Tvära kast

Har har jag sedan i februari längtat till "Vetekatten" för att få äta en riktig god kanelbulle, och den var lika god som jag mindes. Men ödes ironi finns som alltid med, den bakas i Örebro så med tanke på var min Paps och Gudmodern bor, så hade det varit enkelt att få tag på dessa supergoda glutenfria kanelbullar de bakas nämligen här.



På vägen från "Vetekatten till Sergels Torg bestämde vi oss för att köpa en blomma, det kändes mer rätt än att tända ett ljus, då klockan inte var så mycket och då vi inte skulle hinna vara kvar till slutet. Jag var den som först la ner en röd ros, men den följdes snabbt av fler, ljus hade det börja tändas tidigare, så det kändes helt rätt att lägga ner en blomma.



Vi var många tusen som samlades på "Plattan" och runt om, och man kunde verkligen känna sorgen, men framför allt kände man hur folk gick samman, hur hoppet levde och hur många knöt näven och som Jonas Gardell uttryckte sig "Tänd gärna ett ljus i dag, men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna"



Att se DN-Galan på TV är en upplevelse, men att uppleva idrott live, det är nått helt annat, det är så stort att se världsstjärnorna prestera på riktigt, även om det kom lite i skuggan av upplevelsen från Sergels Torg. Nu jag säker på att det kommer fler tillfällen när jag sitter i publiken och ryser när någon gör en enorm idrottsprestation, som blir så mycket större när man verkligen ser den på riktigt och jag hoppas slippa uppleva flera terrordåd även om det är en utopi i det sammhälle och med den världssituation vi lever i.

Oväntat besök

Det har nu gått några dagar sedan vågen visade på -40kg, och det varje dag, och jag är så stolt, 80 smörpaket är borta från min kropp. Jag har en normalvikt, ska försöka gå ner lite till och med tanke på att jag inte kan skryta med att jag ansträngt mig, bara följt kostplanen, inte rört mig som jag borde, borde det inte bli allt för svåer. Träningen har ju hamnat i ett moment 22 pga nacken, den gör att jag inte får träna min vanliga träning och det mår ju lederna inte bra av. Men jag tror att jag pga viktminskningen får en ökad och bättre effekt av mina cellgifter och sprutorna, så jag hoppas att jag med hjälp av läkarna och min älskade "plågoande" till hösten ska finna en träning som funkar för hela mig.

Idag har jag haft en riktig mysig dag, först var jag in till K-stad och träffades Filipstads goaste tjej, det blev både lunch och fika, en massa prat och trevlig samvaro. Det behövs stunder då jag bara är jag, då jag gör saker som bara är för mig och jag njöt verkligen.

När jag kom hem var poolen öppen så grannarna var här och badade, Trollungen var hos Kompisen H, och det var inte igår och jag tror att både de och lillebror hade en bra dag, det verkade i alla fall så.



När det lugnade ner sig här hemma och jag la mig i hängmattan för att vila nacken och få en stund med lite mindre värk, fick jag oväntat besök, Katten kom och ville upp, så vi låg där och hade det gott till en granne nyste, det lät så farligt så då var det bäst att ta skydd inne, enligt Katten, själv låg jag kvar och kände mig nöjd med dagen och mina vänner.

Vänskap

Igår hade jag en tuff dag, både när det gäller värken och psykiskt, det är svårt att känna att man inte räknas, att man bara än nått onödig ont som förpestar världen för vissa. Som tur är har inte Trollungen kommit på det ännu, men Maken lider och även om han har valt mig och står stadigt vid min sida så är det klart att det måste vara tufft att se på när jag behandlas som nått katten släpat in, det är så uppenbart att det blir löjligt. Det som retar mig mest är att det påverkar mig så mycket, att jag inte lyckas får det att bara rinna av mig. Så nu ska jag träna på att bli en gås...

"Vänskap - Bara jag ser ordet i tryck blir hjärtat varmt." Augustine Bell

Politikisk eller mänsklig?

Det är svårt att förklara för Trollungen det jag inte själv kan förstå, och hennes lösning är ju enkel, men svår att genomföra. "Det är väl bara att de sätter sig ner och pratar och om de inte kommer överens så får de väl rösta och det som flest tycker så blir det". Måste vara ett resultat av hur man löser saker i förskolan och visst vore det enkelt om man kunde göra så i alla frågor, Trollungen förstår i alla fall inte vad som skulle vara det svåra med hennes lösning. Men hon har förstått att man inte kan lösa nått med våld, slagsmål, knuffar och elakheter, så då återshtår att prata och komma överens eller att rösta och sen göra som de flesta tycker, även om man inte tyckte det var det bästa förslaget som vann.

Att jag håller till på den vänstra sidan på den politiska kartan är ingen hemlighet, men igår gick jag in och läste Tidningen EXPO för första gången och idag hittade jag en text på FB från nämnda tidning som jag tycker är läsvärd oavsett var man står på den politiska kartan, så det som nu följer har jag kopierat från EXPO, på nätet:

Ingen ensam galning
Publicerad 2011-07-23

Det är så fegt, avskyvärt och utstuderat bestialiskt att det inte går att greppa. En bomb i centrala Oslo. En massaker på Socialdemokraternas ungdomsläger på Utöya. 92 personer bekräftade döda hittills.
De omedelbara tankarna går till de anhöriga. Till de som förlorat sin bästa vän, sin arbetskamrat, sin livs kärlek eller sitt barn. De som sörjer och saknar. Så är det med dåd som dessa. De skär djupa sår. Inte bara i familjer, utan också i en stad som fram till igår njöt av sommarsolen, i grannländer som ikväll tänder ljus för offren, i själva hjärtat av demokratin.

Sorgen tar sin tid. Det kanske inte är en tröst men vi är åtminstone skapta för att kunna hantera förluster. Men att förstå gärningsmannen är en annan sak. Dådet går bortom det vi ser som mänskligt. Det är genomfört med en fullständig brist på empati.
Och nu snurrar frågorna. Vem? Varför?

Det har funnits många teorier om vem som ligger bakom dådet och varför det skedde. Vi vet inte allt, men vi vet tillräckligt för att kunna säga att Anders Behring Breivik inte var bara var en ensam galning. Han kan ha agerat ensam, det vet vi inte allt om. Men han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring.

De inlägg Anders Behring Breivik har skrivit på den norska sajten document.no avslöjar hans idévärld. Det är en svartvit världsbild där Norge anses sviket av en marxistisk infiltration av samhället, till förmån för en tilltagande islamisering. I centrum för hans hat står socialdemokratin och det mångkulturella samhället.

Det är en idévärld där larmen om den stundande undergången ständigt ljuder, där klockan alltid är fem i tolv och där fienden kan anas överallt.

Det är en idévärld som lever i bakvattnet av de framgångsrika antimuslimska partierna runt om i Europa. I det bakvattnet finns partiernas mest övertygade stödtrupper. Och 32-åringen var en av dem. Han var aktiv i Fremskrittspartiet och ska enligt uppgift ha hyllat den holländske politikern Geert Wilders.

Men, och det är värt att understryka. I den antimuslimska rörelsens idévärld finns förvisso konspirationsteorierna och domedagsprofetiorna. Men drömmarna om terror hör inte till den antimuslimska rörelsens retorik. Någon gång under resans gång har Anders Behring Breivik brutit sig loss och bestämt sig för att gå från ord till handling. Någonstans började radikaliseringsprocessen. Var och när vet vi inte ännu. Vi vet bara att det antimuslimska budskapet låg som en fond för hans ofattbara vansinne.
Daniel Poohl

Det är en världslig sak

Jonas Gardell:
"Hur bekämpa främlingsfientlighet? Man tar debatten, man idkar nolltolerans mot hatet - och man röstar ut SD överallt där de tagit sig in.

Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting."

Jag hittar många bra ord, funderingar mm på FB, idag citerar jag Jonas Gardell som jag länge haft som idol, han får en att skratta och så pank, sätter han en knytnäve i magen, inte bokstavligen, men genom att säga nått som får en att tänka till.

Annars förbereds här fikat, men det har fått ett avbrott pga Makens datorinköp igår, han gjorde klart för köparen varför vi behövde en ny dator och när han kom hem pratar inte Trollungens PC-spel samma språk som datorn, så vi ät tillbaka på noll. Jag skulle inte vilja jobba på "Expert" när Trollungen och hennes far kommer in i butiken om en liten stund.

Trollungen vågade inte tro att hennes högsta önskan om en egen minilaptop var på väg att gå i uppfyllelse när hon såg sin pappa sitta med en i knät igår, när min "stora" stod på bordet. Glädjen var enorm en liten liten stund. Sen var det tårar och hur förklarar man för en 7åring att spel och dator inte pratar samma språk, när man inte själv förstår det och är galen på försäljare som inte säljer det man bett att få köpa. Hoppas av hela mitt hjärta att detta världsliga problem snart är ur världen och att vi får trevlig på fikat vid 15.00. Har ni vägen förbi så finns det tårta så det räcker åt många...

Nu är det kört

Maken har skrapat ihop de slantar han har kvar innan löning och åkt till K-stad, nu ska löftet om en ny dator till Trollungen förverkligas, hon är helt ovetande om detta, det hänger lite på om han hittar nån till ett bra pris. Men datorn hon har har haft ett långt liv, den har köpts av Farfar, bott hos Mormor och sen har Trollungen haft den ett bra tag. Men nu funkar inte ens de spel som funkade förut på den, hon har spel hon aldrig kunnat spela pga datorns dåliga kapacitet så nu åker den ut och in kommer en bärbar. Det blir inte en liten som hon kan ha i bilen, det ska vara en med CD-läsare mm och mycket spelminne mm. Erkänner att det mesta är "grekiska" för mig, men datorer ska fungera och spela på dem är ju ett måste så jag tror detta blir bra, Maken brukar fixa det som vi behöver.

Vi har av grannarna köpt en portabel DVD-spelare för en liten slant, de köpte den vid jul, men tänkte inte på att lillasyster växer fort och nu behöver de två skärmar så när vi ska till Göteborg får Trollungen den som överraskning, borde betyda att vi slipper en massa tjat i alla fall under en film, har vi tur ser hon två filmer och då är vi nog framme...

Grått och dämbat

"Ingen äger hela sanningen. Låt oss verka för dialog och öppenhet. Låt oss visa på att alla former av fundamentalism är förtryckande." Detta citatet hittade jag på FB och det säger så mycket att jag bara måste sprida det vidare. Det är knepigt hur vissa på FB fortsätter som om inget hänt, medan andra tänker till och verkligen tar ställning efter det som hände i Norge igår. Fast förmodligen har vi som reagerat redan tagit ställning och ger bara uttryck för det vi redan känner är rätt och fel.

Vädret speglar stämningen inom mig, det är grått och lågtryck och vi väntar på att få uppleva ett åskväder, för det har vi bara snuddat vid i år. Hunden vill ut i ett och vi tror att hon förbereder sig inför ett oväder, för det ser mer än grått ut om man tittar åt ena hållet, själv ska jag klä mig varmt och hoppas att när regnet kommer så slår det inte in på altanen, för jag tänker lägga mig i hängmattan och förlora mig i en bok.

Vart är världen på väg?

Har sedan tidigt 80-tal en tjej som jag ser som min lillasyster och det är en tjej som gör mig till en bättre människa, om inte för alltid, så då och då, genom att bla via FB länka till sidor där jag kan göra en insats genom att skicka pengar via SMS. Just nu är det ett samarbete med Röda Korset, Unicef och Rädda Barnen och TV4-Gruppen som startar insamlingen Hopp för Afrikas horn, för att ge stöd till framför allt till de drabbade barnen i östra Afrika. Nu hoppas jag att fler än jag följer denna underbara tjejs fotspår och skänker en slant, ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi göra underverk.

Men om inte det räcker med svält och elände långt borta så har idag terrorn kommit närmare oss, igen, då centrala Oslo ser ut som en krigszon och där barn på ett sommarläger utsatts för beskjutningar. Det är så svårt att ta in, svårt att förstå att jag är glad att Trollungen inte ställt några frågor om varför de bombat i Norge och just nu ser jag friidrotten på SVT2 och förbereder kvällsmaten. Men det går trögt, då mina tankar går till alla de drabbade, både i Norge och runt om i världen. Vi har trots allt det himla bra här i Forshaga och många av de problemen man brottas med är I-landsproblem, men ingen mår bättre för att nån annan har det sämre, det är verkligen ett moment 22

11-fika eller frukost

Som hundägare är man alltid "laddad" med påsar, sen kan ju innehållet vara lite olika.

Idag var jag först ur sängen, Hunden var tveksam om hon skulle bli med ut, inte ens kopplet var lockande, men så regnade det också. När Hunden sen trodde att vi var på väg hem hittade jag en himla massa "gult guld" så hon fick snällt sitta fint medan jag plockade det jag hittade.

Nu har vi 11-fika/frukost, beroende på vem i familjen man pratar om, själv har jag en kombination, har druckit min Proviva som vanligt vid 9, men sen slog jag ihop frukosten och fikat, Trollungen äter frukost och Maken har 11-fika, men har man semester så har man.

Suga på karamellen

Här lånade jag bilden

Detta är en lättläst bok, med flera vändningar och många funderingar väcktes hos mig, den fick mig att både må bra men även att fälla några tårar och skratta högt, en bok jag kan rekommendera med andra ord.

Sedan i december har jag saknat att kunna läsa, men nu har jag hittat ett sätt som funkar, om jag ligger i hängmattan, där jag mår som bäst, så funkar det om boken inte har för breda sidor. Har kommit på att jag rör på huvudet när jag läser, vilket är typiskt för oss med dyslexi, men i hängmattan och med en liten bok funkar det och det är helt enormt. Det är som att fått en liten liten del av livet tillbaka efter ett långt uppehåll, jag har verkligen njutit av att läsa igen och visst ju att jag saknat det, men inte att saknaden varit så stor. Så nu gläds jag åt detta och ska suga på denna "karamell" länge...

Biljetterna är hämtade

Bilden hittade jag här

För snart ett år sedan bestämde jag och Mams att vi skulle uppleva DN-Galan live i år, men när det var dags att boka biljetterna, som skulle bli hennes födelsedagspresent, backade hon. Även om jag kommer att sakna hennes sällskap så är Maken ingen dålig ersättare, utan den bästa jag kan tänka mig. Mams kommer med all säkerhet att se allt så mycket bättre än vi, men vi får uppleva känslan och det är nått visst att vara på ett fullsatt Stockholmsstadion.

Förutom DN-Galan ska vi besöka Vetekatten, ska frossa i glutenfritt bröd och med all säkerhet köpa med mig några påsar hem till Värmland, kanelbullarna där är de godaste jag ätit sen jag slutade äta gluten. Men framför allt så är dagen min och Makens och det ska vi njuta av, ingen stress och bara "insupa" en av städerna i mitt hjärta, eller som Petter sjunger "Stockholm i mitt hjärta"

Mer salt i såren

Fick just veta att kursen jag tänkte läsa i höst är inställd, varför vet jag inte men som denna dag gestaltat sig är jag inte ett dugg förvånad. Lågtryck, åska i luften, lönnanklagelser, politiker som sätter käppar i tjänstemännens jobb, fortkörare som inte bryr sig om tillfälliga 30-skyltar, en dotter som mest är sur och tvär och en smärta i nacke och leder som inte vill ge med sig trots tabletter, så varför skulle jag få läsa en kurs bara för mitt eget nöjes skull...

Besviken

Jag trodde inte att jag skulle reagera så som jag just gjort på en lögn, men det betyder väl dels på vem som ljög och dels på situationen i allmänhet. Är så trött på att få höra att jag har fel, att jag minns fel och att jag lever i en annan värld. För jag lever i min värld och delar mina minnen med Maken, Trollungen mfl och vi minns nått annat. Men hur bevisar man sånt som varit och hur reder man ut saker som inte finns att reda ut???

30 eller 70 det är frågan

Att vissa inte förstår att köra 30 på 30-väg är ju inget nytt, men att kommunens tjänstemän tror att om man sätter upp två tillfälliga 30-skyltar där de stör trafiken så lite som möjligt då saktar nog fartdårarna ner farten då är det fel någonstans. Vi är många här på gatan som pratat med de som kör som biltjuvar, med kommunens tjänstemän, skrivit på FB mm, så detta är ett problem i många grannars ögon.

När jag mfl skrev på FB om problemet så kom det faktiskt ut en tjänsteman och försökte förklara sig. Det är ju bra att de på kommunen reagerar men vad hjälper det oss som bor vid en 30-väg där många kör närmar 70. Måste det till en olycka innan nått permanent händer? Jag vet att tjänstemännen bara kan göra vad politikerna bestämmer, men jag vet också att politikerna lyssnar enormt mycket på vad tjänstemännen säger. Så nu blir det att skicka mail till både tjänstemän och politiker, för jag vill inte uppleva en trafikolycka nära mig.

Läsglädje

Trollungen sov sött hos kompisen i natt, men när de somnade är det ingen som riktigt vet, mamman i huset gick och lade sig vid 23. Men det är ju precis så det ska vara när två fnittriga tjejer sover över hos varandra. Här är det ju jag som pussar Trollungen god natt när jag går till sängs och oftast är hon vaken när jag går upp, så när det gäller Trollungen så var det ju ingen större skillnad.

Jag och Maken har varit och plockat jordgubbar och plockat upp potatis idag, och där träffade vi Trollungen med kompis, mamman och lillebror, Trollungen blev livrädd att hon skulle vara tvungen att följa med oss hem, vilket hon slapp. Men jag har nu kommit fram till att jag gillar den som man köper i påse hos grannen till självplocket bättre och snart säljer de "Blå Mandel", och det ser jag fram emot nått enormt.


Dagens höjdare har i alla fall att jag idag kom fram till att om jag ligger i min älskade hängmatta så kan jag läsa en pocket och det funkade, jag läste nästan 90 sidor utan att huvudet gav upp, och det är en seger. Sedan olyckan i december har nacken satt stopp för läsandet, eller jag har läst, men efter 10-20 sidor har jag haft som migrän och det har varit ett stort problem. Mina knep när jag har ont är nämligen att läsa, lyssna på musik och spela data/TV-spel och sedan nackskadan har inget funka, så nu känns det något lättare. Ser redan framför mig hur jag i vinter ligger i hängmattan med dunjacka, i sovsäck, med mössa och vantar.

Semester vecka 2

Regn, regn och åter regn, men nu plötslig tittade solen fram, så nu ska min poolskötare få jobba lite, det ska dammsugas, låter knepigt, men det är vad vi gör i poolen just nu, sen blir det klorchock och därefter hoppas vi att solen kommer med värme så vi kan bada och ha utlovat poolparty.

Vi har inte många planer för vår semester i år, Äventyrsresan är avklarad och biljetter till DN-galan bokade för mig och Maken. Vi har även bokat hotell och besök på Liseberg med Gudmodern, och så det utlovade poolpartyt, när vader och pool är ok.

En massa lek och besök på Mariebersskogen har vi också tänkt hinna med, men det är väderberoende och så ska vi göra det med en annan familj så det gäller att hitta en dag när väder och ledighet stämmer samman.

Idag/natt ska i alla fall ett löfte uppfyllas, Trollungen ska sova över hos en av bästa kompisarna, Trollungen har många bästa kompisar, en bäst bästaste kompis och en rad bra kompisar, inte lätt att hänga med, men i natt ska hon sova hos en av de bästa. Det har packats kläder, kudde, en av de nya delfinerna mm mm, och har hon glömt nått kan hon ju ta cykeln och komma hem och hämta det. Vi skickade med lite mjölk, yoghurt och leverpastej, det sista tyckte kompisen var knepigt för de har leverpastej och hur kan det vara mjölk i leverpastej, det förstod hon inte alls. Det var med blandade känslor jag vinkade av dottern, det är ett stort steg att börja sova borta, men jag är så stolt över att hon vill och fixar det, jag var väl 15 innan jag vågade...

Äventyrsresan i en salig röra...

Ett och annat stopp på resan blev det, här var det ju självklart vad som gällde


Dinosaurieutställningen var snabbt avklarad om man är 7 år


Men visst var det spännande och lite otäckt med alla stora djur...


Träbröllop firades med en öl för Maken och en massa god mat för alla tre


Äntligen framme, och man kan åka dit flera gånger...


Skulle inte våga chansa och inte märka Trollungen, en bra uppfinning som vi inte behövde användning av, men ack så skönt att det finns...


Trollungen bland en massa andra troll


In bland hajar och ormar fick Maken och Trollungen gå själva, i alla fall denna gång...



Vi väntar på att sjörövare och delfinerna ska börja sin show


Några av alla delfiner och orsaken att det blev Kolmården i år


Kapten Sjösjuk, en buse på land...


Malin kör Jeep, tur att den ena halvan var innanför glaset som skilde oss från tigrarna


Trollungen klappade alla djur hon kom åt...


Trollungen är en modig en, som får sin mor att göra saker mamman inte tror hon vågar...


Här klappar jag en orm och Maken tar inte kort så det syns...


"Jag ska inte göra nån volt" sa Trollungen innan hon fick på sig selen, sen var det dubbelvolter som gällde...


Rida kamel är kul, enligt Trollungen, så hon tog två varv


Jag var lite sugen, men nacken sa nej...


Att köa är inte det bästa Trollungen vet, men sen blev det tre vänder i linbanan...


Maken i linbanan, det var ett äventyr i sig och jag vågade åka två gånger


Minst en Latte om dagen, om jag får bestämma, Maken fick svart kaffe


Trollungen tog min "rygga" då jag verkade vara så trött och ha så ont och hon ville hjälpa till att bära...


Sveriges farligaste rovdjur


Klätterapa eller Trollunge, välj själv. Det finns många lekparker att leka i


I nyinköpta kläder slocknade vår Trollunge innan vi kommit till Norrköping...

Äventyrsresa

Semester med katastrofstart eller vad sägs om att natten till i måndags få åka akut in till CSK och akuten, efter att ha väckt Trollungen och fått in henne och mig i bilen så fick Maken köra i rätt hög fart med sin sjuka hustru till K-stad. Har aldrig fått hjälp så fort, Trollungen somnade på akutbristen kloss intill mig och Maken satt på en stol och slumrade, själv trodde jag stundtals att det var nära slutet, för så ont hade jag i magen. Det blev inläggning fram på morgonen, en massa dropp, lavemang, kontrast röntgen mm, men när jag åkte därifrån i onsdags så var läkarna inte överens det handlar om en krånglig tarm, en galla som inte gör det den ska och det är framtiden som kommer att utvisa vilken doktor som får rätt. Jag mår se så där, men är i alla fall hemma.

Trollungen var orolig, ja det var vi väl allihop, men frågan var om äventyrsresan till Norrköping skulle ske med eller utan mig och jag tror att hon insåg att det inte var nått vi kunde göra nått åt. Jag fick åka med till Norrköping i onsdags och jag lovade att ta det lugnt och det gjorde jag med de mått man har om man utgår från hur det är att vara på Kolmården med Trollungen. Vi har haft ett fantastiskt äventyr med massa djur, karuseller(inte jag då), linbanan 2 el 3 gånger beroende vem av oss man frågar. Vi har ätit gott, provat på en massa saker, utmanat oss själva, jag har har klappat en orm och åkt linbanan inte en gång utan två gånger. Trollungen klättrade på allt, men det är väl kanske ingen utmaning, hon klappade ormen och åkte linbanan 3 gånger. Makens största utmaning var nog att hämta mig på CSK och åka på äventyrsresa med oss. Självklart har vi sett delfinerna två gånger och säluppvisningen en gång, Trollungen hittar alltid nån att åka karusell med, leka med och hon älskade verkligen Kolmården. Det sista hon frågade var om man kunde åka tillbaka, det var efter att hon fått mig att inse att man måste faktiskt handla innan man åker hem. Vi hade redan köpt div delfiner, vattensprutande, såpbubbelsprutande, mjukisdjur och halsband. Men nu hade hon sett ut nått mer, nått man bara kunde köpa där och som hon bara måste ha; en t-tröja och kortbyxor, de sistnämnda såg ut som personalens och tröjan var årets "nyhet" Safari, det är där linbanan går. Trollungen är en förhandlare så det slutade med att hon köpte byxorna och jag tröjan, jag drog nitlotten, tröjan var dyrast.

Mormorsdag x 2

Nu har vi firat Mams, Trollungen orkade inte hålla på hennes och mitt paket tills idag så redan igår fick Mams veta att vi ska ha en tjejdag och kanske åka buss till Örebro, bara vi tjejer, Maken får vara hemma och ta hand om Hunden och katten och jobba...

Vi firade med Morbror T och hans familj igår och det var trevlig och gott,men Trollungen saknade sina kusiner, men så är det här i livet, man kan inte styra över allt och nu blev det så här och jag tror Trollungen trots saknaden hade en bra dag i Stene. Hon plockade smultron och hallon, och hade allas uppmärksamhet och det gillar hon, spelade DS, tittade på TV och han med att rita och busa och gå en sväng med hunden så nån nöd gick det inte på henne.

Idag har vi varit på "Hemma" och köpt tvättmaskin, tandborstar och kaffe till min lila skönhet, så nu har vi gjort av med än mer pengar. Men kläderna och tänderna måste borstas och en dag utan minst en caffelatte är ingen bra dag, så det är bara att gilla läget.


Grattis Mams, än en gång, hoppas lunchen blev lyckad och att du får en trevlig kväll bland garn, ost och "stickpinnar"

Pyjamasdagen som inte blir av

Vaknade av att Trollungen viskade alla namn och snälla benämningar hon har på sin pappa, daddy, Maken mm och sen även i olika kombinationer, men Maken sov gott vidare. Trollungen köpte inte idén om att vi skulle stanna i sängen hela dagen, låta Maken hämta ev mat och dryck och annat vi kunde behöv. Det är så tråkigt väder att det hade varit läge för en pyjamasdag, men inte enligt Trollungen; "Vi ska ju på kalas till Mormor", men först till affären där paketen ska köpas. Ja vi ska även lämna Hunden på Bomsta, men nu börjar allt hänga på om Trollungen får i sig sin frukost...

Lågryck

Trollungen och jag hittade både till Grums och hem igen och hade som vanligt trevligt när vi träffade våra underbara vänner, och jag kan förstå "Singelmammans" beslut att flytta, även om jag tycker att det är avsides så erkänner jag att det inte tog mycket längre tid att ta sig dit än till lägenheten där hon bodde förut och nu är det gratis att parkera...

När vi åkte hem sa plötsligt Trollungen att hon brukar drömma om att några pratar med henne, det är en kvinna och man, men hon vet inte vilka de är för hon får inte se dem, men de är snälla och ger henne råd, men nu förstod hon inte riktigt vad de menade. Problemet var att Trollungen bara kommer ihåg att de sagt; "Du känner..." Ja vad svarar man på det? Inte hade då jag nått smart och lätt svar att komma med. Men det blev ett bra samtal om vad man känner, om att man känner med händerna, när nån rör en eller att man kan känna känslor inom sig, som att vara glad, arg, ledsen, sur, och lycklig och att det kan vara svårt att förklara vad man känner och varför.

När vi närmade oss Forshaga förändrades min glada pratiga dotter och blev plötsligt sur och trumpen och det tror jag hänger samman med att vi plötsligt befann oss i utkanten av ett oväder, vi drabbades inte av det, men lufttrycket blev lågt och det har alltid påverkar ungen min. Själv får jag huvudvärk och just nu längtar jag faktiskt efter att de som på radion säger att det ska bli regn och och åska innan kvällen får rätt, för vi har lågtryck på Klockstigen. Som tur är för mig är kompisen på 11:an hemma så Trollungen har nån att vara med och jag slipper hennes humör...

Grums

Måste börja ta kort på kaffekopparna jag testar, för idag gick jag bet när jag sökte på googel, så det är bara att inse, inköpet av en kamera kommer närmare och närmare, för den jag har i telefon är allt annat än bra. Koppen jag testade idag var en "Asiatic" från Gustavsberg, en helt okej kopp, men det är fortfarande den första koppen jag testade som ligger i topp.

Idag ska Trollungen och jag ge oss ut på äventyr, jag ska försöka finna rätt hus i Grums. Vi ska besöka "Singelmaman", Bäst Bästaste kompisen och hennes lillebror, men jag har fått inte mindre än två problem. Dels så säger "Hitta.se" att det är närmast att åka via K-stad, vilket även min vän med kopparna snällt upplyste mig om, trots att andra säger att det är närmare via Kil, dels så äter inte Trollungen lunchen och utan mat i magen ingen resa till Grums. Det är ju inga stora problem, men det skapar viss oro och irritation då det är torsdag, och maten lär slinka ner och vi kommer att på ett eller annat sätt hitta rätt, men jag är inte på humör för sånt här på torsdagarna.'

Nu vet jag i alla fall med säkerhet att det är cellgifterna som gör att mina torsdagar är kass, för igår fanns inga sprutor, så jag får ta en ikväll istället, men då jag mår lika illa och har samma dåliga humör som när jag tagit båda medicinerna har jag nu vad jag tycker belägg för vad det är jag mår dåligt av en dag i veckan. Men som jag sagt tidigare, hellre en dålig torsdag i veckan än 7 dåliga dagar/vecka.

Skärp

För ett år sedan hade jag fruktansvärt ont i rygg och höfter, höften som var sämst behandlades med några cortisonsprutor men ryggen finns det ingen på reumatologen som sätter sprutor i, så jag fick gå till min älskade "plågoande" och tillika sjukgymnast.

Där fick jag frågan varför jag inte använde bälte. Bälte??? När man väntar på att göra en GBP-op i september, så är det sista man behöver ett skärp för att få kläderna att sitta uppe. Min "Plågoande" tittade frågande på mig och insåg att jag inte fattade vad hon menade utan gick för att hämta ett bälte, ett sånt som de flesta kvinnor som väntar barn och har foglossning har för att stabilisera bäckenet. Ett sånt hade jag aldrig sett, än mindre testat. Det var nu det gick upp för "Plågoanden" att trots att hon är min fjärde sjukgymnast sen diagnosen så saknar jag den första informationen, om jag fått den och förträngt den eller om det helt enkelt är så att jag aldrig blivit informerad det vet vi inte, men vi vet att nått bälte har jag aldrig haft. Redan när jag gick från sjukgymnastiken på sjukhuset så kände jag att detta var nått som skulle hjälpa mig, jag hade nu fått veta att jag ständigt går med "foglossning" och att instabiliteten gör att jag alltid kommer att till och från få problem med höfter och rygg.

Nu ett år senare och nästan 40 kg lättare är problemen inte lika stora, men jag har fortfarande ont i ryggen och höfterna till och från, men självklart gör det enorm skillnad att bära runt på nästan 80st smörpaket a 500g mindre. Men nått annat som slagit mig är att jag som aldrig fattat vitsen med lågt skurna jeans nu älskar det. Det tog ett tag innan jag kom på det, för jag använde helst de med hög midja men insåg efter ett tag och mycket funderande att jag fick ondare i rygg och höfter när jag hade kjol, klänning eller byxor med hög midja. Då slog det mig plötsligt att när jag har mina jeans med låg midja så sitter skärpet på samma plats där bältet ska sitta, vilket jag slarvar med under en längre period, då jag inte haft så ont. Så plötsligt är jag nu helt inne på att byxor ska ha låg midja, synd bara att modet just när jag äntligen fattat vad som är bäst för mig, är ett annat.

Några dofter och smaker av sommar

"Sommar i P1"

Igår han jag med två program av årets "Sommar i P1" men gårdagens program blev sönderhackat då Trollungen utsåg mig till världens sämsta mamma pga av ett nej till bad i poolen, hon skulle på kalas 14.00 och så hade en av granntjejerna en himla många varför att ställa. Men jag han med två så målet för dagen är att höra i alla fall gårdagens program och minst ett till, men om det blir dagens återstår att se, men jag ska i alla fall försöka, och hängmattan får bli platsen för dagen.

Trollungen har i en timme väntat på att klockan ska bli 10 så hon kunde ringa en kompis, men när klockan väl var 10 visade det sig att kompisen låg och sov, så nu väntar hon åter på att det ska hända nått. Men att borsta tänderna och håret och få på sig kläder är inte så intressant, hon har ju ingen att leka med ännu. Nu blev det fart på henne, telefonen ringde, kan ju vara så att hennes telefonsamtal väckte kompisen...

Datorn ett måste

Trollungen har två låter hon sjunger lite extra mycket just nu. Den första är en gammal Ratatas låt och det är några strofer ur "Glad det är över" det känns något tungt som mamma att ständigt höra detta. Den andra låten är Septembers version av Petters "Mikrofonkåt", vet egentligen inte vilken jag tycker passar min 7-åring bäst. Då är YouTube bra att ta till för att få höra hela texten och lära sig låtarna bättre och bättre...

Själv använder jag datorn till att hålla kontakt med vänner via mail, FB, spela spel, skriva här på Bloggen mm och just nu lyssnar jag på "Sommar i P1" men Henke Larsson. Har inte kommit in i rutinen att slå på P1 kl 13.00, mycket pga att Trollungens fotbollsskola slutat 13.30 och hon skulle hämtas 13.45.Men nu har ju sommarlovet börjat på riktigt för henne så nu blir det hängmattan och "Sommar i P1". Men om det blir kl 13, eller via datorn det återstår att se....

Busschaufför

Bilden har jag hittat här

Lördagarna brukar börja med frukost med Maken, sen Melodikrysset och en god kopp kaffe, men denna helg kör Maken buss men en massa handbollsspelare och min kropp gillar inte vädret, både leder och nacke är sämre. Trollungen är också lite seg idag, så jag tror att det är åska i luften, kan förklara mitt tunga huvud och att Hunden inte är sugen på att vara ute. Men tack vare nätet så har jag löst krysset och skickat in det, och det står en kopp kaffe på bordet.

Nu är jag säker på att när Trollungen fått stöka och mysa i sitt rum ett tag så kommer jakten på nån att leka med att vara full gång. Hon och Maken ska i alla fall se en uppvisningsmatch i handboll, med flera landslagsstjärnor och andra duktiga spelare möta ett av Forshagas pojklag ikväll, själv ska jag inte göra många knop. Ska på sin höjd skala lite färskpotatis och grilla lite kött ikväll, de har nämligen lovat finare väder till kvällen och så ska jag kanske se lite fotboll.

Solsken

Att det såg ut att bli en regnig och kall dag behöver ju inte betyda att man ska sitta inne och deppa och frysa. När sen solen behagar att visa sig så är det bara grädden på moset denna underbara dag.

Började dagen lite snett, med att Trollungens träningsjacka blivit kvarglömd på fotbollsskolan och att vi missade bussen. Men jag körde henne till Östra Deje och där hade en ledare hittat jackan och hängt in den redan igår så den var torr. Det verkar på Trollungen som om de knappt haft nått regn sista dagen och hon ser fram emot nästa års fotbollsskola redan nu.

Jag for in till stan på paketjakt och passade på att ta en fika med en av Fruarna från Slingerstigen, medan jag väntade på att Goaste tjejen i Filipstad och hennes sessor skulle komma med bussen. Plockade inga jordgubbar på vägen hem, men köpte två liter, det är ju så gott och det slank ner i alla utom Trollungens mage.

Väl hemma blev det lunch, fika, film, bad och kaffe och självklart en massa prat, skratt, och mys. Trollungen har fått två nya idolen, även om den som spelade DC med henne nog ligger lite högre på listan. Så nu ritar Trollungen brev som vi ska skriva adressen på och skicka till sessorna. Själv njuter jag att en dag som började med spöregn slutar med solsken. Idag börjar sommarlovet på riktigt och att jag har vänner som gör livet lättare bara genom att finnas. Men tjatet om att åka till Filipstad, det hade jag ju klarat mig utan...;)

Regn

Idag ska jag få besök från Filipstad och så visar sig Forshaga från en av sina sämre sidor det regnar nämligen. Men här har vi bestämt oss för att lite vatten inte ska få stoppa oss från att ha en bra dag.http://www.blogger.com/img/blank.gif

Maken har semester för att köra runt på handbollsspelare och han han köra runt på nån maskin som jag tror lever av "råttor" innan. Så nu ska jag leta fram stolarna, med andra ord flytta på några klähögar, för tanken att sitta ute på altanen den kan vi nog glömma. Men helt klart är att vi ska ha en bra dag och njuta av sommaren, för hur det än är så värmer ett besök av en go vän upp en regnig dag och regnet behövs ju det också.