. Om nån undrar och/eller vill ha ett recept på en underbar soppa som passar till vardags och till fest så kommer det här;

Rostad majssoppa
4port

2 små burkar majs
2 vilöksklyftor
3 dl grädde
3 dl mjölk
1 dl vitt vin
1,5 msk grönsaksfound
salt
vitpeppar
Sweet chilisås

Sätt ugnen på 200 grader.
Sila av majsen.
Rosta majs och vitlök i ugnen på bakplåtspapper i cirka 20 minuter, rör då och då.
Koka ihop grädde, mjölk, vin och found, i 5 min
Häll i majs och vitlök och låt sjuda utan lock i 20 min
Mixa soppan slät, sila den i en ren kastrull
Späd med vatten till önskad konsistens.
Smaka av med salt och peppar och sweet chilisås
Koka upp och servera

Hemma

Trollungen fanns plötsligt i korridoren på avdelningen igår, straxt bakom kom Maken och det betydde att det var dags att lämna Torsby med mina 6 plåster på magen. Hade turen att min läkare kunde göra en titthålsoperation och slapp på så sätt en stor bukop. Operationen har gått bra och jag mår mycket bättre än jag vågat hoppas, visst hade jag lite lågt blodtryck när jag vaknade men då det varit det ända jobbiga hittills så är jag mer än nöjd. Nja det var jobbigt dagen efter, man bara får dricka 500 ml den dagen och det hade jag med lätthet gjort före 12 och då hade det varit 20 timmar till som jag fick börja dricka obegränsat, så det gällde att snåla, men när detta varit mina problem hittills, ihop med att mina leder skriker efter sina mediciner, så kan jag inte klaga. När det gäller lederna får jag nu börja med alla mediciner, utom sprutorna så jag är på god väg att vara åter på banan.

Vill passa på att tacka alla som sänt mig en tanke, ett lycka till, som hållit tummar och tår och kommit med glada tillrop, mm mm, ni gör min resa så mycket enklare och jag tycker så mycket om er. Tack!!!

Dan före op

Så här dagen före op har jag försökt få allt det där gjort som jag tänkt skulle vara gjort innan jag imorgon åker till Torsby. Först på programmet stod provtagning, så det fixade jag direkt efter att jag lämnat Trollungen. Efter att ha varit hem och gått ut Hunden tog jag vägen förbi biblioteket och slog två flugor i en smäll, jag röstade och lånade några böcker. Sen stod det guldstjärnor på min lista, viket visade sig vara omöjligt att köpa, det är helt ute att köpa klistermärken så nu har jag köpt silverstjärnor utan klister, så det blir att använda limstift. Som tur var hittade jag klistermärken i form av röda hjärtan som Trollungen och jag kan ha som kramar och pussar. En fika på Slingerstigen, efter en ytligare en promenad med Hunden, simskola för Trollungen och kvällsmat har jag också hunnit med. Nu återstår att packa, duscha efter konstens alla regler, bädda rent och se till att inga djur kommer in i biblioteket, där jag ska sova i natt, sist men inte nog så viktigt ska Maken få ta några kort innan jag tar reda på mina mått, så jag sen kan se hur mycket jag minskar, kan vara bra att ha när det känns tungt och som att inget händer...

Trotsig 6-åring

Är så trött på att bråka, argumentera, tjata och ständigt känna att man inte räcker till som mamma. Idag kom Trollungen hem efter en natt hos Farmor och Farfar, och det blev bråk så snart de kom in genom dörren. Redan igår bestämde Trollungen att vi skulle bjuda på köttgryta och ris idag, men idag passade det inte damen och det slutade med att vi var riktigt osams. Men hon och jag pratade ut om varför det blev som det blev och en av anledningarna var att Trollungen inte ätit nått idag, om man bortser från två muffins och två Tortilias bröd, det och inget mer. Så hon var så hungrig att hon hade ont i magen och var helt slut på energi, klockan var ju över 16. När vi pratat klart satte hon sig och åt, men valde att äta potatis, som fanns som ett alternativ till riset, och såsen från köttgrytan. När väl batterierna var laddade så var Trollungen sitt vanliga jag igen och vi har hittills haft en lugn kväll, och hon är skamsen, det syns på henne att hon skäms och hon har bett om ursäkt och sagt förlåt flera gånger, så det känns trots allt riktigt bra. Men trött på trotsig 6-åring det är jag...

Pussar och Kramar

Idag har jag passat på att fixa en del inför operationen, har gjort ett "pusskort", den här gången var det inte lika enkelt, i vanliga fall vet jag ju när det passar att Trollungen kommer och hälsar på, jag vet när jag kommer hem mm, har med andra ord bättre koll på läget. Har även klippt ut massa kramar och pussar i färgat papper, kramarna är hjärtan med armar och pussarna är munnar. Dessa ska jag lägga på en massa olika ställen innan jag åker så att Trollungen och Maken hittar dem under tiden jag är borta, känner jag Trollungen rätt så kommer hon leta rätt på alla på tisdagskväll...

Det närmar sig...

Det är nu inte många dagar kvar och det känns som om jag är redo, men samtidigt inte, det är ju så mycket jag skulle ha gjort. Idag har jag i alla fall fixat lite matlådor åt Maken, kokat "tomtegröt" så han och Trollungen har två kvällsmål, och en köttgryta att bjuda på imorgon när Trollungen kommer hem med Farmor och Farfar, står i köket och är snart klar. Ska fixa några "pusskort", det är en form av almanacka som jag brukar göra när jag ska på Ruma Reab, för att Trollungen ska ha lite koll på när jag kommer hem och så sätter vi dit "pussar" och "kramar", i form av klistermärken, när vi saknar varandra. När jag ändå är i farten ska jag börja på "Skäms-burken", den burken som rökarna ska använda som askkopp...

Fredagsmysfika

Det börjar märkas i kroppen att jag inte tagit någon medicin sen i måndags, stelheten blir värre och värre för varje natt som går, värken tilltar och jag har nedräkning, den 7:e närmar sig med stormsteg. Trots att jag har ondare och är stelare så mår jag riktigt bra, har kommit över matnojan, och tycker inte synd om mig själv när Trollungen eller nån annan mumsar på nått smarrigt. Idag blir fredagsmysfika på Slingerstigen, ska baka lite nya muffins och ta med, kan även bli ett paket glass om Trollungen är sugen på det, själv hoppas jag på en cappuccino, med kanel på skummet. Vet inte hur jag hade klarat de sista veckorna utan mina besök på Slingerstigen, det är ett andningshål som jag är så glad att jag funnit, tackat Singelmamman för det; Tack!

Inskolning

Det ekade mellan husen när jag idag kom till Fritids för att hämta hem Trollungen, hon kom rusades emot mig, så snart hon blev varse att jag var på väg. Nu var det ju inte mamma hon skrek, och inte till mig hon sprang, utan till hon som var med, nämligen Farmor. Det var nämligen hög tid att "skola in" Farmor så att hon kan hämta Trollungen från skolan/Fritids. Väl hemma så blev det fika och så bestämde nog Trollungen att hon ska sova i husvagnen med Farmor lördag-söndag, men det får vi väl se när det blir lördag.

Solsken

Solen bara strålar från en höstblå himmel, det är bara så underbart att leva. Det blåser förvisso från norr, men jag hoppas få en skön kaffepaus mot söderväggen. Det är med andra ord åter dags att lyssna till Trollungens klokord "Glöm inte att fylla hjärtat med solsken, så du har när det är mörkt". Kan inte låta bli att påminna om dessa ord, jag tycker de säger allt och att vi alla borde leva efter dem...

Fikastund

Mycket handlar om "flytet", den kommande operationen och det som hänger samman med detta. Men det gäller att få tiden att gå, fylla den med positiva saker och att njuta av livet. Idag har jag varit till K-stad och träffat "Faster" A, jag passade på att köpa en ny almanacka till mig och en tröja till Trollungen, men framför allt så tog vi en kaffe och pratade, pratade och pratade lite till. Det har med andra ord varit en bra dag med trevligt sällskap och dagen är ju inte slut än. Nu ska jag "fika" med Trollungen, som mumsar chokladmuffins så det snart sprutar ur öronen på henne...

Nya vanor

Har infört en ny vana, även om det just nu är en nyhet så är tanken att det ska bli en vana. Trollungen har sedan länge haft regeln att kl 20.00, dag före skola, ska det stängas av TV, dator, mm och det är dags att börja varva ner och det har funkat, hon vet vad som gäller. Nu har jag börjat släcka ner här hemma, vid den tiden, tänder en massa stearinljus, kokar te och stänger av min dator och kryper upp i soffhörnet för att även jag behöver varva ner. Detta har medfört att hela huset kommer till ro mycket tidigare och att jag vaknar pigg långt innan jag måste.

Idag är det en vecka kvar till op. och den kommer att medföra en massa nya vanor, jag började införa några av dem i somras, bla så ska det ätas var tredje timme och bara genom att göra det har Maken minska något runt magen under semestern. När det gäller träningen så har jag ju redan sett till att jag går varje dag, tackar Hunden för det, jag tränar på min "rulle" och så fort jag får ett ok efter op så ska jag börja simma igen.

Igår tog jag mina mediciner för sista gången på ett tag, så nu håller vi tummar och tår att jag får fortsätta att må som jag gör nu ett bra tag. Det kommer att bli en tuff höst, operationen i sig är en stor stress för kroppen och min reumatism påverkas negativt av stress, och utan medicinerna så jag räknar kallt med att det blir jobbigt, men efter mörker kommer solsken och det är det som är målet, det är där mitt fokus är och jag vet att jag med det stödet jag har kommer att fixa detta.

Nojig

Det börjar närma sig operationen med stormsteg, men ändå är det gott om tid innan jag packar min väska och åker till Torsby. Känns skönt att vara på väg, och att det trots allt gått så bra som det hittills gjort. Är lite nojig när det gäller att göra uppehåll med alla mediciner, vet ju att de gör nytta och att jag kan blir sämre rätt snabbt utan dem. Nu mår jag riktigt bra, vaknade vid 8 och var pigg, vilket är ett bra tecken, då finns det ju en bred marginal innan jag kommer att ringa Reumatologen och böna och be om hjälp. Ska sluta med i stort sätt alla tabletter och sprutan 8 dagar innan, vilket betyder att jag inte kommer att ta nån spruta på minst 7 veckor, tog den sista i onsdags. På måndag är sista dagen för allt utom Panodil och Tradolan, och den sista tar jag ju bara i värsta fall, det är dumt att måla fan på väggen innan han tittar in, men nojig är jag.

Matnoja är inget jag lidit så väldigt mycket av, har haft några dagar och igår var en sån dag, men det tog jag ingen hänsyn till, utan kokade soppa så det osade i hela huset. Det är ju så att när jag kommer hem efter op, så är det soppa som gäller och nu har jag tre olika i frysen, Grön ärtsoppa a la "Kula", Broccolisoppa med ädelost, och en Thaisoppa med kyckling och morot. Kan ju vara bra att ha lite att ta till om inte orken finns, så jag har dessutom köpt två sorter på tetra. Känns som om jag är förberedd på vad som komma skall, men kommer med all säkerhet att bli mer och mer nojig ju närmar den 7 sep. vi kommer.

Blött

Tänk vad mycket klokt, roligt och dråpligt det kommer ur barns munnar, Trollungen har ju länge uppmanat oss att fylla hjärtat med solsken, och det försöker jag leva efter, men när det regnar är det allt annat än lätt. Min sjukgymnast brukar ha mig som ett strålande exempel på en människa som kan finna ljusglimtar i vardagen och ta vara på dem, just nu lever jag inte som hon säger att jag gör. Det är blött, grått och tråkigt, Hunden vägrar att gå ut och man får dra henne runt så hon i alla fall kommer ut för att göra det hon måste. Jag mår väl rätt okej, men jag har ingen ork, inget "braigt" humör och det är inte väder som reumatiker gillar. Men jag har gått ner det man ska inför operationen, och det är ju 1½ vecka kvar, så jag borde ju vara nöjd med mig själv. Så var det ju det där med vad barn säger, det som får en att le och bli lite varm, trots kylan ute; "Varför måste det regna sånt här blött regn", sa Trollungen när vi gick från bilen in till skolan idag...

Magkrångel

Hade en idé om att jag inte skulle väga mig varje dag, men det har jag inte lyckats med, och det har ju varit minus varje dag, tills i går. Det kändes som ett slag i magen när siffrorna visade på + 200g, det är inte mycket, men det är ju ungefär vad jag har gått ner/dag nu på slutet. Här har jag motstått alla frestelser och verkligen kämpat med matnojan jag hade i måndags och så går jag upp, det kändes tungt och orättvist. Efter att ha pratat med Gudmodern kändes det bättre och redan innan det samtalet hade jag kommit på att magen kanske är boven, så idag ska jag till apoteket och införskaffa piller. Alla vet väl att om magen krånglar så mår man allt annat än bra.

Har självklart stått på vågen även idag och de 200g är borta, så nu är jag på samma vikt som i tisdags, men jag vill ju fortsätta min nergång, har ju inte lyckats nå -7kg, som är riktlinjen inför operationen, och det skulle ju kännas bra jag gått ner det med råge...

Kattlådan

Det är grått och blött och där emellan regnar det, det är bara hundägare och en och annan barnfamilj som får för sig att gå ut. Här på 17 är det vi på två ben som gillar att vara ute i alla väder. Katten har aldrig gillat väta, men har den här sommaren förvånat oss gång på gång genom att komma in blöt och gå ut när det blåser och är allt annat än solsken ute. Hunden förstår inte ett ord som har med att gå ut när det regnar och nu funderar hon på om inte ska bli katt, för att slippa gå ut, för då kan hon göra som katten, gå på kattlådan...

Halvvägs

Idag är det 14 dagar sedan startskottet för "flytet" skulle ha gått, men jag startade ju egentligen inte förens på onsdagen, men det är nu ändå halvtid, för op blir ju den 7:e sep och det är en tisdag. Så idag var det dags att stå på vågen, och det har gått bra, minus 6,4kg, det är jag mer än nöjd med. Nu har jag ju inte kunnat låta bli att väga mig de andra dagarna, men jag för in siffrorna varje tisdag, så det känns lite extra bra idag.

När det gäller "flytet" så går det kanon, jag hade matnoja igår, men det är enda dagen hittills som jag tyckt att det varit riktigt synd om mig och då jag varit sugen på precis allt mellan himmel och jord. Inte gjorde det saken bättre att Trollungen var hemma pga förkylningsastman, så det var fika, lunch och mellis som skulle fixas, plus kvällsmatens köttgryta. Men jag har siktet inställt och trots att frestelsen var stor stod jag emot och idag fick jag min belöning när jag stod på vågen.

Nu måste jag bara passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt stöttar och hjälper mig, ni är många och utan er skulle kampen vara sååå mycket svårare och jag är så glad att ni finns i mitt liv. TACK!!!

Svampskogen

Har länge känt en enorm längtan efter att få gå i skogen och plocka svamp och idag var det bara dags. Så trots att Trollungen hade feber på förmiddagen så åkte vi iväg en sväng efter lunch, då var febern borta, och förutom svampkorgen packade jag ner fikat i en annan och så bar det iväg.

Vi han inte in i skogen förens Trollungen började tjata om att åka hem. Det kunde komma björnar, det var otäckt, hon var hungrig, det var risk för att träden skulle bli för stora och vi kunde gå vilse, bara för att nämna något av allt vi fick höra.

Svamparna hade nån annan redan varit och hämtat, jag såg spåren och det fanns hur många som helst som var för små för att få följa med hem, Maken, är totalt hopplös när det gäller att se svamp, fast jag sa se här och pekade så missade han dem.

Nästa gång jag ska till svampskogen, får Trollungen och Hunden stanna hemma, Maken får följa med, bara för att jag gillar hans sällskap...

Energiförlust

Har fixat mer än en tredjedel av "flytet" nu och förutom humörförlusten så går det bra, har inga problem med hunger, fixar att gå på fik och se på när andra äter både godis och mat, och jag mår rätt bra. Mina leder mår si så där och den berömda tröttheten pga reumatismen har kommit smygande, men jag kämpar på med träningen och försöker gå minst 30 min varje dag, plus att jag raster Hunden nån snabbis förstås. Har dragit ner på längden på mina promenader, men då jag inte får i mig så mycket energi har jag valt att göra så, det går åt för mycket "bränsle" om jag går som vanligt och det viktiga är att jag rör på mig minst 20 minuter/dag enligt min sjukgymnast och att jag tränar ryggen på min älskade "rulle". Har med sjukgymnastens hjälp lagt upp ett träningsprogram som jag kör varje vardag efter lunch, det kan låta pretentiöst, men är rätt enkelt, men otroligt viktigt och framför allt minskar smärtan i ryggen.

Skoltjej

Dagen med stort D är här, dagen som Trollungen har väntat på, längtat efter och haft så många fjärilar i magen för är plötsligt helt verklig, den har anlänt och Trollungen studsade ur sängen vid 7. Någon frukost var inte att tänka på, magen var ju redan full med fjärilar. Frågorna var många, bla funderade hon på om det verkligen var så att man skulle vara finklädd, hade hon med sig extrakläder och behövdes regnkläder och stövlar och framför allt ska man ha med sig mamman???

Vi kom i alla fall iväg och på parkeringen tyckte hon att jag kunde vända, när hon sen träffade C så kunde jag väl gå, men jag stannade, jag hade också fjärilar och det hade varit skönt att ha en hand att hålla i, men stoltheten över att ha en trygg tjej som lätt hittar nya kompisar och som är pigg och full av liv tog överhand. Fick frågan ytligare en gång, den om att jag kanske skulle åka men när det gick upp för henne att nästan alla hade nån med sig så var hon glad att jag var kvar. Så nu har vi fått en riktig skoltjej och jag önskar henne all lycka med skolgången och lovar att göra vad jag kan för att hjälpa henne uppnå sina mål.

Nu är Trollungen på Fritids och jag ska träna ryggen, det gäller att göra vad jag kan inför operationen. "Flytet" är inte nått jag gillar, men jag har i alla fall minskat en del och fortsätter det i denna fart så kommer våren att bli riktigt kul, då kan Trollungen köpa kläder åt mig för då är jag av med alla mina överviktskilon. Nu tror jag inte att resan kommer gå så spikrakt, men jag hoppas att mitt humör inte går i botten igen. Fast å andra sidan kan jag ju alltid ta en tur till Närke och Mams, för det piggar upp och får man blommor när man kommer hem så piggar det upp än mer...

Älskad

Det är tufft att gå på sparlåga, humöret är inte återfunnet hel och fullt, men med underbara nära och kära så går det. Glada tillrop och prat med människor som är på samma ställa, el något före gör det så mycket enklare och imorgon far jag och Trollungen till Kumla, allt för att få nått annat att tänka på och för att lämna åter en glömd jacka.

Men det som fick mina ögon att tåras av stolthet, glädje och kärlek var när Trollungen och jag låg i soffan och mös framför och hon plötsligt säger; "Mamma det spelar ingen roll om du är tjock eller smal, jag tycker om dig som du är, du är ju mamma."

Efterlysning!

Det är synd om de som bor under samma tak som mig. Igår förlorade jag mitt braig humör, har inte lyckats hitta det igen. Det som finns är surt, trött, grinigt, har arg röst och skulle vilja slåss och skrika. Min familj skulle med glädje se att jag får det braiga åter och jag törs lova att de betalar hittelön, typ 10% av värdet...

Superhjältar

Idag har vi varit till Maribersskogen och sett Supersnällasilversara och Stålhenrik och det var en föreställning helt i vår smak, Trollungen är supernöjd, Maken kan tänka sig att avstå att åka på nån solsemester för att vi ska kunna se 10 liknande föreställningar. Med tanke på priset på biljetten och vad det kostar att åka utomlands, kan jag konstatera att det känns bra att han heller tillbringar tid med oss än ligger och solar nån stans medan vi är hemma. För vi lär inte kunna åka hela familjen för priset av 3x10 biljetter, a 90:-, plus bokningsavgiften på a 10:-. Själv är jag glad att vi har som tradition att varje sommar se nån form av teater eller konsert, det är minnen vi bär med oss och lägger en grund för att Trollungen ska bli en konsument av kultur, hoppas jag i alla fall. Hur som helst har dagen varit superbra, nu är Maken och "leker" på Kompisen H:s tak och Trollungen är en Superhjälte som ser på Winx...

"Snabbisar"

Trollungen är inget vidare att ha att göra med på morgnarna, det finns som inget humör alls och jag oroar mig en smula för hur det ska gå med start måndag, då ska hon ha ätit frukost kl 7.45, för 8.00 ska hon vara på skolan. Idag har vi tjafsat om frukost och det finns inget i vårt hem som hon ansåg hon kunde äta. Hennes förslag var chokladmuffins, jag och Maken var mer inne på smörgås, hård el mjuk, eller gröt. Det slutade med att hon fick makaroner och ketchup, rent näringsmässigt ganska nära gröt, kolhydrater som kolhydrater och ja det kan vara dumt att ge sig, men hellre att hon äter "Snabbisar" än inte äter alls....

Slutkläm

Sovmorgon är något jag inte riktigt förstått vitsen med, om vi pratar tiden innan jag fick barn och blev dålig i min reumatism. Men som snart fd småbarnsförälder och så här dagen efter sprutan så uppskattar jag att få sova länge, men framför allt att slippa stressa.

Fd småbarnsförälder, är något jag funderat en del över så här i tider av inskolning på Fritids och om en vecka börjar Trollungen Förskoleklass, det jag fortfarande vill kalla Lekis, men det är visst ett ord från stenåldern. När slutar en unge att vara ett småbarn och vad kommer sen, skolbarn? Helt klart är att Trollungen börjar bli en stor tjej, en tjej som helt plötsligt anser att det finns tjej- respektive killsaker, det finns färger som har med kön att göra, leksaker, kläder, men även annat som jag inte riktigt greppat ännu, men det kanske jag återkommer till.

Maken är och "leker" med Kompisen Hs pappa, de klättrar på taket, använder både såg och hammare och jag tror att de har det riktigt kul och är helt säker på att ungarna våra skulle göra nästan vad som helst för att få vara med där upp. Innan Maken gick tog vi ett tag här hemma, vi tvättade poolskyddet, och började rengöra i poolen, semestern är snart slut och blir det någon mer sommar så får vi ta fram vattenslangen och spola ev barn som kan behöva en dusch, för poolen är tömd, skurad, ska tömmas på det sista vattnet och sen hängas på tork innan den packas ner till i maj nästa år...

Det känns lite vemodigt att städa ur poolen, det är på nått vis ett tecken på att sommaren är slut, att vi går mot mörkare tider och att vardagen snart tar vid. Det sista set jag faktiskt fram emot och det gör det lite lättare så här i slutklämmen av sommaren...

Pulver

Fy bubblan vad det är äckligt med vissa pulverdieter, idag har jag varit till Arvika och köpt Cambridge-påsar, hade det inte löst sig som det gjorde hade Gudmodern fått ett besök ikväll, måste ju få behålla det jag dricker/äter, ska hålla på fram till operationen och är helt på det klara med att alla runt omkring mig inte är intresserade av detta, men det är just nu detta mitt liv handlar om.

Livet består självklart av annat och idag har jag varit till AF, det är alltid lika uppiggande och jag är alltid så glad och nöjd när jag lämnar lokalen, idag var inget undantag. Har många gånger undrat vad som krävs för att jobba där, det kan inte vara stora krav de ställer, i alla fall inte på vissa stolpskott, träffade ett sånt idag oxå...

Nu är jag igång med "flytet", det har inte gått nått vidare, men det ju bara gått en dag och det med fel pulver. För att kunna hålla extra koll jag har idag införskaffat ett måttband som jag mätt mage, midja, stuss mm med, det ska bli kul att se hur mycket jag minskar, har självklart även vägt mig och ska försöka att inte väga mig varje dag, men vet med mig att jag kommer att stå där om inte varje dag så nästan och förhoppningsvis pekar det from nu ständig neråt...

"Flytet"

Imorgon är det dags för mig att ta näsa steg mot operation då börjar "flytet", det är med andra ord dags att börja dricka nån av alla dessa "bantarpulver", tanken var att jag skulle dricka "Cambridge" för den smakar helt okej, men det blir nu så att jag börjar med nått annat märke, vet ej vilket, som säljs på ICA, för pga semestertider har jag inte lyckats få köpa "Cambridge". Funkar det med ICAs variant det vill säja att det smakar ok, så fortsätter jag ev med det...

"Flytet"

Imorgon är det dags för mig att ta näsa steg mot operation då börjar "flytet", det är med andra ord dags att börja dricka nån av alla dessa "bantarpulver", tanken var att jag skulle dricka "Cambridge" för den smakar helt okej, men det blir nu så att jag börjar med nått märke, vet ej vilket, som säljs på ICA, för pga semestertider har jag inte lyckats få köpa "Cambridge". Funkar det med ICAs variant, det vill säja att det smakar ok, så fortsätter jag ev med det...

Ett stort steg

Idag var det så dags, det var en trött Trollungen som la huvudet under kudden och inte alls ville vakna, men efter ett tag var hon i alla fall uppe och innan klockan var 9 var både hon och jag i kläderna och hade fått lite i magen och på väg in i "Röda huset" nere på skolan. Det var en stolt men nervös tjej som smög sig in och funderade på varför det inte fanns nån namnskylt som det stod hennes namn på. Men det kommer till skolstarten och när hon fick syn på C så var saken klar, de båda tjejerna pep iväg och sen såg jag inte till Trollungen annat än när de bytte rum, det lektes och lektes och plötsligt hade två timmar gått och det var dags att åka hem igen.

När vi kom hem möttes vi av Hunden och en ljuvlig doft av chokladmuffins och kaffe, Maken hade inte bara bakat, han hade röjt i köket och tvättmaskinen var i full gång, det var en bra start på dagen.


Sen bar det iväg till Bomsta för att hämta bilen och lämna lite engångsmuggar mm, Trollungen fick en "Moxie gilz" och på hemvägen stannade vi till på IKEA, jag behöver lite idéer för mitt bygge i köket. Vi har även hunnit med ett "måste", vi har tackat den sista av fröknarna på Dagis, så nu har Trollungen tagit sista steget från att vara dagisbarn och det första för att bli skoltjej...

Kräftskiva

Det börjar närma sig vardag, imorgon börjar inskolningen på Fritids och på tisdag ska jag upp till Torsby för att vägas, mätas, mm inför operationen som blir den 7 sep. Så vad passade bättre än att så här i slutet på sommarlovet ha en kräftinspirerad grillkväll med Kompisen H och hans familj, självklart hade vi hattar och kräftor, men även an massa annat smått och gott. Det är alltid lika kul att träffa dem och som Trollungen uttryckte det; Kompisen H han är bra han..."

5 är mindre än 6

Nu är Trollungen trött på att vara ledig, det har gått bra mycket längre än jag vågat hoppats på, förra sommaren fick hon nog efter 3 veckor och tjatade hål i skallen på mig om att hon aldrig mer tänkte vara ledig i 6 veckor. Så det var med viss bävan jag berättade att årets sommarlov skulle bli 5 veckor, men hon köpte det, 5 är ju mindre än 6, logiskt eller hur...

Men nu är det alltså slut på att vara nöjd med att vara ledig, vi har ju gjort allt vi skulle, eller mer rätt vi har varit till Liseberg och då är hon nöjd och nu vill hon börja inskolningen, vilken tur att hon tröttnade i slutet av sista veckan, för på måndag börjar hon på Fritids.

Idag hittade hon ingen att leka med, men det gör man sällan om man sitter inne och ser på TV, hon ringde en kompis men där var ingen hemma så livet var pest, inget var kul och jag bävar för hur hon ska bli som tonåring. Men mitt förslag om att åka till Bomsta föll henne i smaken, och när Farmor sa att det var ok att vi kom och att Trollungen fick sova över så var livet genast lättare att leva för oss båda två. Om nån undrar så la Trollungen sig i soffan i husvagnen och tittade på TV när vi kom dit...

Bonus

Att kalla nån för låtsas- eller plast-, ligger inte för mig, däremot är det med glädje jag kallar människor för bonus-, jag gillar inte att nån ska vara på låtsas eller i plast, men bonusar är alltid kul att få...

Idag har jag och Trollungen varit och besökt "Faster" A och Bonuskusinen och tjejerna låg och såg på film och mumsade bullar medan jag och A fick möjlighet att prata bort några timmar. Det är så skönt att tjejerna funnit varandra och jag vet att båda var så glada över att äntligen ses igen. Vi mammor gläds över att de funkar så himla bra ihop och att båda längtar efter den andra och det var en fröjd att smyga in och kika på dem där de låg i Bonuskusinens säng och bara myste framför filmen, tror inte de märkte att vi tittade på dem.

Att jag och A kan prata om det mesta är också en bonus, det är ju ingen självklarhet att bara för att våra män är bröder så funkar det, men jag känner att Trollungen fått en Bonuskusin och jag en vän och det uppskattar jag...

Slagna hjältar

Det är inte konstigt att vi idag är lite trötta och sega här på Klockstigen 17, det har varit två intensiva dagar på Liseberg, så jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Maken som jobbar denna vecka, men han är ledig nästa vecka. Då är det dags för inskolning på Fritids, Trollungen ser verkligen fram emot det, för nu har vi varit på vår semester i Göteborg och hon är helnöjd med sommarlovet. Idag har hon inte gjort många knop än, vi har inte kommit kläderna än och snart är det väl dags för frukost, eller vi går nog på lunchen direkt.

Det är tur att det finns bildbevis, för det är nog många som skulle tro att jag mutat Trollungen så att hon skulle säga att hennes mamma åkte Rabalder, det är förvisso bergbanan för barn, men den är otäck för de som är lika fega som jag. Den värsta jag åkte var "Kaninresan", den går på vatten och snurrar hela tiden.

Kan undra varför jag utsätter mig för sånt, men det är ju enda sättet att få uppleva Trollungens glädje när hon åker karuseller. Trollungen hatar verkligen att stå i kö, men det det var inte så farligt, i lördags var det som mest 35 min och igår var det nog aldrig mer än 20 och då bara i de populäraste karusellerna. Trollungen utsåg snabbt Lisebersbanan till den bästa karusellerna och den åktes gång, på gång, på gång...

"Jag förstår inte varför jag gör om det här" sa inte jag utan Trollungen andra gången hon åkte Lisebergsbanan, men sen tänkte hon inte lämna tågvagnen...

Vädret är ju alltid en faktor när man ska ut och resa, lördagen gick i regnets tecken, men det var inte ett hinder, vi var inte dyblöta, annat en efter Flumraid och Kålerado. Vi har haft två fantastiska dagar på Liseberg och det var ju det som var målet med resan. Historien om bussbiljetten och hotellminus det återkommer jag kanske till...

Packningsdags

Nu börjar det närma sig avfärd, eller mer rätt jag börjar ha läget under kontroll, har varit in till K-stad och köpt en massa bra att ha på resan saker, som nya såpbubblor, ett hopprep och ett "tvistband", det var 50% på massa saker på Maxi och det passade mig utmärkt. Hittade en bok och rittavla med Dora, som blir utmärkt att ha i bilen, den var tyvärr inte på rea men den fick bli med hem i alla fall. Glitterpennor och en CD-saga om Sune fick det också bli, lite godis i små påsar så man kan ge en lite då och då har jag införskaffat och matsäck tills imorgon och kvällsfika till ikväll har jag köpt.

Nu återstår att packa kläder för regn och rusk, kan ju vara smart att ha med några extra ombyten ifall man blir blöt. Ryggsäcken måste jag gå igenom, den ska fyllas på med mer bra att ha saker, som våtservetter, plåster, salva som bedövar, läppsyl, tabletter så de mina kan äta laktos, huvudvärkstabletter, en flaska med vatten, lite kex och en festis mm, mm.

Kvar att göra är sedan att hämta Gudmodern, ta en kvällsfika, sova sött och sen släpa sig upp, packa kylväskan och börja den efterlängtade resan mot Göteborg...

Mot Liseberg...

Vaknade till en grå fredag, det har regnat en massa, kom över 50 mm fram till 18.00 igår, så nu har vi fått mer vatten en vi brukar på på hela juli en normal sommar, så blött är det, med det regnar inte, just nu i alla fall.

Gudmodern kommer senare ikväll, för imorgon beger vi oss till Göteborg och två dagar med karuseller, karuseller och än mer karuseller, i alla fall för alla utom mig, jag lär inte åka så många gånger, men jag ser fram emot att äta på Spökbaren, hoppas att det är lagom läskigt för Trollungen, hon är ju för liten för att besöka Spökhotellet Gasten, men hon lär att ha att göra för nu är hon ju över 110.

Dagen idag handlar mest om att få den att gå, jag ska packa en massa, gäller ju att ha med kläder för alla väder och så ska jag ta en sväng in till K-stad, det måste finnas en och annan överraskning på resan ner, kan bli en ny bok, en målarbok och nått annat att syssla med och en och annan godsak ska vi också ha att ta till när det är låååååååååååångt kvar...

Fruntimmer

Trollungen har samma namn som Mormor och jag och det brukar resultera i paket, och i år är inget undantag, det blev en supersnygg tröja från Mormor,som jag är grymt avis på, fast jag byter inte bort mina två par "raggisar", de är guld värda. Farmor och Farfar hade köpt snygga byxor och en skjorta som var kanonfin och det som förvånar oss mest är att det är Farfar som valt den sistnämnda...
Av mig brukar hon få välja nått på leksaksaffären och jag trodde det skulle bli en Barbie av nått slag, men det blev, simfötter, snorkel och cyklop...

Utflykt med Mormor

Mormor fick en överraskningsutflykt när hon fyllde år och i lördags var det dags att genomföra den. Trollungen försov sig en smula och jag var seg, men vi hämtade upp Mormor strax efter 10 och åkte upp på högen för att äta frukost och titta på "Konst på Hög"

Trollungen gillar att klättra så detta konstverk föll henne i smaken. Maken fick följa med in, jag klättrar inte och höjden på högen fick räcka för mig, bilresan ner var inte att leka med, upp sög det bara lite imagen, men då var jag ju hungrig...





Det är inte varje dag man delar parkbänk med några av Värmlands konstnärer, eller vad sägs om Marc Broos, Östra Ämtervik, hans hustru Karin och deras närmaste grannen Lars Lerin. Mormor och Trollungen gör sig bra i sammanhanget...




Efter att ha knallat runt och tittat och klättrat på konsten så var det dags för nästa utflyktsmål, som var Svampen. Här blev jag grymt besviken över bemötandet och det faktum att vi valt dag utifrån att Trollungen skulle få gå den guidade turen om vatten och så fick vi veta att under jun-aug så är det ingen guidad tur. (Har i efterhand fått det bekräftat att de har guidade turer dagligen under sommaren och är erbjuden en gratis guidning och en fika för hela familjen)

Sista stoppet var i Nora är vi musade Noraglass, innan vi vände hemmåt. Vi åkte över Pershyttan, Ramsjön, Klockhammar mm. Det blev en nostalgitripp för mig och Mormor och när vi ändå var igång tog vi vägen förbi "cirkusen" mm i Kumla. Det var en trevlig utflykt och Trollungen var så nöjd när hon somnade i baksätet på bilen när vi åkte hem.

Chansning

Det är svårt att som djurägare förstå alla de som vågar chansa och strunta i att betala djurförsäkringarna, vi har ju två djur, alltså två försäkringar. När det gäller Katten så hon hittills inte behövt uppsöka läkare mer än en gång akut, och då kostade det inte så många kronor, kom inte upp i självrisken en gång, så där hade jag väl kunnat spara nån krona, men å andra sidan kan jag ju behöva åka med henne imorgon, och då är det allt bra att veta att det blir billigare tack vare att vi betalt premien. Hunden där emot har redan kostat försäkringsbolaget x antal kronor, vi fick idag betala drygt 3000 för att få hem henne och det är självrisken + 20% av resten av kostnaden. Det som förvånar mig är att folk vågar, när vi var in med Hunden var det en hundägare med en större hund som inte var försäkrad, vågar inte tänka på vad det skulle ha kostat om vår vovve varit större och oförsäkrad.

Sömnbrist

Det är inte lätt när det är svårt. Har inatt inte sovit många timmar, först höll Trollungen mig vaken till efter 23, sen var det värken, för att redan vid 4.30 bli väckt av en sjuk hund, sen var det hopplöst att somna om.

Hunden är så illa däran att hon inte får behålla vattnet jag tvångsmatat henne med så nu väntar vi på att klockan ska bli 13 så hon får träffa en doktor som förhoppningsvis kan ställa en diagnos som betyder att Hunden är sitt vanliga jag snart. Men inget ont som inte har nått gott med sig, vi fick ändan ur och klippte fram ett sött pudelansikte nu på morgonen, ska finputsa det om en stund, men först behöver både Hunden och Maken vila lite och jag få lite kaffe...

Fasteperiod

Idag har Trollungen och jag varit till K-stad och hälsat på "Singelmamman", Kompisen M och Lillebror, det var några riktigt trevliga timmar, då vi blev bjudna på god mat, han med att fika och äta glass och ungarna de lekte, lekte och lekte, medan vi andra två pratade, pratade och pratade.

När vi kom hem möttes jag av en superglad hund, hon visste inte vilket ben hon skulle stå på, det var med andra ord en efterlängtad matte som kom hem. Mindre roligt är att Hunden är dålig i magen, så nu får hon bara vätska i 24 timmar, sen hoppas jag att det kan bli lite kokt ris i någon dag innan vi kan börjar föra in hundmat igen. Det är jobbigt när djuren mår dåligt, de kan ju inte säga hur de mår. Trollungen har ju blivit så stor att hon kan berätta vad som känns fel och vart det gör ont, men djuren är inte lika bra på att berätta. Som tur är verkar Hunden att trots allt må rätt bra, hon är rätt pigg och springer runt som vanligt om än inte lika länge som i vanliga fall. Hunden brukar kunna ha lite problem med magen ibland och det brukar gå över på en dag, nu har hon haft problem i över ett dygn så därför är jag lite orolig och har infört fasteperioden, så nu håller vi tummar och tår att hon imorgon mår bättre...

Ellos

Trollungen har en gen jag saknar, den där som gör att hon älskar att köpa kläder, och det är en snäll unge jag har, för hon hittar kläder som jag kan köpa. Men hon har ett tillägg, nämligen; "när du blivit smalare", vet inte riktig hur jag ska tolka det, men helt klart är att när jag blivit smal kommer hon att hjälpa mig att hitta snygga kläder. Just nu sitter hon bredvid här i soffan och läser Ellos-katalogen, och jag tror hon snart ska göra en beställning, bäst jag kollar vad vi nu bara måste ha...

Såld!

Efter mycket om och men, våndor och funderingar så är nu husvagnen såld. Det har varit en lång och krokig väg men nu är den borta och det känns skönt. Det som varit jobbigast i detta är att det handlar så mycket om hur jag mår och att pga min sjukdom så har livet blivit som det är, men att sälja handlar som tur är inte bara om detta, även om det varit en viktig del i vårt beslut. Men framför allt har det handlat om att vi inte nyttjat vagnen som vi önskat, det beror dels på min hälsa, men framför allt på att Trollungen haft/har en massa aktiviteter som är lagda på helgerna och att vi fått så många nya vänner vi vill hinna med att träffa, och då finns det inte tid för en husvagn. Så nu är vi av med ett dåligt samvete, för hur det än är så har det varit en sten på våra axlar och nu är den borta och det känns så bra.

Dagen efter...

Igår var det riktigt skönt ute, det fanns syre i luften, vinden svalkade och altanbygget flöt på i lagom takt. På förmiddagen hade i hela poolen full med ungar och nån mamma och på eftermiddagen var Trollungen och lekte med kompisen M och jag grillade kycklingfiler, till kvällsmat, som bliv så där underbart goda. Kvällsdoppet i poolen var skönt och kvällsbrisen kylde ner min kropp så för första gången på länge fick jag sätta på mig ett älskat par "raggisar" och i natt var det behagligt svalt i sovrummet så idag borde jag må riktigt bra. Men så var det det där med sprutan och cellgifterna, jag mår som vanligt kass, så här dagen efter och det vill inte släppa, tror att värmen spelar en stor roll. Så fast vi även idag har syre i luften så är det inte riktigt lika skönt som igårt...

Blomsterbröllop

Så har det gått 4 år sedan den där underbara dagen i skogen, dagen då Maken och jag blev man och hustru, dagen när våra närmaste fick åka länge och gå en bit för att dela vår speciella dag i en fantastisk kyrka och jag minns det som om det var igår, så att det igår var 4 år sedan det betyder bara att tiden rusar på och att det gäller att hänga på. Tack älskade Maken för dessa år och jag ser fram emot de som kommer här näst...

Nu är det bokat

Idag kom brevet som bekräftar det jag redan visste, den 7 september blir det operation i Torsby. Det är med blandade känslor jag läst alla papper, har väntat sedan september förra året på att få ett datum och nu har jag det, men samtidigt är det många tankar och känslor som far runt i kropp och knopp. Tanken på operation har jag haft i några år, det är mina läkare som fört det på tal men först ville jag inte höra talas om det och sen tog det något år innan jag ens vågade tänka tanken. När jag sedan väl bestämde mig för att ta tag i vikten en gång för alla var jag inställd på att bli skickad till dietist och börja kampen med kalorier och ev ta nån typ av medicin, för jag visste att jag behövde hjälp och bad min husläkare om den. Att det skulle bli remiss för operation på en gång blev en chock, men enligt husläkaren är det vad som är bäst för mig utifrån min hälsa, med tanke på psoriasis artriten, och de i Torsby håller med, själv är jag trött på att ha ont i lederna och att vara stor och tung. Så nu börjar kampen som ska göra att min kropp mår bättre, att jag på kuppen kommer att bli lättare ser jag som en otroligt bra bonus och vem vet det kanske till och med kommer att bli kul att köpa kläder. Det viktiga i detta är att mina leder kommer att få ett lättare liv och genom det kommer livet för Maken, Trollungen och mig att bli bättre.

Sova

Varför ska det vara så svårt att få sova? Trollungen har svårt att somna på kvällarna och jag brukar vanka fram och åter på nätterna, Maken vill inget annat än sova när klockan ringer och Katten tycker nog jag väcker henne när hon sover som bäst. Hunden sover hos Farmor och Farfar vilket är väldigt fuskigt och orättvist i Trollungens ögon. Huset är tyst, bara tvättmaskinen och radion låter, Maken och Trollungen sover och jag funderar på om jag skulle ta en kopp te och gå ut och sätta mig, för det lär bli varmt ute idag och då hoppas jag få bada i "havet" vid Bomsta, och sen sitta i skuggan och njuta av solen...