Inför "TFHS 2015"

Då var tröjan bytt och nu lever jag som hhandbollsmorsa med "Tina Flognmans Handbollskola"("TFHS 2015") dygnet runt. Men om en vecka tar vi emot de de första deltagarna och instruktörer från när och fjärran. Jag skulle ljuga om jag skrev att allt går på räls, men får jag bara se "stjärnögon" och tröta ben lämna Lärcetner och Forshaga den 26 juli så är det värt allt.

Det brukar heta att all hjälp är av godo och alla som ställer upp på nått sätt avlastar. Men jag är helt klart av annan åsikt. Ibland kan hjälp stjälpa och skapa onödigt merjobb. Igår hände det och ja det är tur att katten är söt och har delat nästan 15 år med mig. Men det tog mig nog 10 minuter att lyckas få till dokumentet hon hjälpt mig med. Det är en duktig katt, det fanns punktlistor, bilder i en tabbel, text jag inte förstod för att nämna något av allt hon lyckats fixa medan jag hämtade en av alla kaffekoppar som gått åt de senaste månaderna. För fotbollskolan och att dra på mig Fotbollsmorsan-tröjan, var en kort och intensiv parantes denna sommaren och våren.

Inget är så bra att vi inte kan göra det bättre nästa gång, så en av alla bollar jag har i luften är hur jag ska få till urvärderingen som ingår i en del av materialet vi fått från SISUs och som jag känner är en viktig pusselbit i bygget inför nästa års TFHS. Det är egentligen ett jobb som passar mig utmärkt, men tiden rinner snabbt nu på slutet och jag har många bollar i luften och tänker fånga dem alla. Detta är en sida av att vara Handbollsmorsa, vår egen 04a valde idrott och jag valde att dra på mig den rosa tröjan med "Tina Flognmans Handbollskola.

Som ni redan märkt har jag ett behov av att fylla på mina batterier och en plats när jag alltid finner ro och får energi på är på "Gamla Kraftstationen" i Deje och igår kväll var en av mina absoluta favoritpoeter Ismala Ataria där ihop med Anton Höber där. Det blev poedi, musik, gofika och lakritskola. En perfekt paus från TFHS och nu är det dags att köpa nya innomhus- och utomhusskor till en viss 04a och hämta hem lite saker inför TFHS, livet som Idrottsmorsa i Forshaga har många olika sidor och ibland kan jag ärligt talat inte förstå varför jag håller på, men så ser jag glädjen i vår egen 04as ögon och då är det värt allt och lite till.

En månad till

Det är inte klokt, men jag har som inte hunnit med att orka tänka blogg. Vilket jag borde då jag skriver för min egen skull och för att både se att det händer saker och att jag faktiskt finns i ett sammanhang. Som det är nu väntar jag med spänning på om jag får drömjobbet som soutkonsulet eller om det blir drömpraktikplatsen, vill ju ha jobbet men det känns minst lika bra om det blir praktplatsen. Jag väntar även på en påse järn, den skulle jag haft runt 20e september men min läkare är pappaledig och då funkar inget. Trollungen har en idé om hur jag ska må bättre, hon sätter in en järnspik i min rumpa...

Mitt i allt annat har jag blivit handbollsmamma till ett lag där Trollungen tränars av bla sin far och på en månad, utan reklam, har de gått från att var 8 till 25, så nått rätt måste vi göra.

Jag har funderat på om det är så här när man mår rätt bra och orkar göra en massa utan att behöva tänka ut när man ska vila, då inte hinner jag inte blogga. För det är ju nu jag egentligen har en massa att skriva om och lägga på minnet. Jag har även hunnit byta medicin till Humira och fått några kortisonsprutor, men en hjärnskakning på Trollungen gjorde att effekten uteblev. Hon har även hunnit med att gå på kryckor, men mår nu bra, peppar peppar...

Vi har börjat måla om hallen och det kommer bli ett projekt som växer allt efter som, men planen är över två år så känslan att vara igång är enorm. Trollungen är en bra arbetsledare eller slavdrivare och en himla bra målare.

En månad, som bara försvann

Tiden bara försvinner, önskar att det bara beroende på roliga saker, men tyvärr har orken blivit mindre. Var till reumatologen igår och åter igen fick jag höra att jag ska vara sjukskriven 25%, heltid är inget för mig, men det är inte vad AF och FK säger. Men då jag inte har orken kör jag lite bilder på vad vi pysslat med under månaden som gått. Vissa bilder är självklart andra kanske inte säger ett dugg, men allt är bilder ur livet på 17 och vår fritid och mitt liv på "vuxendagis".

Det svänger...

Det var ett tag sen jag skrev, men så har jag börjat på "Nystart", ungefär som "förvaring av vuxna", "vuxendagis". Vi hade innan det lite semester och han med en hel del även om värmen gjorde att skuggan vid havet var en hit så var även resan till Göteborg det och teaterutflykten till Sunne, men bäst var nog ändå premiären av "The Sound of Music" och att världens bästa bästaste Gudmoder och Kaffekungen överraskade oss.
Här kommer lite bilder, det är huller om buller, men säger det mesta som hänt.

Kärleksring a la 800-talet

Det är kul med presenter, och extra kul är det med en klockren sak. Idag fick jag en ring som symboliserar kärlek och är i brons, kan inte bli bättre när vi firar bronsbröllop.

Det är kärlek det ♡♥♡

Brons

Det är nog många som tänker fotboll när de läser överskriften, men även om Holland tydligen vann, de ledde med 2-0 när jag somnade, så syftar jag på nått helt annat.

Idag bär det av mot nya upplevelser, Trollungen vill se Birka och det var vi inte sena att hänga på. Fast det största äventyret startades idag fast 2002 och 2006 förstärktes banden i skogen då jag och Maken svarade ja på "Trollungens" präst frågor om att älska i nöd och lust. Det är inte klokt vad tiden snurrar på och vad vi fått uppleva hittills, men det här är bara början om allt går som vi vill och hoppas.

Störst av allt är kärleken ♡♥♡

Bryter ihop och kommer igen

Det blev magplask, drömjobbet gick till någon annan och nu deppar jag. Jag bryter ihop och kommer igen. Men det är inte ofta det finns ett drömjobb att söka och jag var ju så nära. Fast egentligen var jag kanske inte det, men jag kom i alla fall på intervju. Just nu kan jag inte känna nån glädje, hjärtat är tugnt och allt känns hopplöst trist. Men jag har något, jag fick i alla fall chansen att gå på intervjun, men nära skjuter ingen hare...

Ska försöka samla ihop mig och njuta av teatern vi nu ska på. Samtidigt vill jag tacka er alla som hållit tummar, tår och tassar och som nu kommit med uppmuntrande ord och stöd. Ni betyder bra mycket mer än ett jobb, även om jag kanske inte just nu orkar visa det...