40 grader och näsblod

Min dator är paj, med risk att jag förlorar en himla många kort och div annat, men det är fotografierna som oroar mig, kan bara hoppas att det finns nån "datadoktor" som kan fixa detta. Har inte gjort nån säkerhetskopia på länge och det skäms jag för, men så är fallet.

Annars har veckan handlat om hög feber, päronsaft, Ipren/Panodil, vatten och näsblod, och min onda nacke, fast nacken är inget jag hunnit funderat så mycket över. Det är Trollungen som varit sjuk sen i söndags febern går över 40 grader när hon mår som sämst och sedan i onsdags blöder hon dessutom näsblod titt som tätt. Maken har varit hemma och VABat, då jag inte är körduglig pga alla värktabletter. Kan inte tänka mig att vara hemma själv med en så sjuk dotter och inte kunna ta mig till sjukhuset om det skulle behövas. Vi var till akuten natten till onsdagen, för då svarade hon varken på Ipren eller Panodil utan hade ca 40 grader i flera timmar och när hon sen började störtblöda ur näsan så åkte vi in, efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen. När vi väl fick träffa en läkare fick vi veta att feber är inte farligt och om man inte är påverkad av den så behöver man inte behandla den, att Trollungen låg slö på britsen var tydligen inget att oroa sig för så efter att han tittat henne i hals och öron fick vi åka hem, hon hade förvisso "bara" 39,3 när vi åter var hemma, så visst febern var ju något bättre.

Trollungen har levt på luft, päronsaft och vatten i flera dagar, inte ens choklad eller kakor går i henne, idag fick jag i henne lite lite glass och det kändes som en stor seger. Maken har jobbat idag, så Trollungen och jag har varit hos Farmor och Farfar hela dagen, nu håller jag tummarna att Farmor kan få i henne lite potatismos, men jag vågar inte hoppas. Själv väntar jag på att Maken ska jobba klart och att han ska ringa så vi kan bestämma vad han ska köpa med för hämtmat.

Ångestladdat

Det är tråkigt att vara strandsatt i sitt eget hem, och det är tur att det finns så många som stötta och försöker pigga upp mig. Igår fick jag sällskap över en kanna te på förmiddagen och Trollungen är fantastisk med att ta hänsyn. Jag har försökt att träna idag igen, men så fort jag försöker göra mina övningar så ökar smärtan så det blir inte så mycket gjort.

Pratade med min husläkare idag, han ska skicka papper angående rätten till billigare tandläkarbesök pga cellgifterna och div andra tabletter som gör att jag har sämre med saliv och på så sätt rikerar att få problem med mina tänder. Hade ont i magen bara av att tänka på tndläkarpratet och det hela slutade med att läkaren ska prata med tandläkarna här i Forshaga och sen blir det förmodligen en remiss till tandkirurgen i K-stad, man ska tydligen inte behöva ha panik och ångest inför tandläkarbesök och nu hoppas jag att detta ska gå igeneom, är medveten om att mina tänder inte mår bra. Har nog världens bästa husläkare, han förstår mig och läser mig utan att jag behöver säga allt, kan bara hoppas att han inte tänker ge sig ut på nya uppdrag via "Läkare utan gränser", även om jag tycker att han gör rätt när han gör det...

Körförbud

Fick tjata mig till att få träffa en läkare idag, min husläkare var fulltecknad så jag fick träffa den som hade jouren, och det slutade med att hon konstaterade att jag har full koll på problemet. Hon sa även att jag måste äta mer värktabletter och ta det än lugnare. Självklart ska jag träna som sjukgymnasten sagt och det vore bra om jag hade vattengympa, men hon gav mig körförbud. Så nu är jag fången i mitt eget hem, buss var inte att tänka på och då är det svårt att ta sig till sjukhuset i K-stad för att bada. Så nu känner jag mig lagom lullig, pga tabletterna och något frustrerad då jag inget kan göra, kan ju inte ens hämta och lämna Trollungen. Det är tur att det finns snälla människor som ställer upp, idag hämtar Farfar och sen får vi se hur vi löser det resten av veckan...

Vilodag

Idag har jag inte gjort många knop, har så himla ont i nacken och huvudet och är ljuskänslig, så imorgon ska jag försöka mig på att ringa min Husläkare, sen får vi se om jag lyckas få kontakt, för nu står jag inte ut längre.

Trollungen hade också en slappardag, tills jag tvingade ut henne, hon var och frågade en kompis på gatan om de skulle leka, men kompisen satt med läxan så det var bara för mig att klä mig varmt och gå ut. Väl ute så visade det sig att kompisen var klar så de försvann till en snöhög och sen blev det lek inne hos kompisen. Nu är de båda på innebandyträningen. Båda har sina pappor med sig, men jag tror bara det är grannen som tränanr tjejerna, de ordinarie tränarna hade förhinder så han fick lämna återbud till "sitt" lag och ställa upp. Det är tur att det finns folk som kan nått om innebandy, för det ser inte ut som på den tiden jag spelade landbandy i skolan. Sen är ju frågan om det är en utveckligen till det bättre eller om jag bara börjar bli gammal...

Årspremiärer

Livet handlar mycket om Rally denna helg, i alla fall om man bor i Värmland, och jag börjar bli värmlänning, för jag kan inte tänka mig att vara utan "Rallyradion" och årets "Rallylåt". Men solen strålar från en klarblå vinterhimmel och snön gnistrar, det är några minusgrader och i samband med att rallyn tog lunch gick vi ut en sväng. Trollungen åkte skidor för första gången i år, men det finns ingen lift i pulkabacken, så det fick Maken vara...


Ner för backen gick det si så där, då det var massor av lössnö, så vi letade upp en plogad backe på cykelbanan, där åket hon ner och Maken puttade henne uppför.



"Geten" var självklart med hon också, men hon gillar inte stavar, eller att delar av familjen är uppe i en backe medan andra står nedanför och väntar.



Men hon älskar verkligen snö...



Efter en timme ute på skidor eller till fots, smakade det gott med varm glögg och ljumna bullar ute på altanen, solen värmde så skönt och vi hörde Taljoxarna sjunga och det droppade lite från taket.



Det var verkigen helt underbar, men Trollungen gillade inte solen, men det finns ju coola solglasögon att sätta på näsan...



Nu väntar Trollungen på att klockan ska bli 20.00, för då ska hon och Maken på Rallyt på travbanan med familjen Hockey. Själv ska jag ligga i soffan och äta ostkrokar och se på Melodifestivalen...

Is i magen

Det var med tungan rätt i munnen jag i sakta mak tog mig hem igår, värst var det från Syster Yster, där jag körde fast 3 gånger, på hennes gård, och ut till E18. Den vägen var vit, liksom allt annat man såg, fanns som tur var "Plogpinnar" som riktmärken och det kom dessutom en och annan skolbuss som körde som biltjuvar och ställde till det för mig. Men nu gick det bra och jag tog mig till E18, där fanns det i alla fall flera nyans av vitt och två hjulspår att åka i och jag låg länge bakom lastbilen på bilden.(som jag tog när vi stod stilla) Väl hemma fick jag flytta på massor av snö för att få in bilen i carporten, körde fast två gånger innan bilen var parkerad här hemma, men jag tog mig hem och nu är jag hemma, blir ingen vattengympa idag, värktabletterna gör mig okörbar och värken i nacken kräver dem för att jag ska orka finnas till...

Semester

Skynda er ni som kan och ta chansen att besöka Östasiatiska museet, ni har till den 20 feb på er för att få se Terrakotta armén, och jag lovar det är en upplevelse utöver det vanliga.

När ni ändå är i Stockholm så rekommenderar jag Vetekatten och en fika eller varför inte göra som jag och Mams, fika där två gånger. Har aldig fått så gott fika sen det upptäcktes att jag är glutenintolerant, när det gäller att fika "ute". Det fanns massor att välja på och jag testade både semlan och smörgås, köpte med mig de godaste glutenfria kanelbullarna jag ätit och åt nån chokladhitoria, jag längtar redan till nästa gång. När jag är igång och tipsa så var lunchen på Moderna Museet kanon, det var inga problem att få en barnportion och det var så gott.

Mams och jag hade en kanondag i storstaden, det handlade mycket om att äta och att uppleva, känna pulsen och bara njuta, och jag hoppas vi snart kan göra om detta...

Bokad

Nu har vi kalasat klart, i alla fall tillfälligt, och det har varit trevligt med många härliga besök och fina paket och presenter har jag fått, extra stolt är jag över tunikan i 38 som Trollungen köpte. Kanske mest för att jag kan gå klädd i storlek 38, det betyder att jag minskat i omfång och det glädjer mig. Samtidigt saknade jag de som inte kunde komma, men gläds åt att vi får ses en annan gång, det hör som till att bla få en kram av Storkusinen och en ros av Paps, nu hoppas jag att alla mår bra och att vi snart kan träffas.

Maken har hjälpt mig köpa bussbiljetter till på onsdag då jag och mams ska åka till Stockholm och se Terracotta armén, även de biljetterna är bokade och betalda, så imorgon åker jag till Kumla och hem kommer jag på torsdag, ska bli så skönt att få göra nått annat och jag vet att det kommer att bli tre kanondagar, det kan som inte bli annat...

Tantvarning?!?

Idag har jag besökt min barndom, genom att till förmiddags fikat struntat i kaffet, utan pressat två blodappelsiner, vispat två ägg med lite socker och gjord en äggtoddy och det var precis så gott jag mindes det, och med tanke på att proteiner är viktigt att få i sig och c-vitamin bra i förkylningstider så kändes det nyttigt och jag njöt verkligen, det är vad jag kallar ett bra fredagsmys en dag som denna.

Solen skiner från en vinterblå himmel, det ligger lite nysnö och är förödande vackert, för under snön ligger isen blankpolerad och det är snorhalt. Detta fick mig att lyssna till min kropp och mitt förnuft så jag struntade i vattengympan, ville helt engelt inte ut och köra bil, för i morse regnade det i K-stad och snöade här och dessutom blåste det halv storm. Så det blir en lugn och skön fredag, ska hämta Malin från fritids och handla lite på ICA, men det är allt och jag ska nog försöka få på mig mina nya broddar. Det är bara och erkänna; det är hög tantvarning på mig just nu, men det är nog tillfälligt...

Telefonsamtal mm

Att Brynäs förlorat x antal matcher var inte vad jag trodde min älskade Morbror T skulle ringa om, att hon i Gävle ville önska mig en trevlig Kyndelmäss, var inte heller nått jag trott skulle hända eller kanske det som förvånade mig mest var samtalet från Thailand och Paps, för att nämna några. Mams sång hade jag inte heller förväntat mig och inte heller alla hälsningar via SMS och på FB, men det gläder mig att så många kom ihåg och ville glädja mig, korten och breven i brevlådan inte att förglömma. Så ett stort tack till alla nära och kära som ett eller annat sätt förgyllde min dag, det värmer att veta att ni tänker på mig.

Att jag firar min dag i flera dagar är egentligen ganska motsägelsefullt, för jag har alltid lite ångest i månadsskiftet jan/feb och gillar inte tanken på att bli äldre, samtidigt väger tillfället att få träffa nära och kära upp det hela så det brukar sluta med att jag inte förstår varför jag kände oron och ångesten, men hur det än är så gjorde jag det även i år och jag ser fram emot söndagen när vi ska på´t igen...

Armbåge

Har sedan en tid tillbaka problem med hö armbåge, eller nerverna som går igenom den, vilket medför att hela hö arm domnar bort när jag sover, och det är förmodligen inte så bra, då de på handkirurgen i Örebro opererade min vänstra när jag har samma problem med den. Nu kom detta inte över en natt, nä det kom smygande, men har på slutet eskalerat, och nu vaknar jag minst två gånger varje natt av att armen är helt bortdomnad och kan inte röra den utan att ta hjälp av vänster handen. När problemen även började dyka upp på dagtid så nämnde jag det för min sjukgymnast, som med skarp röst sa åt mig att ringa reumatologen. Det gjorde jag igår och idag har jag varit där, det resulterade i en cortisonspruta och en remiss till nån som ska kolla mina nerver i armbågen. Men läkaren tror att det kommer att sluta med operation i Örebro även denna gång, eller mer rätt operation, hon kanske tror att det ska ske på ortopeden i K-stad, men jag vet att där ska inte mina armar opereras nått mer...