Ja inte vet ja...

Jag har gillat, inget fattat, fascineras, ogillat, slukat, tänkt och nä jag vet inte vad jag tycker. Den är helt klart olik alla andra böcker jag läst, den påminner inte om någon kriminalroman jag läst och det är många. Jag vet inte om jag vill läsa nått liknande men och det är knepigt, jag tycker alla som läser mycket, oavstt vad ni läser, ska läsa denna. Fråga inte varför, men gör det, saker och ting är inte alltid som man tror, vill eller önskar att det ska vara. Varför jag läst den? ja den är den första boken i vårens bokcirkel.

Kontraströntgen

Efter att sedan lunch igår var det i morse dags för röntgen, vanlig och med kontrast, njurar mm kollades noga, och stenar fanns det, minst en som oroade personalen. Jag hörde hur de ringde någon och frågade vad de skulle göra med mig och jag fick åka hem. Var till en vän och fikade och då slog det till. Från ingenstans satt det en "kniv" i ryggen, men jag tog mig hem och medicinen tog bort toppen av smärtan, njurstenar är grymma. Nu har jag ont men än kan jag hantera smärtan.

"Mammavakt"

I natt började en sten sin sista vandring, det räckte som tur var med en supp. Men då Trollungen ska spela innebandy i eftermiddag så har en av de bästa lovat "passa" mig så Maken kan andas något lugnare när han är idrottsförälder. Nu var planen att jag skulle besöka min "Mammavakt" för att dricka kaffe, lite uppdatering och uppfräschning, redan innan stenens förflyttning. Men mest kommer det att handla om vila och kvällen ska gå i filmens tecken ihop med de jag älskar mest och "hembakad" pizza.

Soff-/sängläge

Var till VC igår och fick träffa min nya husläkare, han verkar bra och förmodligen har min gamla skrivit bra journalanteckningar, för hur ska jag annars tolka det faktum att läkaren frågade mig hur länge jag trodde jag behövde vara sjukskriven och då jag svarar en vecka och han skriver 14 dagar. Det känns som läkaren redan nu vet hur jag är funtad och det känns tryggt, även om han tyckte att jag borde förstå hur sjuk jag faktiskt är. Men han lär sig nog att när jag kommer så är det oftast värre än jag tror. Nu har jag fattat beslutet att ligga nerbäddad i två dygn, ska bara köra Trollungen till kyrkan ikväll då Maken inte hinner hem. Men jag stannar inte, jag åker direkt hem och intar soffan igen.

Önskelista

Bilden lånade jag av Bokus Önskar kostar ingenting...

Frukost

Idag vaknade jag och möttes av Trollungen i hallen, det var knappt jag skulle få gå på toa, men när jag var klar där och fått på mig en mängd kläder, febern fortsätter att ha sin boning i mig, så fick jag denna överraskning. Hon hade beodrat upp sin far för att kunna göra frukost åt mig, det kallar jag ljusglimtar och guldkorn...

Grustag

Igår var det dags igen för ett besök på Akuten, men om jag i lördags träffade ett stolpskott till läkare så fick jag igår en ängel. Det började med ryggont och efter att pratat med sjukvårdsrådgivningen och den vikarierande läkaren på VC så bar det av till CSK, jag kom in samtidigt som ambulans nr 6 på 10 minuter så jag befarade att jag skulle få ligga länge med en smärta som var olidlig. När det sen även dökk upp poliser och säkerhetsvakter ja då hade jag inte stort hopp om snabb hjälp. Men det dök allt upp några änglar, en sjuksköterska, ett vårdbiträde(trodde de var utrotade) och en läkare, så inom en timme stod det klart att jag har gått med en "tyst" urinvägsinfektion i minst 14 dagar och att jag antingen hade njurbotteninflammation eller njurstenar. Så innan de kunde börja behandla fick jag snällt ligga och våndas, åka in och ur rummet pga att det kom de som behövde det bättre. Korridoren är egentligen rätt intressant, då det händer nått hela tiden och jag slapp vara själv, men jag hade så ont att jag föredrog att få ligga i ett mörkt rum. Efter ca 5 timmar stod det klart, jag har en svår urinvägsinfektion och ett grustag i höger njure och ett gäng stenar på väg ut ur kroppen. Så då äntligen kunde de börja smärtlindringen och jag fick börja dricka, vid 18 var jag hög, snurrig och smärtfri från njuren så då fick jag lämna akuten. Men läkaren talade om att med den mängden småsten kan jag räkna med att få åka flera vändor för att få sprutor mot smärtan. Måste säga att det är en lättnad att veta vad som är fel, även om jag vet vad jag har att vänta mig.

Livets ljusglimtar

Julen är inte utdansad, akutbesök pga njursten som resulterade i ingen smärtlindring, barn som spelar ut sina föräldrar, sena hemkomster, svikna löften, feber, läkare utan telefontid som vill att jag ringer är bara några av ämnena jag kunde skriva om. Men jag gläds åt ett samtal från en kär vän, en bukett tulpaner och tända ljus. Det är de små ljusglimtarna och guldkornen som gör mödan värd.

Sängläge och soffhäng

Mot min vilja måste jag erkänna att jag inte blir bättre, snarare tvärtom. Jag sover, sover och sover. Kan tycka att jag borde bli piggare och slippa frysa/svettas men nä det vill sig inte, det går neråt, det har inte vänt ännu. Idag fick Trollungen åka med Maken, fanns inte på kartan att jag skulle ta mig ur sängen. Ska hämta henne, men ringer innan så får hon gå ut till parkeringen och äta mellis här hemma, då jag är vaken nu men förmodligen sover sött om en timme. Det gör ont i modershjärtat att Trollungen måste anpassa sig så efter min hälsa, men hon vet ju inget annat och jag älskar henne mer än både hon och jag förstår.

Feber igen

Har idag varit på VC, missade att det inte var min nya husläkare, vet inte hur han se ut, så den stackars vikarien fick nog en chock. Har lärt mig att det gäller att passa på när man väl får träffa sin husläkare, så förutom det jag trodde var virus så tog jag upp behovet av att kolla mitt B12, en remiss som ska skrivas och det blev nog för mycket. Jag har inget virus, "snabbsänkan" visar nått annat. Men det enda läkaren sa var att jag skulle till labb och ringa på fredag. Nja han sa även att mitt blodtryck var för lågt, 93/58, att jag är lite för tunn och att jag inte mår bra. Enligt labb kan jag ringa på tisdag, då har de förhoppningsvis fått svaren på alla prover.

Lyckades!

Att ligga utslagen i soffan idag gör jag med ett leende på läpparna och ett varmt hjätra. För igår gjorde jag nått som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva för något år sedan, jag åkte slalom. Att jag dessutom fick vara med om att "frälsa" Trollungen gör ju inte saken sämre. Det var "Dömle light night", det var marschaller, discomusik, lampor som blikade, fyrverkeri, hamburgare och dryck, ett kanonarrangemang. Men det stora var att Trollungen bara ville åka, första åket var lite tufft men sen ville hon bara mer och mer och hon lärde sig svänga. Beviset att det verkligen var lyckat fick vi i morse när Trollungen kommer upp och vill till backen idag, men hon får nöja sig med att leka med bäst bästaste vännen och gå på ett kalas. Jag har som mål att tvätta håret och få på mig strumpor innan kalaset. Njuter verkligen av detta och ser framemot flera underbara slalomupplevelser.

Insåg soffans fördelar

Idag tänkte jag ta mig en tur till K-stad, men om man nästan svimmar av att sopa av 2cm snö från biltaket ska man inte ut och åka. Har man ont i halsen, kroppen, huvudet och feber ska man inte heller ut och åka. Så nu har jag lagt mig i soffan, tagit en gofika, ser på "Harry Potter", snart ska här åkas skidor. Det är tur att jag har vänner, en skön soffa, en katt som värmer mig och att Trollungen är på Öa.