Bibliotek

Med tre olika träslag på bokhyllorna, med tvätten på tork och div ouppackade kassar, inga gardiner, mm invigde vi igår vår "nya" rum, med att se "Barbie och de tre musketörerna", det var "bioljud", chips, grönsaksstavar, ost och kex, varm choklad med vispgrädde, must och öl, för som Trollungen uttryckte det; "vi gör en fest".

Det som hänt är att vi håller på att uppfylla en av mina drömmar, men då pengarna inte räckt till har vi fått ta de hyllor vi redan har och så har jag fått några av "Singelmamman", så nu är väggarna täckta med bokhyllor och det är många böcker i dem. Det ska på sikt bara bli hyllor vid namn "Bestå" i svartbrun. Men igår flyttade TV:n in dit och skivspelare, videon, DVD:n, mm, med andra ord media-delen är på plats. När vi satt där i soffan, som är något hård, men praktisk då det är en bäddsoffa som på sikt ska in i gästrummet, det rum Trollungen nu har som sovrum, kom vi fram till att tre sköna fåtöljer är vad vi ska satsa på. Tur att livet är ett projekt och att vi på Klockstigen inte känner att allt måste vara klart igår, för det lär dröja innan pengarna tillåter att vi rusar till affären och handla allt vi vill. Men drömmen om ett bibliotek är på väg att uppfyllas...

"Medicinen gjorde susen"

Att man ska bli sjuk av en spruta som ska göra att man inte blir sjuk är inte lätt att förstå när man snart ska fylla 6. Igår var det inte mycket med Trollungen, jag tackar Ipren och Farmor för hjälpen, för utan dem hade dagen blivit än tuffare.

Trollungen är inte den man får i medicin utan bråk, men om det handlar om tabletter så går det relativt enkelt, med kräm eller glass. Men för att köpa Ipren i tablettform får man vara lite vårdslös med sanningen, för de är från 6år och 20kg, nu väger hon drygt 18 och har ju några månader kvar till 6år, men jag har pratat med vår husläkare och fått klartecken, och på Apoteket rekommenderade de Ipren framför Alvedon för att få ner febern i sprutans spår.

Trollungen kunde konstatera att; "medicinen gjorde susen", då hon efter ca 30 min orkade busa en stund med Farmor och jag och Farmor såg ju skillnaden på henne, då hon innan tabletten låg helt utslagen i soffan och sen orkade både hoppa och springa, om än en kort, kort stund. Ytligare bevis på att Trollungen tyckte att tabletten gjorde vad den skulle fick vi när det gått ca 8 timmar och det var dags att sova, för då började febern stiga och hon tog medicinen utan att protestera...

VAB

Vaknade av att jag fick två kokheta fötter mot ena benet, Trollungen har feber och är extra gnällig, så det blir att stanna hemma idag, jag VAB:ar för första gången på flera år. Men då vi inte har en massa inbokade saker att göra på jobbet och Maken står inför ett nytt månadsslut och ett årsbokslut så passar det bäst att jag är hemma idag. Har vi tur tittar Farmor in en sväng mitt på dagen så att jag kan gå ut med Hunden och sen åka ner till ICA och fixa fredagsmys, Alvedon och lite annat smått och gott. Hoppas dessutom att ett besök kan pigga upp sjuklingen, det känns som om vi får en lång och jobbig dag. Vad som är orsaken till febern tror vi är sprutan Trollungen fick igår, det var likadant efter spruta nr 1, feber och gnällighet, men jag upplever att hon är mer tagen nu, hon orkar inte riktig med sig själv och tittar inte ens på TVn, utan ligger i soffan och halvsover. Själv känner jag mig sliten, har ont i mina leder, men efter sprutan märks bara lite stelhet, och jag håller en tumme för att det ska förbli så.

Omvärderingar

Här skryter man om att i Forshaga där plogar de minsann och ser till att snön kommer undan. Kunde förlåta dem att cykelbanorna inte prioriterades under jullovet med att de idag vid lunch inte fått bort snön det tycker jag är uselt. Snön som kom igår kom ju inte utan förvarning. Kan undra om det är lika illa där våra politiker bor och om de pulsar till snön när de ska lämna barn på dagis. Trollungen ville vända efter halva vägen hon var tröttoch sliten och det var jobbigt med all snö, och redan då ilsken för att vi på eftermiddagen skulle till VC och få spruta nr 2, mot "baconfebern".

När vi kom till VC möttes vi av ett kaos, det var ungar, föräldrar, mor-, farföräldrar och andra snälla som hjälpte till för att barnen skulle få sin andra spruta precis över allt, vi fick kö-nr 62 och inne var de på 80. Det säger sig själv att det var väntetid, alla var eller blev trötta och slitna, det var varmt, dåligt med syre och ingen organisation alls. Detta förvånade oss som vid spruta nr 1, hade siktat in oss på kaos, packat fikakorgen, leksaker, böcker mm och var beredda på att få vänta. Då flöt allt på smidigt och enkelt, vi stod i kö utanför i ca 40 min, ungarna kunde springa runt på en gräsplan och leka, väl inne flöt allt på som på löpande band och det tog inte 1 timme från det vi parkerade bilen tills vi åter var på väg hem. Idag tog det över 2 timmar, och det var jobbiga timmar, frågan är om detta var ett sätt att påvisa vikten av att bygga en ny större vårdcentral i Forshaga eller om det bevisar att vi faktiskt behöver ha två, med andra ord ha kvar den i Deje, det var där allt flöt på och kaoset uteblev...

"Jobb"

"Jag har inte tid att vakna, jag är alldeles för trött" sa Trollungen när Maken väckte henne i morse och jag förstår precis vad hon menade, det var inte lätt att komma ur sängen, jag var trött, stel och hade ont, men vi kom allt upp båda två.

Det är alltid svårt att veta om man kommer att trivas på ett ställe efter första dagen, men jag vet att jag i alla fall inte kommer att misströsta under min tid på "jobbet" jag har just nu. Tror att det skulle passa mig utmärkt att jobba där. Vi håller i en hel del sysselsättning för de äldre, men följer även med som ledsagare, och gör en massa annat som att köpa tidningen, följa med till affären och göra sånt som personalen på boendet och i hemtjänsten inte har möjlighet till och det är sånt som passar mig utmärkt. Kan tänka mig att det kan bli en och annan kaffestund med de boende och jag har redan träffat flera jag vill höra berätta sina historier för mig. Så med andra ord jag har hittat ett ställe jag tror jag kan trivas på och där jobbet passar mig frågan är om det någonsin blir ett riktigt jobb där...

Sjuk eller frisk, det avgör FK

Det känns så bra att jag imorgon ska börja praktisera, samtidigt som det skrämmer mig. Hade önskat att skovet var över och kroppen pigg och relativt smärtfri, men det positiva med att komma hemifrån och få nya "inputs" väger tyngre just nu. Med tanke på att FK anser att jag är frisk och att min sjukdom inte är ett hinder för att jobba 100%, så får vi väl se vad som händer, för de läkare jag träffat tror inte att det håller, men de kan ju inget göra. Kan bara undra hur många vi är som sitter i detta träsk, där behandlande läkare anser en sak och FK en helt annan. Själv vill jag vara frisk men inser ju att så inte är fallet, men det hade varit lättare att acceptera sjukdomen och leva med den om jag visste att jag har rätt att vara sjukskriven när jag behöver och att de olika instanserna som finns jobbade sida vid sida och inte som nu då behandlande läkare inte har något att säga till om. Nu hänger allt på vilken handläggare man får på FK och hur nitisk den är för att få ner sjukskrivningsantalet. Det handlar ju inte om att folk ska bli friska utan om att politikerna ska få se de siffror de anser är rätt. För vi blir ju alla friska om vi inte får vara sjukskrivna och jobb det får vi om de sänker ersättningen från a-kassan, att det sen ska finnas jobb som passar oss och arbetsgivare som vill anställa det är en helt annan sak som jag än så länge inte hittat lösningen på.

Tacksamhet

Det är inte lätt att bjuda oss på mat eller fika, då vi är en familj som består av intoleranta personer, i alla fall när det gäller gluten och laktos. Att Trollungen och Maken är laktosintoleranta har vi vetat länge och det finns tabletter de kan ta när vi är borta, så det är ett mindre problem. Men sedan i höstas har jag börjat acceptera att jag inte tål gluten och för det finns ingen medicin att ta till när man är borta. Så numera har jag nästan alltid med mig matsäck när vi åker någon stans, har förvisso valt att äta saker med gluten så sent som i julas, men det är inte värt det så nu är det slut med det.

Igår var vi till Kompisen H familj på kalas, pappa H hade blivit ett år äldre och det skulle firas. Jag hade frågat om jag skulle ha med något men fått ett bestämt nej, mamma A trodde hon hade löst det hela och det hade hon med råge. Det bjöds på smörgåstårta och man hade gjort en speciellt till mig, jag fick en egen och den var helt underbar. Den var så pass stor att jag fick med mig en bit hem och den var minst lika god idag. Det är bevis på att vi i Kompisen H:s familj fått riktiga vänner och det är jag tacksam för, det är inte lätt att hitta nya vänner när man flyttar till en plats där man inte känner en kotte, vi har haft turen att få Kompisen H:s familj till riktigt goa kompisar. Sen har ju Trollungen gjort att jag träffat "Singelmamman" och tack vare henne ska vi ikväll till Slingerstigen och umgås med F med familj.

Det är med glädje jag ser att vi nu börjar få ett socialt liv som jag inte vill byta bort. Är så tacksam för att jag har funnit nya vänner och att jag har mina nära och kära kvar i Närke och på andra ställen i världen. Ni betyder så mycket för mig och jag hoppas ni vet att ni betyder allt för mig...

Barnfri

Konflikter från det vi vaknar tills nån minut innan Trollungen somnar, så har det sett ut här på Klockstigen ett bra tag nu. Det börjar när det är dags att klä sig, sen hinner vi bråka om att gå till dagis, om att jag går för sakta eller för fort mm innan jag lämnar henne på förskolan. Sen brakar det lös när jag kommer för att hämta henne, för då är jag förtidig, hon vill absolut inte gå hem från platsen hon 6 timmar tidigare inte ville till. Eftermiddagen och kvällen är ett ständigt tjatande, bråkande och jag är så himla trött på detta.

Det ska bli så skönt att i alla fall slippa hämta Trollungen from måndag, då börjar jag min praktik i kommunen och det ska bli kul att få se nått nytt, träffa nya ansikten och fylla dagarna med nått meningsfullt. Fast just måndagar kommer jag ju att hämta henne för då är det simskola och träning för oss och from v5 ska vi även ha med oss Kompisen H, men jag vet att två ungar på snart 6 är lättare att ha att göra med än en.

Har nu kommit fram till att det är dags för mig och Maken att ta semester och det en vecka som bara ska vara vår, ingen unge, inga djur och bara tid som är vår. Var vi ska, när vi åker och om vi får uppleva det, vet jag inte ännu, men jag har kommit så långt att jag börjar se fram emot det. Tror med andra ord att det är dags för en barnfri vecka...

Politik är svårt

Har varit så nöjd med att vi bor i Forshaga för här plogar man vägarna och det trodde jag verkligen att de gjorde, men vad händer när det plötsligt blir varmare. Då får vi en massa modd på vägarna, så nu är frågan var plogbilen tagit vägen och vart kom snön ifrån. För nu skulle någon behöva ut och flytta på snön för annars får nu än mer problem, blir det plusgrader så kommer vi få simma och blir det sen kallt igen så har vi skridskobana precis över allt.

När jag ändå är igång och funderar så undrar jag vem som bestämt att barn på dagis ska ha "Brecel" och dricka Lättmjölk, för politikerna hänvisar till Livsmedelsverkets rekommendationer och om jag förstått saken rätt är det en statlig institution och då är det väl politiker som tillsätter folket där, dessutom bor vi i en demokrati och då är det folket som väljer vilka som ska bestämma. Men för att göra det än lite mer(i mina ögon komplicerat) så har Livsmedelsverket nån form av samarbete med de som tillverkar "Brecel". Det sista kan vara ett rykte,jag har inga hållbara bevis för att så är fallet men det skulle förvåna mig om det inte är sant. När jag surfade runt lite så var ett argument att barnens mat på dagis fick innehålla max 10% fett och om de fick vanlig mjölk och "Bregott" så fanns det inte utrymme för mer fett, men barn dör inte av lite extra fett, bra, nyttig och god mat utan en massa konstiga tillsatser som ingen vet vad de gör med kroppen måste väl vara det viktiga. Men vad vet jag förutom att man alltid kan skylla på politiken och att de vi väljer alltid skyller på någon annan. Ska snart steka kyckling, grönsaker och risnudlar, hittar nog nån tillsats jag kan ha i...

Ordbajseri

Att leka med ord är nått jag gillar och är en av anledningarna till att Maken och jag är ett par, jag lekar med ordens olika betydelser, och sen har ju Morbror T fått mig att vara noga, i alla fall ibland, men syftningsfel och liknelser är kul. Ta bara det där med att så många gnäller på att de är trötta och att de ska gå och sova, jag skulle också vara trött om jag gick, brukar sova i soffan eller sängen...

Men det ordbajseri som nu hålls i vår riksdag det är inte kul, det är mycket tugg och liten verkstad och det lär inte bli bättre hur längre året går. Att jag inte är nöjd med den regering vi har är ingen hemlighet, men det hör inte hit, på radion sa de just att startskottet för årets valrörelse gått och det kan ju vara en förklaring till det lilla jag orkade lyssna på dagens partiledardebatt, men jag tycker det har varit pajkastning länge nu. Nu är jag rädd att detta leder till att väljarna inte tänker till utan att man väljer den som är bäst på att få en att att skratta och inte på det som är bäst för landet. Det är svårt att efter att ha lyssnat, om än väldigt lite, på dagens debatt veta vad de olika partierna står för, men jag vet i alla fall vad högern tycker om vänstern och tvärt om, men det visste jag ju redan innan...

Trög start

Är trött, så där trött som man bara blir när man är i ett skov, psoriasis artriten är i full blom, har "skorv" i hårbotten och det kliar och ryggen värker, liksom handlederna, men vet med mig att det blir bättre, frågan är bara när. Trollungen har full koll på läget och kom in och talade om att nu är det snart dags att stänga av TVn och gå till dagis, hon tyckte jag skulle gå upp och klä mig och henne. Kroppen ville inte men ur sängen kom jag och vi tog oss till dagis innan frukosten serverades, trots att Hunden var tvungen att lukta på precis allt och lite till.

Men det är inte bara jag som har en lång startsträcka, har precis tagit mig igenom "män som hatar kvinnor" och jag var länge besviken och funderade på vad det var som var så bra med boken som alla hyllar. Nu är boken utläst, streckläste sista 1/4 delen av boken och då insåg jag hur bra den är, men jag tror inte jag kommer att glömma hur otroligt tråkig, långrandig och informationsspäckad första halvan av boken var. Har medan jag läst förstått att det är många som känt som jag, men ingen har sagt något förrän jag gnällt, då helt plötslig har det kommit fram att man fått börja om flera gånger, att man lagt ifrån sig boken och läst nått annat, det finns tom de som slutat läsa och sett filmen i stället, och detta om en bok som jag bara hört positivt om. Nu tycker jag ju att den var otroligt bra, en bok jag varmt kan rekommendera men med orden att ta dig igenom de 300 första sidorna, kämpa, ge inte upp, det är mer än värt det...

Rutiner

Detta blir den sista veckan på länge som jag går hemma och skrotar, i alla fall om allt går som det är tänkt. Om en vecka börjar jag praktisera i kommunen, tanken är att jag ska prova på lite olika saker för att dels se vad som kan vara tänkbara jobb, dels se vad min kropp orkar med. Ser verkligen fram emot att komma hemifrån igen, tror det är viktigt att få nya erfarenheter, träffa människor och få nått nytt att tänka på. Det kommer förmodligen både jag och alla mina nära och kära tjäna på, men det kommer också att krävas en hel del nya rutiner för att detta ska funka för oss på Klockstigen 17. Trollungen kommer att få längre dagar på dagis, Hunden kommer att få vara hemma själv en hel del och jag kommer att bli tvungen att få nya rutiner för komma igång på morgonen, träningen kommer att behöva få rum på kvällarna mm mm. Maken kommer att som vanligt få dra det tyngsta lasset här hemma, men vi måste också se till att han får utrymme för egen tid. Så denna vecka har jag tänkt tänka till för att skapa ett schema för våra nya rutiner och att både Trollungen och Maken ska få chansen att komma med åsikter, sen är tanken att jag och Trollungen ska göra ett schema som vi kan ha på kylskåpet, för nya rutiner tar ett tag att skapa och det krävs en del jobb innan det går av sig självt...

Packdags

Så var det fredag igen, det går undan, även om denna vecka varit lång utifrån mitt perspektiv, då jag är ett skov, men trots det är det otroligt vad fort det går. Idag handlar det om att packa, Trollungen blir hämtad av Farmor och "Faster" A direkt från dagis, hunden hämtas straxt innan av de samma och Farfar, så nu har jag packat åt dem så att de klarar sig tills på söndag.

Själv ska jag bege mig till "Singelmamman" så snart Hunden är hämtad, för att där packa, eller vara ett stöd i packningen, beror på vad mina leder tycker, för imorgon går hennes flyttlass, hon ska flytta så långt som typ 5 min med bil men det måste ju packas oavsett avstånd. Så medan Hunden och Trollungen har det bra hos Farmor och Farfar och med Bonuskusinen, Farbror T och "Faster" A i helgen så ska jag och Maken bedriva flyttfirma, han bär, skruvar och tar i, jag organiserar, fixar fika och mat.

Det kanske låter som om vi ska ha en tråkig helg, men Maken ska ev få gå på hockey och jag får umgås med en kompis jag tycker mycket om och jag är säker på att det blir massor av skratt och tokiga påhitt...

Katastrofer

Denna vecka har handlat om att kroppen sagt upp sig, liksom flera par raggisar, och att jag nu är i ett skov, men det är ju ingen katastrof direkt, jag överlever och nya sockor hoppas jag finna. På Facebook har det varit prat om att grupper som verkar vara på skoj plötsligt byter namn och ser man inte upp är man plötsligt med i en oseriös grupp som man inte alls vill ha något att göra med. Men allt detta är ju av mindre betydelse om man ser det ur ett större perspektiv, vi har det ganska så bra om det är sånt vi hänger upp oss på. Har precis läst tidningarna på nätet och är glad att jag bor i ett land där vi trots allt har hus som klarar kylan, kläder att sätta på oss och mat att äta, visst händer det saker som får oss ur balans och regeringen har tagit en massa beslut som inte jag tycker är bra och jag känner med alla som drabbats på ett eller annat sätt både av dessa beslut och av olyckor mm. Men vi har det trots allt ganska bra. Igår när vissa på Facebook ojade sig över oseriösa grupper var det en mig närstående tjej som i stället uppmanade alla att hjälpa de drabbade på Haiti. Det fick mig att tänka till, det är så lätt att haka upp sig på små detaljer och oja sig över småsaker, som för visso inte är att förakta men som kan göra att man glömmer hur bra man faktiskt har det trots allt. Här följe den uppmaning vi fick av tjejen jag älskar som en syster; "Hjälp de som drabbats av jordbävningen på Haiti. Röda Korset finns på plats och räddar liv. SMSa AKUT NU till 72900 så skänker du 50 kr" Jag följde uppmaningen och hoppas att många med mig gjorde eller gör det. Det är tack vare människor som henne som vår värld kan bli en bättre plats för oss alla.

Raggisar efterlyses

Borde lära mig att sticka, även om jag idag inte förstår hur det skulle fungera med mina handleder. Några mig närstående kvinnor stickar för att hålla igång handlederna men enligt min arbetsterapeut skulle det i mitt fall vara förödande men lika fullt har jag ett behov som jag just nu inte kan tillfredsställa. Upptäckte just att jag har hål i mina älskade yllesockor jag fått av Syster yster, mina grå som Mams stickat är helt slut, de är lagade ett antal gånger och det går nog inte att göra nått åt dem denna gång och de jag och Trollungen har likadana är i tvätten, så nu är det kris. Har löst detta genom att låna Makens men det kan jag ju inte göra om han vill ha dem. Så om nån undrar så önskar jag mig raggisar när jag fyller...

Moment 22

Är inne i ett skov, mår med andra ord alla annat än bra i mina leder, denna gång är det främst ryggen, handlederna och en och annan fingerled som gör ont. Tröttheten gör att jag inte har något tålamod och irritationen över allt och lite till gör att jag förmodligen inte är kul att ha att göra med just nu. Men jag vet ju att det går över och Trollungen börjar bli så stor att hon förstår vad som händer och idag när vi kom till dagis kunde hon allt själv, vilket inte hör till vanligheten men säkert var en reaktion på att jag suckade en hel del här hemma.

Vad gör man då när man mår så här, ja det gäller att stå ut, ta sina värktabletter och försöka röra på sig, med även vila och ta hänsyn till kroppen. Vilket är lättare sagt än gjort, livet måste ju flyta på för alla inblandade och idag är det onsdag och det betyder stallet och dit måste jag köra Trollungen och med värktabletter i kroppen borde jag inte köra. Nu har jag ju världens bästa make och han står alltid beredd för att rycka in när jag behöver honom.

Min sjukgymnast skulle förmodligen säga åt mig att plocka fram det där jag är bäst på, det positiva och att hitta ljuset i allt, men idag vet jag inte om jag klarar det. Ska trots allt försöka, har kokat en stor kopp te, brett en macka och njuter av att vara inne i värmen, får försöka roa mig med lite dataspel det brukar kunna fungera som smärtlindring, i alla fall för en stund. Ska även lägga mig på "rullen", sätta på mig raggsockor och krypa in under filten. Målet är att inte behöva ta den där värktabletten förens efter stallet men just nu tror jag inte jag kommer att fixa det.

Soptunna

Det är tur att vi har grannar som har koll på när det är dags att ställa ut tunnan, för det är inte ofta vi har koll på det. Det hänger samman med att främst Maken är duktig på att sortera vårt skräp, eller det är vi båda två, men han får se till att det hamnar där det ska, vilket inte sker varje dag. Skräp har vi så det räcker och sopor blir det en massa, men vi har valt att slänga det vi kan i återvinningen och det gör att maken ofta kör runt med skräpet, dels för att det är fler än vi som sorterar och kommunen här inte alltid tömmer sina återvinningsstationer när det behövs, dels för att han har annat i huvudet och inte alltid kommer sig för att stanna och kolla om de har tömt. Tvättstugan är vår sopstation här hemma och det märktes att det var ett tag sedan Maken varit iväg med skräp för nu när han röjt där inne kan man ana ett golv och jag önskar att vi snart får tid och råd att få ordning där inne. Men det är inte bara bra förvaring som behövs göras där, vi måste snart ta tag i och rusta upp både där och i badrummet och det låter dyrt...

Heltid

Det börjar hända saker, har idag varit på ett möte med en kvinna på kommunen, och där satt det inte fast och inte var det en massa prat och ingen verkstad, nä här var det handling som gällde. Så på mindre än 15 minuter hade vi bestämt att jag ska börja jobba om 14 dagar, det handlar om en praktikplats i Deje och det är på heltid. Det är på ett äldreboende men handlar inte om omvårdnad utom om sysselsättning och det ska bli riktigt kul att komma ut och göra nått. Det enda som oroar mig om man bortser från vad vi ska göra av Hunden och hur vi ska få till simskollan och ridningen, är hur min kropp ska reagera. Men jag har bestämt mig för att lyssna på FK de har ju sagt att jag är frisk och kan jobba heltid och de om någon har väl koll på sånt, eller...

"Tomten"

Vaknade före 9 idag, vilket inte är en självklarhet när det är helg och jag har ont i mina leder vilket jag har just nu. Men trots en natt utan mycket sömn var jag klarvaken och tassade upp ur sängen. Hunden kom och mötte mig, det är som jag varit borta i flera dagar och det är en bra start på dagen. Trollungen fick syn på mig och jag fick en morgonkram och det var här nånstans jag började inse att Maken varit i farten. Det fanns små tecken på att han varit vaken ett tag, kaffedoften, tvätthögen som inte längre låg ovikt på en stol, en oäten macka vid dotterns sida och det fanns ingen disk på diskbänken, spisen och diskbänken var avtorkad och efter att jag varit in på Facebook vet jag nu att han även hunnit förse sig med frukost och diskat fläktfiltret. Trollungen burkar säga att hennes pappa är som en assistent, förmodligen efter nån figur i nått Tv-program, jag anser att jag har världens bästa Make och själv liknade han sig med Tomten i den berömda dikten; "Snön ligger vit på taken, endast Tomten är vaken..." Viken tur att jag alltid trott på Tomten och jag älskar Maken, är så glad att han fann mig och att Katten bestämde sig för att honom ska vi ha...

Melodikrysset

Lördag betyder sovmorgon för familjen, även om Maken säkert skulle gilla att dottern inte vaknade fullt så tidigt, men hon ropar ju inte 5.30 som klockan står på må-fe, så han får ju sovmorgon även han. Själv går jag sällan ur sängen före 9.30, men det gör att kroppen är vaken och inte så stel och hela dagen känner jag mig pigg. Idag har vi fantastiskt väder, men det är för kallt för att vara ute nån längre stund, ska tydligen vara runt -20 idag. Denna vinter har vi verkligen vinter, men det är för kallt för att kunna njuta av det just nu.

Lördag betydde färskt bröd och melodikrysset i detta hus, men det var innan jag insåg att jag inte tål gluten och innan Trollungen började på Boll och lek, men idag har vi i alla fall löst melodikrysset och resten av dagen ska handla om att städa undan julen och sen hoppas jag det händer nått kul oxå, men jag har ingen som helst aning om önskan uppfylls...

Vardag

Så var det då äntligen dags att få gå till dagis för Trollungen. Hon vaknade med ett stort leende och det gick väldigt smidigt att komma iväg i morse. Att hon redan nu förhandlar om att sommarlovet inte får bli 6 veckor som sist, att jullovet var superlååångt, typ 3 veckor och att det är vad hon kan tänka sig även till sommaren, det lyssnar jag inte på. Men jag håller helt och fullt med henne om att vardagen är det bästa och idag är den bästa dagen i veckan, fredag, det blir mys och två dagar ledigt. Visst gillar jag att ha fest, träffa nära och kära, när det händer nått utöver det vanliga, men det är ändå mest vardag i livet och det viktiga måste vara att få den att fungera och gärna med lite guldkant, som fredagsmys...

Ännu kallare

Denna vinter kommer vara en måttstock för hur vintrarna var förr. Massor av snö, solen lös och det var så kallt att man var tvungen att vara inne. Det är bara hundägare som är ute och går, andra tar sig till bilen och har de tur funkar den. Det är många här omkring som haft problem med att batteriet inte orkar, vilket gjort att bilbatterier är en bristvara i Värmland. Maken var in och hjälpte Singelmamman att starta hennes bil, som inte funkade för att hon i sin tur hjälpt en kompis att starta sin. Grannen var in och bad om knuffhjälp och Trollungens kompis J är här medan pappan mekar bil som frusit. Själv tänker jag bara gå tvärs över gatan idag, vi ska på2X3års kalas och det vill jag inte missa, men jag lär frysa på vägen dit. Maken är och fixar paket, det blir nog ficklampor, det är nått alla ungar gillar och som har en förmåga att gå sönder, försvinna mm, men alltid bli en lyckad present...

Minus 20, då vill inte jag vara ute...

Det är fantastiskt vackert ute, massor av snö, en blå himmel och strålande sol och det går inte att vara ute några längre stunder. Så idag delade jag upp promenaden med Hunden i två delar, Trollungen och jag klädde oss varmt och med pulka i ena handen och hunden i andra begav jag mig ner till Slingerstigen där det bjöds på kaffe, varm choklad mm. Det tog ett tag innan jag tinat upp och då ungarna lekte så bra var vi kvar där i några timma. Vilket passade bra för när vi gick hem igen var det dags för nästa tur med Hunden. På så sätt har Trollungen fått leka av sig en smula, jag träffat en väninna och pratat bort en förmiddag över några koppar kaffe och vi har klarat av rastningen av vovven. Nu tänker inte jag gå ut mer idag, så det är tur att Maken kommer hem tills det är dags för nästa kissrunda...

Pulkarce

Idag nappade vi på erbjudandet att bli med familjen S mfl
ut i pulkabacken. Vi blev drygt 20 som tillbringade några
timmar ute. Sånt gillar vi, nästa gång kanske det blir
skridskor i skenet av marschaller...

Många var stilarna ner för backen, ung som gammal, alla
hade vi trevligt och fort gick det...

Att det smakade gott med varm choklad och nygrillad korv,
förstår alla som provat på att tillbringa en dag ute i snön

Tyvärr var veden sur och på slutet var det en och annan trött
unge som tappade humöret, men det betyder inte att det var
en misslyckad utflykt. Nä fler sådana dagar hoppas jag vi får...

2010

Så har vi då bytt ut 9 mot 10, denna gång gick det riktigt smidigt, vi var här hemma med några vänner, åt massor av god mat, drack gott till, sköt raketer och njöt av att det bara var minus 10 och snöade. Jag brukar tycka att nyår är en jobbig tillställning, men nu fokuserade jag på att vi träffade vänner och hade trevligt, jag tycker fortfarande att nyår inte är nått att fira men mitt löfte till mig själv är att försöka se möjligheterna i stället för hindren och ska jag leva efter det så gäller det även nyår.

Så mitt råd till alla där ute är att inte se några hinder, utan se alla möjligheter till att göra 2010 till ett år värt att minnas. Visst kommer vi alla att stöta på trubbel och tråkigheter med som Alfons farmor säger, man måste ha tråkigt, för hur skulle man annars veta när det blir kul...