Tre mål!

Trollungen hade tre mål när vi igår kom till Dömlebacken, hon skulle på tre dagar fıxa att svänga mer än 15 gånger, ramla mindre än tre gånger på ett åk och lära sig åka själv i liften. De två första målen uppnådde hon första åket, innan dagen var slut fixade hon hela backen utan att ramla. Idag började hon med att testa att åka liften själv, och det fixade hon galant. Det slutade med att hon nu åker fortare än jag och att varken jag eller Maken behöver åka med henne. Jag är megastolt!!!

Spelhåla

Jag verkligen älskar att få besök av mina nära och kära, så det var med sorg i hjärtat jag avbokade ett besök igår. Men glädjen var dessto större när vi idag fick besök av min älskade Morbror T och hans son. Huset förvandlats till spelhåla och Kusinen fick åka hem med titel och en bit gurka, som bevis. Det är den typen av ljusglimtar i livet som gör det lättare att leva. Nu håller vi tummar och tår att mitt njurstensanfall ska ge sig före Melodifestivalen, om en vecka sitter vi i publiken.

Älskade vardag!

Trollungen är frisk, vi har åter vardag och jag älskar det. Det susar i luften såå jag ber er knyta tummar och tår, och att jag nästa vecka kan avslöja vad som om allt går rätt händer. Idag var jag tvungen att besöka apoteket, och när jag skulle ta mig ur bilen var det en något rund och "jag vill fram och vet bäst" gubbe, som tryckte sig emellan mig och bilen jag parkerat brevid. Tyvärr var min högra hand kvar i bilen, handleden värker och jag skrek ut min smärta innan jag svor en lång ramsa. Ingen såg eller hörde något, tilläggas kan att det var rätt trångt mellan min och den andra bilen, när jag stod där själv... Men som sagt jag älskar vardag, måtte jag inte få det Trollungen haft.

Filmmys

Febern behåller klorna i Trollungen, som idag fick bli med till VC, då jag var tvungen att lämna prover. Det belönade jag henne med en "Snickarmacka" och till kvällen har hon beställt tacos och filmkväll. Vi har redan startat fredagsmyset med mysfika och innan det en film. Trollungen fick "Tingeling Vingarnas hemlighet" av mig igår. Det var en mysfilm, helt i min smak och även Trollungen gillade den, men mina tårar förstår hon inte, "det var ju bra ju".

Fortfarande feber

Här har Trollungen fortfarande feber, hon jublade vid 8, men vid 9 var febern på väg upp och två timmar efter Ipren var den än högre. Så det blev lite Panodil och så massor av saft. Det är en sur tjej som missar dagens teateruppvisning i kyrkan. Nu håller vi tummar och tår att vi kan åka slalom på lördag. Jag är uttråkad på barn-TV, pyssel på "smurfplatta" och på "Geten" som hoppar fram på tre ben pga att det är kallt ute. Längtar efter lite skidåkning på TV, och att Maken ska komma hem.

Skummare

Vi började dagen med en feberfri stund, men sen steg tempen i huset och Trollungen är sämre idag än igår. Igår svarade hon bra på Ipren, idag har hon bara legat och slötittat på TV. Hon fick mig att testa min nya mjölkskummare och det blev succé, den är bättre än jag vågar hoppas och så enkel att använda och diska. Tack Mams, det var vad jag behövde, den batteriedrivna vispen, funkar inte till att skumma mjölk, men den funkar nog på sås mm.

Klorna i Trollungen

När min rumpestump äntligen är så pass bra att jag kan sitta korta stunder, då slår febern klorna i Trollungen. Det som skulle bli en dag med handboll blir en dag med feber, som stiger trots Ipren.

Närke

Att det handlar om "Rallyradion" denna helg har jag nämnt, men så spelas denna låt, och plötsligt fick jag akut "hemlängtan"...

Vila, radion, böcker och TV

Det börjar bli urtrist att ligga och vila, tur att det finns "Rallyradion", VM-månad och böcker och idag sörjer jag lite, men bara lite, det blir inget fredagsmysfika med Trollungen. Hon har packat sin väska och ska besöka Öa ett dygn, som det ser ut just nu, men med henne vet man aldrig, det kan bli två nätter. Fast hon är sugen på att imorgon testa fritösen jag fick i födelsedagspresent, så jag tror hon kommer hem. Igår läste jag en kanonbra bok, som jag varmt kan rekommendera, Maeve Binchy, som författaren heter gör mig aldrig besviken. Bilden "lånade" jag här Idag blir dag "Rallyradion" och skidor, och förmodligen en ny bok...

Vila

Efter nästan tre timmars telekön, 1,5 i morse och lika lång tid efter lunch kom jag fram till VC. Hon jag pratade med ansåg att jag förmodligen haft/har en lätt hjärnskakning och en trasig "rumpestump", men då jag enlig journalen har tabletter mot värk och inte fixar mer än att ligga i soffan så behöver ingen läkare se mig. Men blir jag sämre ska jag återkomma, undrar om det är när jag inte ens kan hasa mig till och från toa, eller fıxa en kopp kaffe/te. Hon sa att jag kunde sova i soffan några nätter om det funkar bättre än i sängen, det brukar tydligen funka för de flesta. Vad som hänt? jag ramlade som en fura i lördags och är sämre idag än igår, men ont i rumpan kan jag enligt VC ha i upp åt en månad...

Lite bilder och en dag äldre

Så har jag blivit ett ålder äldre, och kalas blev det trots att jag slog i golvet som en fura och nog fick en liten hjärnskakning och idag varken kan sitta eller gå, rumpan gör grymt ont. Men dagen och kvällen var fylld med ljusglimtar och gulkorn och det är ju det som räknas. Så vad gör det när jag fått krama några av de bästa och fått massa fina paket med kanosaker, mycket på önskelistan kan nu strykas, men den är lång och fylls ständigt på med nya saker...

 
Trollungen vet vad hennes mamma vill ha, att få så fina saker av en som håller på FBK, det är kärlek det <3

En av alla fina presenter från Mams

Boken från Öa, pärlplattan av Trollungen och ett kuvert från Kumla, dessutom fick jag en massa blommor, en fritös av Paps och M och den obligatoriska röda rosen av Paps.

Maken är lika bra som alla andra på att ge mig presenter;  
Före


Efter

Dessa fick jag av Maken och Trollungen Förutom detta ramlade det in ett vykort från Stockholm och ett och annt presentkort och massor av hälsningar via FB

Kokar soppa på en spik

Att jag älskar att ha mina nära och kära här, kan inte ha undgått någon. Imorgon är det dags igen och jag längtar verkligen. Men samtidigt ärdet altid så dubbelt, för saknaden av de som inte kommer/ finns bland oss blir så mycket större och jag kan på inget sätt påverka det. Jag jobbar varje dag med att acceptera situationen, men nä jag misslyckas och saknaden är enorm. Det är ett hål i hjätrat som jag måste leva med, förhålla mig till och en dag hoppas jag att det läks, även om jag inte förstår hur det ska gå till. Just nu puttar det på spisen, de som kommer ska få nått varmt i magen och nått gott till kaffet, och jag lovar att det kommer finnas Cola till de som föredrar det...