Ekonomi

"Rehab-mötet" med Husläkare och handlägare från FK, gick riktigt bra, jag är helt slut i nacken, över 2 timmat på en stol utan nackstöd är 2 timma för mycket...
Men det kändes bra och jag ska bli kallad till AF för fortsatt utredning, men får behålla den "höga" sjukpenningen och det även efter att det gått ett år, så ev får jag ha "hög" ersättning i ett år till...

Är först och främst människa

Så har läkaren från kirurgen ringt, han fick mig att gå i taget. Inte blev det bättre när han efter många om och men insåg att jag är GBP-op, det krånglade till hans värld, för min var inte av intresse. Tar mina starka värktabletter slut så är det bara jag ringer så skriver han ut nya. Jag vill inte ha tabletter jag vill inte ha ont, jag vill slippa gallbesvären. Gu vad han tyckte att jag var otacksam och en besvärlig person att ha att göra med. Dessutom är jag inte en "Galla", utan en person med många sidor och div diagnoser... *GRRRR*

Väntar

Idag ska en läkare från Kirurgen ringa, nån gång mellan 9-12, känner mig något låst, för även om de har mitt mobilnummer vill jag ju inte vara ute när han väl ringer. Inte vågar jag tvätta håret för då ringer det garanterat och då hör jag det inte. Så nu sitter jag i soffan och väntar. Hunden morrar och skäller, tror hon hör hantverkarna hos grannen. Ut får hon gå när jag pratat med läkaren. Gallan krånglar i ett och jag vill ha hjälp, jag kan ju inte leva med en massa tabletter i "bakfickan" för att i alla fall få livet att inte gå under...

Kl 14.00 är det dags för Rehab-möte på vårdcentralen, det är husläkaren och handläggaren från FK och så lilla jag. Det hela handlar om min nacke. Vi ska väl komma fram till vad som ska hända nu och jag kan bara hoppas att de ser till helheten, är ju inte bara nacken som är "trasigt", mina leder krånglar just nu och det gör ju inte saken lättare.

"Oväntat besök"

Trollungen vaknade i lördags med orden "När kommer "mommo?" Så det blev att ringa och fråga, Trollungen ringde och fick svaret fram mot aftonen, och förklaringen att det är typ när kvällen börjar. Telefonen lades på och det gick 3 minuter, högst, då kom frågan; "När kommer mommo?"...

Nu hade vi turen att en av bästa kompisarna ringde så Trollungen cyklade dit och lekte medan jag och Maken stökade här hemma. Vi ringde hem Trollungen för mat och ja vi fick frågan om när kommer mommo. Nu hann vi äta och stöka undan efter maten så ringde Mams och sa att vi kunde sätta på kaffet.

Det blev några trevliga timmar, trots att min galla krånglade. Det är bara ett fel och det är att Kumla inte ligger bredvid Folkets Park här i Forshaga. Då kunde vi ses oftare, ta en fika och inte planera i förväg. Behöver jag säga att jag saknar "mina" närkingar och önskar att vi träffades oftare och bara över typ en fika/lunch utan en massa fixande och donande för att få till det. Men trots allt är det vardagslyx att få besök av de man tycker om, även om det var lördag...

Mindre hatad torsdag

Torsdagar är ju min värsta dag, det är dagen efter cellgifter och spruta och Trollungen brukar konstatera redan innan vi sagt god morgon att jag inte är arg, det är bara torsdag. Men idag blev det inte riktigt så, då Trollungen är febersjuk, feberfri sen lunch, men vi beslöt igår att Maken skulle VABa fram till lunch idag och det gjorde enorm skillnad för mig. Jag fick sova till ca 9.30, och slapp upp i ottan för att lämna Trollungen, så idag har jag inte haft en katastroftorsdag, med illamående och huvudvärk mm, biverkningar. Har varit ut en sväng med hunden, men bara en liten kort runda, det började regna och då är hon snabb på att göra det hon ska och sen gå hem. Det bästa vore väl att Maken lämnade Trollungen på torsdagarna och att hon fick gå hem när de slutar, ska nog föreslå det och sen får vi se om alla inblandade köper det.

Feber

Tänkte överraska Trollungen och hämta henne lite tidigare, och så skulle vi passa på och ta en Fairtraid fika på Konsum. Men livet blir sällan som man tänkt sig, jag möttes av en ledsen tjej med huvudvärk. Väl hemma visade det sig att Trollungen nästan har 40 grader i feber och Katten har försökt tröstat henne. Nu ligger de och ser på film, jag ska blanda saft och försöka muta Trollungen med det, mot att klia henne på ryggen.

Fika med gott samvete

meramilo.se har fått låna ut sin bild

Vädret är inte på min och Hundens sida, det är grått, kallt och regnar, så helst ligger vi inne och gör ingenting. Nu funkar det ju inte riktigt så. Men då passar det ju bra att efter den av hunden hatade rundan vid lunch, lämna henne och Katten och fara in till Bergvik. Ska gå på stöveljakt och passa på att ta en fika, får sällskap av "våra" busars mamma. Ska bjuda henne på fika, för är det en enda dag man ska fika så ska man göra det idag och se till att det är en sk Fairtradefika. Inte för att jag kommer att sluta fika, har just tagit ut en plåt med kakor ur ugnen, vem vet kanske får besök på lördag och jag vet att jag får det imorgon. Fika är en vardagslyx jag uppskattar och kommer att fortsätta unna mig.

Idrottsförälder

Bilden är från biblioteket.se

När jag flyttade till Forshaga var jag ingen älskare av bygdens son och världsstjärna, men han har vuxit i mina ögon och jag har sett andra sidor av honom via lokalradion och VF, Närkontakten mm. Igår var jag på en föreläsning son han höll ihop med Christian Augustsson om föräldraskap och idrott. Om hur viktiga vi föräldrar är när våra barn idrottar, men med fokus på hur en bra idrottsförälder är och på vems villkor det hela ska handla om. Det gav mersmak och jag skulle gärna höra dem igen och då mer ingående, för de hade mycket bra och viktigt att förmedla. Jag passade på att köpa boken, hade gapskrattat om nån sagt att jag skulle ha en bok som Stefan Holm skrivit när jag såg honom som tonåring på idrottsplatser eller de första Finnkamperna, tur att jag har utvecklats och det har förmodligen han också gjort.

Halvtid

Har sökt min älskade husläkare i två veckor, min nacke är allt annat än bra. Idag kom jag fram och vad händer, jo han meddelar att han efter jul ska jobba halvtid, och att jag ska få en ny doktor, jag vill inte ha nån ny, jag har ju den bästa ju. Men han lovade att lämna över mig med varsam hand och sätt in den nya i hela min sjukdomsbild, stackars doktor, undrar om nån vill ha mig. Han lovade också att han ska vara med vid det första mötet med FK och sa att min nacke får ta den tid den tar. Jag skulle minnas vad ortopeden sa, typ 5-10 år. Ja just att jag kommer att orka det, och vad kommer FK att säga om det???

Lekland och fotbollsavslutning

Idag har vi varit på Nöjesfabriken och Leklandet, "våra" busar, Trollungen och Maken härjade i 3 timmar och jag är tröttast. Trollungen är något besviken över att pappan inte ens vågade åka det lilla "Fritt Fall", det gjorde alla tre ungarna, Trollungen och Storbusen slängde sig även ut i det stora. Jag är mega stolt över Lillbusen som vågar erkänna att han inte vågar åka det stora, men att Maken skulle banga helt det trodde jag aldrig. Storbusen hjälpte mindre barn så att de vågade åka fritt fall och det gör mig också stolt, för han är så go med det små, även de han inte känner. Det värmde mitt hjärta att höra barnens föräldrar berömma "min" unge.



Nu är vi hemma och laddar om, för att om 1,5 timme åka på den stora avslutningen för ÖDIK, jag ska med för att lyssna på Stefan Holm och Christer Augustsson, Trollungen får leka och Tacobuffé jag hoppas få lite av det sistnämnda...

Kö

Bilden har jag hittat på blogger.com

Min halsduks leverantör har kö, men jag blev blev kär i detta garn och köpte ett nystan och fick ett mönster på halsduken med mig hem. Köpte det i fronten, så känn ingen press, den ska gå på mindre än en kväll att sticka. Ska skicka det med posten så du har det nog på måndag....


Bilden kommer från zickzackskoghall.blogspot.com

Hämtpizza

Igår var det dags för "Lära känna-samtal", Trollungen hade lite fjärilar i magen, det fanns några jobbiga punkter hon ville ta upp och osäkerheten om hon gjort rätt hänger ju ständigt över henne. Maken och jag är ju alltid stolta och glada över vår "guldklimp", och vi har pratat mycket om att det är okej att göra fel, så länge man försöker och gör sitt bästa, man får alltid en chans att göra om och göra rätt.

Samtalet med fröken var ett konstruktivt samtal och läraren har samma bild som vi när det gäller Trollungen och det är ju skönt, det var som balsam för själen att få höra hur duktig tös vi har. Det enda Trollungen behöver träna extra på är att våga göra fel och känna att det ät okej, jag undrar hur läraren ska få in det i arbetsschemat och är glad att det inte är min huvudvärk. De jobbiga punkterna var fröken väl medveten om och det stärkte Trollungen och jag tror att hon egentligen redan visste det men hon behövde få det sagt när det bara var vi.

När vi kom hem började Maken ta ner poolen, det tar alltid längre tid än man tror, jag tog ner nätet på studsmattan, så vi fick lite gjort. Helgen kommer att handla om kalas, leklandet och avslutning med fotbollen, plus att Maken ska bort med jobbet fre- till lördag, så då lär trädgården stå orörd.

Trollungen fick önska sig kvällsmat då samtalet varit så positivt, och dröm om min förvåning, hon ville ha hämtpizza, det har aldrig hänt så det var klart att hon och Maken kunde dela på en sån. Maken fick äta sig mätt på mackor, för Trollungen åt 2/3 av pizzan. Det är ett till bevis på att vi är på rätt väg med vår tjej. Stoltare föräldrar än här var nog svårt att hitta igår. Det värmer fortfarande mitt hjärta och det kan behövas, för idag är det överdragsbyxor och vantar som gäller.

Smärta

Ny vecka med nya möjligheter. Trollungen studsade i nya stövlar, byxor och tröja till skolan, stolt som en tupp, speciellt över stövlarna/kängorna, som jag är grymt avis på.

Själv började jag jakten på min husläkare, kom inte ens fram till telefonkön, men när telefontiden var slut, fick jag veta när han har telefontid, det kändes som vanligt som ett hån, hade ju ringt hela tiden ju. Det är nacken som är sämre än på länge som jag vill ha hjälp med.

När jag sen slog numret till Kirurgen, pga min krånglande galla, vars blåsa de tagit bort, så svarade de efter en signal. Gissa om jag blev paff, höll på att lägga på för att slå numret igen. Nu fick jag i stället en utskällning, för det borde jag väl begripa att om jag har så ont så ska man höra av sig, borde kanske tom ha uppsökt akuten. Men om man som jag ständigt lever med smärta, hur vet jag då när jag ska ringa? Har som regel att blir det bättre av värktabletter inom en timme så behöver jag ingen hjälp. Det var enligt sköterskan på Kirurgen helt fel, sen frågade hon om jag testat med att ta Ipren eller Dikloflenak, jag får inte ta nån av dem då jag pga PsA tar Orudis, och kommer upp i maxdosen. Då blev hon än ettrigare, för då läste hon min medicinlista och det borde ju vem som helst begripa att jag inte skulle ha så ont som jag till och från har. Men varför sa de då inget om det när de skrev ut mig??? Jag fick ju med mig tabletter mot värken, och de hjälper och har en telefontid i slutet av månaden, så jag hade ju som mål att stå ut, vilket jag nu inte gjorde. Tycker egentligen att jag var duktig som erkände mig besegrad av smärtan, men det förstod inte sköterskan. Är helt säker på att min husläkare kommer att förstå mig, om jag kommer fram vill säga.

Det hela slutade i alla fall med att jag lovade att besöka VC och ta prover akut idag, vilket jag gjort, och att sköterskan från Kirurgen ska ringa mig efter 16 idag. Då får vi se vart det barkar om det är Kirurgen eller nån annan son ska ta ansvar för min smärta, för jag klarar det ju inte enligt henne. Erkänner att jag är envis och kan själv, men nu behöver jag hjälp och inte utskällningar, fast hon hade förmodligen helt rätt, jag skulle ha hört av mig tidigare...

Rosa morötter

Bilden har jag lånat av IOGT-NTO

Att det är Världens barninsamling hoppas jag alla vet och lägger en slant i en bössa eller ringer ett eller flera samtal till radion/TVn. Det är så lite som behövs för att göra skillnad.

Samtidigt är det oktober och det betyder att man kan handla rosa, då menar jag inte stövlarnax2 par som Trollungen köpte igår, utan tvålen jag köpt och morötterna Maken kom hem med. Erkänner att jag inte riktigt fattade vad han menade när han sa att han köpt Rosa morötter, men slanten trillade ner rätt snabbt. Känns viktigt att kunna stöda olika projekt utan att för den skullen ta musten ur en, har som inte den orken, men morötter skulle vi ha och tvål går alltid åt.

Gnällig

Det har gått en vecka sen jag skrev sist, även om inlägget publicerades först idag, hänger samman med vilken dator jag sitter vid, kan inte publicera från Trollungens och det är den jag sitter vid. Varför jag använder Trollungens hänger samman med nacken, för jag har märkt att ju mindre skärm desto mindre rör jag huvudet och det gör i sin tur att jag får mindre ont. Bäst vore väl att skaffa en smart telefon, men jag har varken råde eller gillar systemet med att peka på skärmen.

Nacken lyckades återhämta sig lagom till fredagen, då var den bara ond, så det var ju bra att köra hårt igår, för jag visste ju vad som väntade mig, men trodde nog jag skulle fixa två dagar,men det är helt kört idag.

Gallan har krånglat nästan varje kväll, det kan tyda på att mina gallgångar är fulla i stenar, speciellt den minsta, den kunde de inte spola rent pga att den var så liten och tunn.

Trollungen har "Skoghallhelg", hon började med att med Farfars hjälp köpa två par stövlar, och "höststövlarna" är jag grymt avis på, men de lär inte finnas i min storlek, men jag ska nog se om jag kan hitta nått liknande.

Igår handlade hela dagen om övervåningen, så idag ska jag inte ägna den en tanke. Men på latsidan ska jag bara ligga delvis. Har gjort en kakdeg som nu ska bakas ut till "Fridas supergoa kakor" och så har jag börjat förbereda köttfärslimpa, för det blir det till middag idag.

Maken har tömt poolen och ska "riva" den och studsmattan, sen har han säkert några måsten att fixa till Handbollen, men han hinner kanske kika upp och fixa lite på övervåningen.

Mer än vanligt rörigt

Igår tog Maken och jag tag i nått vi skulle göra sommaren 03, även kallat "rummet som Gud glömde" eller som Trollungen säger, där sover de som kommer med bussen...

Min nacke tackade för sig efter nån timme, men vi håller fortfarande på, det är så mycket nostalgi, så många minnen och så mycket skräp. Har bla funnit dockan jag döpt vår dotter efter och dockan jag fick för att Mams ville ha kvar sitt hår. Brev från gamla brevvänner och en massa skolmaterial, de sista åkte i soporna ögonen böj. Trollungen jublade över Barbiekläder och dockkläder, möbler till dockskåpet mm. Hon har inte sett alla böcker, spel, pussel och lego som vi funnit. Helt klart är att det snart är dags för "Röjaskivan" som Maken fick av min älskade Morbror T med familj, plus T:s syster, hon vill tydligen också vara med och se förvandlingen...

Men min kropp är glad att det snart är måndag, för då lär jag ligga däckad, medan Trollungen är i skolan, sen är det min tur att köra henne och en av "våra" busar till Deje och dansen, ska då reka för att se om "vår" andra buse och jag kan fixa matteläxan när de andra dansar, kan vara smart att slå två flugor i en smäll.

Solen de lovade inför helgen och sommarvärmen som jag sett framemot, av det har vi inte sett nått och det var ju det som fick oss att börja röja, även om det just nu ser värre ut än när vi började, så är vi igång och det kommer att bli så bra på sikt..