Nya vanor

Har infört en ny vana, även om det just nu är en nyhet så är tanken att det ska bli en vana. Trollungen har sedan länge haft regeln att kl 20.00, dag före skola, ska det stängas av TV, dator, mm och det är dags att börja varva ner och det har funkat, hon vet vad som gäller. Nu har jag börjat släcka ner här hemma, vid den tiden, tänder en massa stearinljus, kokar te och stänger av min dator och kryper upp i soffhörnet för att även jag behöver varva ner. Detta har medfört att hela huset kommer till ro mycket tidigare och att jag vaknar pigg långt innan jag måste.

Idag är det en vecka kvar till op. och den kommer att medföra en massa nya vanor, jag började införa några av dem i somras, bla så ska det ätas var tredje timme och bara genom att göra det har Maken minska något runt magen under semestern. När det gäller träningen så har jag ju redan sett till att jag går varje dag, tackar Hunden för det, jag tränar på min "rulle" och så fort jag får ett ok efter op så ska jag börja simma igen.

Igår tog jag mina mediciner för sista gången på ett tag, så nu håller vi tummar och tår att jag får fortsätta att må som jag gör nu ett bra tag. Det kommer att bli en tuff höst, operationen i sig är en stor stress för kroppen och min reumatism påverkas negativt av stress, och utan medicinerna så jag räknar kallt med att det blir jobbigt, men efter mörker kommer solsken och det är det som är målet, det är där mitt fokus är och jag vet att jag med det stödet jag har kommer att fixa detta.

Nojig

Det börjar närma sig operationen med stormsteg, men ändå är det gott om tid innan jag packar min väska och åker till Torsby. Känns skönt att vara på väg, och att det trots allt gått så bra som det hittills gjort. Är lite nojig när det gäller att göra uppehåll med alla mediciner, vet ju att de gör nytta och att jag kan blir sämre rätt snabbt utan dem. Nu mår jag riktigt bra, vaknade vid 8 och var pigg, vilket är ett bra tecken, då finns det ju en bred marginal innan jag kommer att ringa Reumatologen och böna och be om hjälp. Ska sluta med i stort sätt alla tabletter och sprutan 8 dagar innan, vilket betyder att jag inte kommer att ta nån spruta på minst 7 veckor, tog den sista i onsdags. På måndag är sista dagen för allt utom Panodil och Tradolan, och den sista tar jag ju bara i värsta fall, det är dumt att måla fan på väggen innan han tittar in, men nojig är jag.

Matnoja är inget jag lidit så väldigt mycket av, har haft några dagar och igår var en sån dag, men det tog jag ingen hänsyn till, utan kokade soppa så det osade i hela huset. Det är ju så att när jag kommer hem efter op, så är det soppa som gäller och nu har jag tre olika i frysen, Grön ärtsoppa a la "Kula", Broccolisoppa med ädelost, och en Thaisoppa med kyckling och morot. Kan ju vara bra att ha lite att ta till om inte orken finns, så jag har dessutom köpt två sorter på tetra. Känns som om jag är förberedd på vad som komma skall, men kommer med all säkerhet att bli mer och mer nojig ju närmar den 7 sep. vi kommer.

Blött

Tänk vad mycket klokt, roligt och dråpligt det kommer ur barns munnar, Trollungen har ju länge uppmanat oss att fylla hjärtat med solsken, och det försöker jag leva efter, men när det regnar är det allt annat än lätt. Min sjukgymnast brukar ha mig som ett strålande exempel på en människa som kan finna ljusglimtar i vardagen och ta vara på dem, just nu lever jag inte som hon säger att jag gör. Det är blött, grått och tråkigt, Hunden vägrar att gå ut och man får dra henne runt så hon i alla fall kommer ut för att göra det hon måste. Jag mår väl rätt okej, men jag har ingen ork, inget "braigt" humör och det är inte väder som reumatiker gillar. Men jag har gått ner det man ska inför operationen, och det är ju 1½ vecka kvar, så jag borde ju vara nöjd med mig själv. Så var det ju det där med vad barn säger, det som får en att le och bli lite varm, trots kylan ute; "Varför måste det regna sånt här blött regn", sa Trollungen när vi gick från bilen in till skolan idag...

Magkrångel

Hade en idé om att jag inte skulle väga mig varje dag, men det har jag inte lyckats med, och det har ju varit minus varje dag, tills i går. Det kändes som ett slag i magen när siffrorna visade på + 200g, det är inte mycket, men det är ju ungefär vad jag har gått ner/dag nu på slutet. Här har jag motstått alla frestelser och verkligen kämpat med matnojan jag hade i måndags och så går jag upp, det kändes tungt och orättvist. Efter att ha pratat med Gudmodern kändes det bättre och redan innan det samtalet hade jag kommit på att magen kanske är boven, så idag ska jag till apoteket och införskaffa piller. Alla vet väl att om magen krånglar så mår man allt annat än bra.

Har självklart stått på vågen även idag och de 200g är borta, så nu är jag på samma vikt som i tisdags, men jag vill ju fortsätta min nergång, har ju inte lyckats nå -7kg, som är riktlinjen inför operationen, och det skulle ju kännas bra jag gått ner det med råge...

Kattlådan

Det är grått och blött och där emellan regnar det, det är bara hundägare och en och annan barnfamilj som får för sig att gå ut. Här på 17 är det vi på två ben som gillar att vara ute i alla väder. Katten har aldrig gillat väta, men har den här sommaren förvånat oss gång på gång genom att komma in blöt och gå ut när det blåser och är allt annat än solsken ute. Hunden förstår inte ett ord som har med att gå ut när det regnar och nu funderar hon på om inte ska bli katt, för att slippa gå ut, för då kan hon göra som katten, gå på kattlådan...

Halvvägs

Idag är det 14 dagar sedan startskottet för "flytet" skulle ha gått, men jag startade ju egentligen inte förens på onsdagen, men det är nu ändå halvtid, för op blir ju den 7:e sep och det är en tisdag. Så idag var det dags att stå på vågen, och det har gått bra, minus 6,4kg, det är jag mer än nöjd med. Nu har jag ju inte kunnat låta bli att väga mig de andra dagarna, men jag för in siffrorna varje tisdag, så det känns lite extra bra idag.

När det gäller "flytet" så går det kanon, jag hade matnoja igår, men det är enda dagen hittills som jag tyckt att det varit riktigt synd om mig och då jag varit sugen på precis allt mellan himmel och jord. Inte gjorde det saken bättre att Trollungen var hemma pga förkylningsastman, så det var fika, lunch och mellis som skulle fixas, plus kvällsmatens köttgryta. Men jag har siktet inställt och trots att frestelsen var stor stod jag emot och idag fick jag min belöning när jag stod på vågen.

Nu måste jag bara passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt stöttar och hjälper mig, ni är många och utan er skulle kampen vara sååå mycket svårare och jag är så glad att ni finns i mitt liv. TACK!!!

Svampskogen

Har länge känt en enorm längtan efter att få gå i skogen och plocka svamp och idag var det bara dags. Så trots att Trollungen hade feber på förmiddagen så åkte vi iväg en sväng efter lunch, då var febern borta, och förutom svampkorgen packade jag ner fikat i en annan och så bar det iväg.

Vi han inte in i skogen förens Trollungen började tjata om att åka hem. Det kunde komma björnar, det var otäckt, hon var hungrig, det var risk för att träden skulle bli för stora och vi kunde gå vilse, bara för att nämna något av allt vi fick höra.

Svamparna hade nån annan redan varit och hämtat, jag såg spåren och det fanns hur många som helst som var för små för att få följa med hem, Maken, är totalt hopplös när det gäller att se svamp, fast jag sa se här och pekade så missade han dem.

Nästa gång jag ska till svampskogen, får Trollungen och Hunden stanna hemma, Maken får följa med, bara för att jag gillar hans sällskap...

Energiförlust

Har fixat mer än en tredjedel av "flytet" nu och förutom humörförlusten så går det bra, har inga problem med hunger, fixar att gå på fik och se på när andra äter både godis och mat, och jag mår rätt bra. Mina leder mår si så där och den berömda tröttheten pga reumatismen har kommit smygande, men jag kämpar på med träningen och försöker gå minst 30 min varje dag, plus att jag raster Hunden nån snabbis förstås. Har dragit ner på längden på mina promenader, men då jag inte får i mig så mycket energi har jag valt att göra så, det går åt för mycket "bränsle" om jag går som vanligt och det viktiga är att jag rör på mig minst 20 minuter/dag enligt min sjukgymnast och att jag tränar ryggen på min älskade "rulle". Har med sjukgymnastens hjälp lagt upp ett träningsprogram som jag kör varje vardag efter lunch, det kan låta pretentiöst, men är rätt enkelt, men otroligt viktigt och framför allt minskar smärtan i ryggen.

Skoltjej

Dagen med stort D är här, dagen som Trollungen har väntat på, längtat efter och haft så många fjärilar i magen för är plötsligt helt verklig, den har anlänt och Trollungen studsade ur sängen vid 7. Någon frukost var inte att tänka på, magen var ju redan full med fjärilar. Frågorna var många, bla funderade hon på om det verkligen var så att man skulle vara finklädd, hade hon med sig extrakläder och behövdes regnkläder och stövlar och framför allt ska man ha med sig mamman???

Vi kom i alla fall iväg och på parkeringen tyckte hon att jag kunde vända, när hon sen träffade C så kunde jag väl gå, men jag stannade, jag hade också fjärilar och det hade varit skönt att ha en hand att hålla i, men stoltheten över att ha en trygg tjej som lätt hittar nya kompisar och som är pigg och full av liv tog överhand. Fick frågan ytligare en gång, den om att jag kanske skulle åka men när det gick upp för henne att nästan alla hade nån med sig så var hon glad att jag var kvar. Så nu har vi fått en riktig skoltjej och jag önskar henne all lycka med skolgången och lovar att göra vad jag kan för att hjälpa henne uppnå sina mål.

Nu är Trollungen på Fritids och jag ska träna ryggen, det gäller att göra vad jag kan inför operationen. "Flytet" är inte nått jag gillar, men jag har i alla fall minskat en del och fortsätter det i denna fart så kommer våren att bli riktigt kul, då kan Trollungen köpa kläder åt mig för då är jag av med alla mina överviktskilon. Nu tror jag inte att resan kommer gå så spikrakt, men jag hoppas att mitt humör inte går i botten igen. Fast å andra sidan kan jag ju alltid ta en tur till Närke och Mams, för det piggar upp och får man blommor när man kommer hem så piggar det upp än mer...

Älskad

Det är tufft att gå på sparlåga, humöret är inte återfunnet hel och fullt, men med underbara nära och kära så går det. Glada tillrop och prat med människor som är på samma ställa, el något före gör det så mycket enklare och imorgon far jag och Trollungen till Kumla, allt för att få nått annat att tänka på och för att lämna åter en glömd jacka.

Men det som fick mina ögon att tåras av stolthet, glädje och kärlek var när Trollungen och jag låg i soffan och mös framför och hon plötsligt säger; "Mamma det spelar ingen roll om du är tjock eller smal, jag tycker om dig som du är, du är ju mamma."

Efterlysning!

Det är synd om de som bor under samma tak som mig. Igår förlorade jag mitt braig humör, har inte lyckats hitta det igen. Det som finns är surt, trött, grinigt, har arg röst och skulle vilja slåss och skrika. Min familj skulle med glädje se att jag får det braiga åter och jag törs lova att de betalar hittelön, typ 10% av värdet...

Superhjältar

Idag har vi varit till Maribersskogen och sett Supersnällasilversara och Stålhenrik och det var en föreställning helt i vår smak, Trollungen är supernöjd, Maken kan tänka sig att avstå att åka på nån solsemester för att vi ska kunna se 10 liknande föreställningar. Med tanke på priset på biljetten och vad det kostar att åka utomlands, kan jag konstatera att det känns bra att han heller tillbringar tid med oss än ligger och solar nån stans medan vi är hemma. För vi lär inte kunna åka hela familjen för priset av 3x10 biljetter, a 90:-, plus bokningsavgiften på a 10:-. Själv är jag glad att vi har som tradition att varje sommar se nån form av teater eller konsert, det är minnen vi bär med oss och lägger en grund för att Trollungen ska bli en konsument av kultur, hoppas jag i alla fall. Hur som helst har dagen varit superbra, nu är Maken och "leker" på Kompisen H:s tak och Trollungen är en Superhjälte som ser på Winx...

"Snabbisar"

Trollungen är inget vidare att ha att göra med på morgnarna, det finns som inget humör alls och jag oroar mig en smula för hur det ska gå med start måndag, då ska hon ha ätit frukost kl 7.45, för 8.00 ska hon vara på skolan. Idag har vi tjafsat om frukost och det finns inget i vårt hem som hon ansåg hon kunde äta. Hennes förslag var chokladmuffins, jag och Maken var mer inne på smörgås, hård el mjuk, eller gröt. Det slutade med att hon fick makaroner och ketchup, rent näringsmässigt ganska nära gröt, kolhydrater som kolhydrater och ja det kan vara dumt att ge sig, men hellre att hon äter "Snabbisar" än inte äter alls....

Slutkläm

Sovmorgon är något jag inte riktigt förstått vitsen med, om vi pratar tiden innan jag fick barn och blev dålig i min reumatism. Men som snart fd småbarnsförälder och så här dagen efter sprutan så uppskattar jag att få sova länge, men framför allt att slippa stressa.

Fd småbarnsförälder, är något jag funderat en del över så här i tider av inskolning på Fritids och om en vecka börjar Trollungen Förskoleklass, det jag fortfarande vill kalla Lekis, men det är visst ett ord från stenåldern. När slutar en unge att vara ett småbarn och vad kommer sen, skolbarn? Helt klart är att Trollungen börjar bli en stor tjej, en tjej som helt plötsligt anser att det finns tjej- respektive killsaker, det finns färger som har med kön att göra, leksaker, kläder, men även annat som jag inte riktigt greppat ännu, men det kanske jag återkommer till.

Maken är och "leker" med Kompisen Hs pappa, de klättrar på taket, använder både såg och hammare och jag tror att de har det riktigt kul och är helt säker på att ungarna våra skulle göra nästan vad som helst för att få vara med där upp. Innan Maken gick tog vi ett tag här hemma, vi tvättade poolskyddet, och började rengöra i poolen, semestern är snart slut och blir det någon mer sommar så får vi ta fram vattenslangen och spola ev barn som kan behöva en dusch, för poolen är tömd, skurad, ska tömmas på det sista vattnet och sen hängas på tork innan den packas ner till i maj nästa år...

Det känns lite vemodigt att städa ur poolen, det är på nått vis ett tecken på att sommaren är slut, att vi går mot mörkare tider och att vardagen snart tar vid. Det sista set jag faktiskt fram emot och det gör det lite lättare så här i slutklämmen av sommaren...

Pulver

Fy bubblan vad det är äckligt med vissa pulverdieter, idag har jag varit till Arvika och köpt Cambridge-påsar, hade det inte löst sig som det gjorde hade Gudmodern fått ett besök ikväll, måste ju få behålla det jag dricker/äter, ska hålla på fram till operationen och är helt på det klara med att alla runt omkring mig inte är intresserade av detta, men det är just nu detta mitt liv handlar om.

Livet består självklart av annat och idag har jag varit till AF, det är alltid lika uppiggande och jag är alltid så glad och nöjd när jag lämnar lokalen, idag var inget undantag. Har många gånger undrat vad som krävs för att jobba där, det kan inte vara stora krav de ställer, i alla fall inte på vissa stolpskott, träffade ett sånt idag oxå...

Nu är jag igång med "flytet", det har inte gått nått vidare, men det ju bara gått en dag och det med fel pulver. För att kunna hålla extra koll jag har idag införskaffat ett måttband som jag mätt mage, midja, stuss mm med, det ska bli kul att se hur mycket jag minskar, har självklart även vägt mig och ska försöka att inte väga mig varje dag, men vet med mig att jag kommer att stå där om inte varje dag så nästan och förhoppningsvis pekar det from nu ständig neråt...

"Flytet"

Imorgon är det dags för mig att ta näsa steg mot operation då börjar "flytet", det är med andra ord dags att börja dricka nån av alla dessa "bantarpulver", tanken var att jag skulle dricka "Cambridge" för den smakar helt okej, men det blir nu så att jag börjar med nått annat märke, vet ej vilket, som säljs på ICA, för pga semestertider har jag inte lyckats få köpa "Cambridge". Funkar det med ICAs variant det vill säja att det smakar ok, så fortsätter jag ev med det...

"Flytet"

Imorgon är det dags för mig att ta näsa steg mot operation då börjar "flytet", det är med andra ord dags att börja dricka nån av alla dessa "bantarpulver", tanken var att jag skulle dricka "Cambridge" för den smakar helt okej, men det blir nu så att jag börjar med nått märke, vet ej vilket, som säljs på ICA, för pga semestertider har jag inte lyckats få köpa "Cambridge". Funkar det med ICAs variant, det vill säja att det smakar ok, så fortsätter jag ev med det...

Ett stort steg

Idag var det så dags, det var en trött Trollungen som la huvudet under kudden och inte alls ville vakna, men efter ett tag var hon i alla fall uppe och innan klockan var 9 var både hon och jag i kläderna och hade fått lite i magen och på väg in i "Röda huset" nere på skolan. Det var en stolt men nervös tjej som smög sig in och funderade på varför det inte fanns nån namnskylt som det stod hennes namn på. Men det kommer till skolstarten och när hon fick syn på C så var saken klar, de båda tjejerna pep iväg och sen såg jag inte till Trollungen annat än när de bytte rum, det lektes och lektes och plötsligt hade två timmar gått och det var dags att åka hem igen.

När vi kom hem möttes vi av Hunden och en ljuvlig doft av chokladmuffins och kaffe, Maken hade inte bara bakat, han hade röjt i köket och tvättmaskinen var i full gång, det var en bra start på dagen.


Sen bar det iväg till Bomsta för att hämta bilen och lämna lite engångsmuggar mm, Trollungen fick en "Moxie gilz" och på hemvägen stannade vi till på IKEA, jag behöver lite idéer för mitt bygge i köket. Vi har även hunnit med ett "måste", vi har tackat den sista av fröknarna på Dagis, så nu har Trollungen tagit sista steget från att vara dagisbarn och det första för att bli skoltjej...

Kräftskiva

Det börjar närma sig vardag, imorgon börjar inskolningen på Fritids och på tisdag ska jag upp till Torsby för att vägas, mätas, mm inför operationen som blir den 7 sep. Så vad passade bättre än att så här i slutet på sommarlovet ha en kräftinspirerad grillkväll med Kompisen H och hans familj, självklart hade vi hattar och kräftor, men även an massa annat smått och gott. Det är alltid lika kul att träffa dem och som Trollungen uttryckte det; Kompisen H han är bra han..."

5 är mindre än 6

Nu är Trollungen trött på att vara ledig, det har gått bra mycket längre än jag vågat hoppats på, förra sommaren fick hon nog efter 3 veckor och tjatade hål i skallen på mig om att hon aldrig mer tänkte vara ledig i 6 veckor. Så det var med viss bävan jag berättade att årets sommarlov skulle bli 5 veckor, men hon köpte det, 5 är ju mindre än 6, logiskt eller hur...

Men nu är det alltså slut på att vara nöjd med att vara ledig, vi har ju gjort allt vi skulle, eller mer rätt vi har varit till Liseberg och då är hon nöjd och nu vill hon börja inskolningen, vilken tur att hon tröttnade i slutet av sista veckan, för på måndag börjar hon på Fritids.

Idag hittade hon ingen att leka med, men det gör man sällan om man sitter inne och ser på TV, hon ringde en kompis men där var ingen hemma så livet var pest, inget var kul och jag bävar för hur hon ska bli som tonåring. Men mitt förslag om att åka till Bomsta föll henne i smaken, och när Farmor sa att det var ok att vi kom och att Trollungen fick sova över så var livet genast lättare att leva för oss båda två. Om nån undrar så la Trollungen sig i soffan i husvagnen och tittade på TV när vi kom dit...

Bonus

Att kalla nån för låtsas- eller plast-, ligger inte för mig, däremot är det med glädje jag kallar människor för bonus-, jag gillar inte att nån ska vara på låtsas eller i plast, men bonusar är alltid kul att få...

Idag har jag och Trollungen varit och besökt "Faster" A och Bonuskusinen och tjejerna låg och såg på film och mumsade bullar medan jag och A fick möjlighet att prata bort några timmar. Det är så skönt att tjejerna funnit varandra och jag vet att båda var så glada över att äntligen ses igen. Vi mammor gläds över att de funkar så himla bra ihop och att båda längtar efter den andra och det var en fröjd att smyga in och kika på dem där de låg i Bonuskusinens säng och bara myste framför filmen, tror inte de märkte att vi tittade på dem.

Att jag och A kan prata om det mesta är också en bonus, det är ju ingen självklarhet att bara för att våra män är bröder så funkar det, men jag känner att Trollungen fått en Bonuskusin och jag en vän och det uppskattar jag...

Slagna hjältar

Det är inte konstigt att vi idag är lite trötta och sega här på Klockstigen 17, det har varit två intensiva dagar på Liseberg, så jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Maken som jobbar denna vecka, men han är ledig nästa vecka. Då är det dags för inskolning på Fritids, Trollungen ser verkligen fram emot det, för nu har vi varit på vår semester i Göteborg och hon är helnöjd med sommarlovet. Idag har hon inte gjort många knop än, vi har inte kommit kläderna än och snart är det väl dags för frukost, eller vi går nog på lunchen direkt.

Det är tur att det finns bildbevis, för det är nog många som skulle tro att jag mutat Trollungen så att hon skulle säga att hennes mamma åkte Rabalder, det är förvisso bergbanan för barn, men den är otäck för de som är lika fega som jag. Den värsta jag åkte var "Kaninresan", den går på vatten och snurrar hela tiden.

Kan undra varför jag utsätter mig för sånt, men det är ju enda sättet att få uppleva Trollungens glädje när hon åker karuseller. Trollungen hatar verkligen att stå i kö, men det det var inte så farligt, i lördags var det som mest 35 min och igår var det nog aldrig mer än 20 och då bara i de populäraste karusellerna. Trollungen utsåg snabbt Lisebersbanan till den bästa karusellerna och den åktes gång, på gång, på gång...

"Jag förstår inte varför jag gör om det här" sa inte jag utan Trollungen andra gången hon åkte Lisebergsbanan, men sen tänkte hon inte lämna tågvagnen...

Vädret är ju alltid en faktor när man ska ut och resa, lördagen gick i regnets tecken, men det var inte ett hinder, vi var inte dyblöta, annat en efter Flumraid och Kålerado. Vi har haft två fantastiska dagar på Liseberg och det var ju det som var målet med resan. Historien om bussbiljetten och hotellminus det återkommer jag kanske till...