Kul tur och Alfons

Denna helg har gått i kulturens teckenoch det har varit så trevligt. Lördagen började med frukost här hemma och förutom en god frukost så hade vi trevligt sällskap av Kumlingarna. Vi packade sedan in oss i bilarna och Trollungen kom på att hon skulle åka med bilen från Kumla och jag och maken fick åka själva men vi träffades så snart vi kliv ur i Arvika. Där delade vi på oss grabbarna och trollungen var till Arvika Fordonsmuséum och vi andra två var till Arvika konsthantverk och till Konstverkskällaren. Det var så otroligt mycket vackert att titta på. Önskar att jag hade lite mer av den ådran, eller i alla fall mer pengar att spendera så att man hade en massa vackra ting att titta på, använda och njuta av. De som var och tittade på bilar mm var nöjda med dagen och det smakade kanon med fika vid vattnet i stadsparken. Efter att ha besökt Sagoblomman, en affär där man kan köpa rättvisemärkt och kravodlat te, så vände vi bilarna mot Forshaga. Väl hemma igen så blev det mat och fortsatt trevligt sällskap. Vi Lavérare i Forshaga var nöjda med dagen när den led mot sitt slut och jag tror att Kumlingarna oxå var det.

Då lördagen var mest för oss vuxna så fick söndagen bli en dag för Trollungen, men även denna dag gick i kulturens tecken, det var i elfte timmen, men vi han, se utställningen om Alfons på Värmlans museum, det var sista dagen och vi utnyttjade verkligen dagen, vi var där i över 3 timmar och Trollungen bara älskade det. Nu var det ju inte bara Alfons hon tittade på, Herluren med skogen, havet och framför allt vargen blev en favorit och jag vet att vi kommer att återvända till muséet. Maken var oxå positivt överraskad, det var hans första besök på muséet om man bortser från gången vi var där och fikade med mormor.

Lätt vunnet...

Den veckan jag vann är nu ett minne blott och glad är jag för det, jag hade lite småont i handen när priset delades ut, det visade sig vara inflammation i en senskida i handflatan. Det småonda blev allt värre och i torsdags stod jag inte ut utan ringde reumatologen. Det skulle ju bli lättare nu under hösten, då de har tre fasta läkare, och visst jag kom fram på telefontiden utan att sitta i kö. Men det första sköterskan sa vara att det finns inga tider denna vecka. *SUCK* Som tur är hade min läkare en annan åsikt så jag fick komma efter lunch. Läkaren som satte en spruta i handen förklarade att han inte kunde bedöva då det är trångt i handen och sen sa han att det är en av ett par sprutställen som gör ondast. Ont hade jag sedan tidigare och jag trodde jag skulle svimma när han undersökte var han skulle sätta sprutan, och sen var det bara klart... Smärtan hade jag kvar, den lättade något under lördagen, blev än mindre i går och idag vaknade jag smärtfri...

...och priset är en hel vecka

Hösten är verkligen här nu, ena dagen är det kallt men med ett strålande väder, nästa är det dimma, regn och rusk, det blåser en massa och är vindstilla i en salig blandning, men det är ändå härligt med hösten. När vi lämnade Ånnaboda för denna gång frågade jag maken om vilken vecka vi var på väg in i och fick svaret 43. Jag svalde det och var bara lite besviken för det skulle ju innebära att jag och trollungen inte skulle hinna med vår resa till mormor. Men å andra sidan är det mycket kul som är på gång. Helgen som kommer ska vi till Arvika på konst och museumresa, med Kumlingarna. Sen är det höstlov och då kommer stora kusinen och mormor, kan inte bli bättre. Men så sa syster yster att de kommer inte alls om en vecka, det är 14 dagar tills de anländer. Gu´så skönt, jag vann en hel vecka och den ska jag ta till vara.

Här följer en mörk film, men musiken värmer en mammas hjärta, och bilden visar vad det blev av "omelett"

Träningsdagbok

Onsdagar är för mig fikadagar och så även igår. Jag började dagen med att plocka fram lite korv, köttfärs och några kotletter, de fyra veckorna på sjukhuset har gjort att makens matlådorna inte får plats i skåpen. Ja de är tomma och då tar de plats i de redan fulla skåpen, så det är dags att fylla dem så de kan vara i frysboxen. Sen tog jag bilen och for ner till centrum för att handla lite och köpa nått gott till fikat. Väl hemma igen satte jag på kaffe och tog in posten, där ibland "Allas" sen satte jag mig i soffanmed kaffe och gott fikabröd, satt och mös och läste i några timmar. När tidningen var slut började jag med "Tröstaren", men efter ett tag var det hög tid att börja med all mat. Det blev 13 matlådor och till kvällsmat åt vi mackor...

Hämtade trollet vårat från dagis, men istället för att gå hem så cyklade vi, men inte hem utan till OK, macken som är bland det sista man se i Forshaga, om man åker från oss mot Karlsdag. Där stod maken och plockade upp oss, det är så himla skönt att cykla, när man vet att man slipper cykla hem. Backen upp till oss är inte att leka med, men nerför är det härligt att fara, trollungen skriker av glädje och jag njuter av att röra på mig.

Onsdagar är soptippsdagar för maken och trollungen, så även denna dag, men idag fick de hjälp av mig, det blev ett träningspass på 30 min, trollungen hjälpte till och maken gillade att för en gång skull få slå sönder glasrutor och slippa vara rädd att de ska gå sönder. Vi gjorde oss av med en massa skräp, det mesta var från bytet av fönster, och det känns skönt att var på gång med att få ordning i carporten, tur att det finns många onsdagar, för vi har mycket kvar. Trollungen kastade brädstumpar så mössan for iväg och hamnade bland träavfallet, men som tur är så finns de änglar på "tippen" i Deje, så trollet fick tillbaka sin älskade blå mössa. Det märks att trollet vet vad man ska göra för så fort släpet var tomt klättrade hon upp där och sopade rent det. När vi kom hem var klockan mycket, och vi var trötta och hungriga, och trollungen ville ha mackor med leverpastej så det fick bli det till kvällsmat, eller mer rätt kvällsfika...

Jag slipper nu att föra skitdagbok, men ska nu föra träningsdagbok(fysisk aktivitetsdagbok), denna dag har jag gjort mycket, cyklat och kastat fönster + lagat mat och handlat, de två sista räknas oxå, men jag har svårt att tänka att det är fysisk aktivitet, det är ju sakar man bara måste göra, men vill sjukgymnasten veta vad jag gör så ok... men då kan hon ju inte ge mig ett papper där varje dag är en ruta på 1x1 cm, så nu ska jag skapa ett eget dok, där jag redovisar varje dag vad jag gjort...

Rymsäkert

Så har det börjat, det jag fasat och haft ångest inför, tandläkarbesöken. Jag har idag varit till tandläkaren och jag bet honom bara två gånger och jag spydde inte en gång. Jag var med andra ord duktig, det sa i alla fall sköterskan. Har nu fått order om att varken äta eller dricka nått varmt, det ska vara ljummet eller kallt och det gäller för hela dagen. Visst är det konstigt, bara för att man inte får så är man sugen på massor av saker och alla varma. Det får bli nyponsoppa och glass, och mackor idag, överlever med all säkerhet, överlever man ett besök i tandläkarstolen så över lever man allt. På tal om tandläkarstolen; Kom på varför man får ligga med fötterna högre än huvudet; Det är för att man inte ska kunna ta sig där ifrån, även om tandläkaren hävdar att det handlar om hans rygg, snackade om arbetsställning, det tror jag inte ett dugg på. De har fixat det så att patienterna blir kvar. Dels för att sånna som jag inte ska springa där ifrån, dels för att de ska ta betalt sen... Vågar inte tänka på räkningen...

Trollungen var till sin tandläkare igår, men maken, han var även med mig idag. Det är tur jag har honom, dels för allt han gör med trollet vårat, dels för att han älskar mig och ser till att jag gör det jag måste men inte vill. Trollet var även till "frissan" igår, det är en höjdare tycker både ungen och hon som klipper, det var en stolt 3åring som idag med rosa, lila och grönt hår och som inte det räkte ett snyggt diadem, åkte till dagis.

Maken försökte igår få lite gjort ute, och det fick han, men han hade inte tänkt meka med min cykel, vilket han fick göra. Trollungen ville prompt att hon och jag skulle cykla, och nu sitter barnsadeln där den ska och vi cyklade till Studio C (frissans salong) igår kväll. Men innan barnsadeln satt där den skulle, smög vi oss in i grannens carport, vi ville se hur hon satt fast sin barnsadel. När jag kollat det så plingade jag på dörren, var ju tvungen att tala om varför jag smög om kring där jag gjorde.

Måndag igen

Det är tur att det finns sånna som Karin i Gävle, för trollungens skull, hon har nu lärt sig vikten av att ha papper när man målar läpparna med läppstift och det ska vara toapapper. Jag fick mig en lektion i morse när trollet var på pottan, och jag erkänner jag kan inte sånt, jag fixar på sin höjd att måla tånaglarna. Smink det äger jag säker nått gammalt, men jag har inte använt nått på flera år, ok jag har hört av andra att efter 35 måste man sminka sig, och en massa annat som jag heller inte har koll på. Jag överlever säkert utan smink och en massa måsten och trollungen får följa med till Gävle och gå i lära hos Karin. Hon fixar allt som handlar om skor och smink och är en tokig kvinna, trollungen frågade Karin om hon var stor(ska nog läsas vuxen). Vi hade med andra ord en kanontrevlig dag i Gävle. Soffan är nu på plats och enligt trollungen så ska Karin komma och sova i den, vi får hoppas att ungen har rätt...

Makens förhoppning om en lugn oktober, får bli nått annat år. Vi har i helgen hunnit med att sova i husvagnen, hämtat hem en bäddsoffa från Gävle, varit och lekt i Boulognerskogen, varit hos farmor och farfar, träffat Farbro T, som fick slita för att hjälpa maken få upp soffan, fixat med fönster, dammsugit och detta är bara en del av allt... Tur att det kommer fler oktober, så kanske maken nån gång får uppleva en lugn en.

Solen strålar från en höstblå himmel och det är så där underbart ute som det är en höstdag när vädret visar sig från sin bästa sida, det är bara en ska att göra, logga ur och på med jackan och gå ut i trädgården och njuta.

Hemma igen

Så har då mina fyra veckor på reuma rehab nått sitt slut. Det är knepigt hur fort man kommer in i nya rutiner och hur fort man åter är i sin vanliga lunk. Har jag blivit nått bättre? Ja om man bortser från mina två handleder så mår jag riktigt bra just nu. Ryggen gör sig påmind, men tackvare Tens så fixar jag det. Men händerna är katastrofer, de flesta blev starkare eller de behöll styrkan de hade när vi kom till Arbetsterapin i början av september Mina värden halverades och det säger sig själv att det inte är bra att förlora styrka under träning, men så är fallet och vad händer nu kanske nån undrar. Ja det undrar jag oxå, förutom att jag ska fortsätta att träna smidighet så vet jag inte. Det bästa som kan hända är att jag får min kallelse till Handkirurgen i Örebro, och att de gör en bedömning som innebär operation i vänster hand, för sen kan man börja bygga upp handens styrka igen. Men fram tills dess, vet i alla fall inte jag vad som händer. Sjukskriven tror jag att jag är, då jag fick ett sjukintyg från ortopeden här i Karlstad, men det var för augusti, så nu väntar jag på ett nytt. Har i alla fall pratat med FK och nu ska min handläggare där ta tag i det hela så att vi i alla fall kommer så långt som till ett möte där vi börjar planera vad som ska hända nu...

Trollungen mår i alla fall bra, hon är extremt mammig, men det är väl naturligt efter en månad då inget varit sig likt. Helgen som gick, gick i 120 vi han med en massa, vi var till badhuset, ställde upp husvagnen i Ånnaboda, var till mormor och åt, vi bakade och vi gjorde en massa annat oxå, så det var en nöjd tös som i går återvände till dagis.

Maken har haft en tuff månad han oxå, inte nog med att jag varit bort så han fått fixa allt här hemma, företaget han jobbar åt har blivit sålda, och nu ska allt funka, så där har han haft att göra. Tror han ser fram emot en lung oktober, men känner jag oss rätt så blir det nog inte så....