En dag på jobbet

Idag har jag fått spruta nr 4 i armbågen, och en i höger handled. Den i handleden tror jag på, men hjälper inte den i armbågen så har jag, efter att ha vägt för och emot med Maken, bestämt mig för att avvakta tills jag varit i Örebro på handkirurgen.

Senare idag ska jag till Clarahälsan och träffa företagsläkaren för att komma igång med planeringen för att komma åter i arbete. Kanske inte bästa dagen att träffa nån för första gången men jag kommer ju alltid att behöva sprutor så det är väl lika bra att hon får se det från början. Allt jag vill är ju att kunna börja jobba och få återvända till ett normalt liv. Inte för att jag tror att jag nånsin kommer att bli normal men ändå...

Sitter just nu vid en dator på Makens jobb, känns som när man var liten och var och pryade, få tiden att gå och tråka inte igäl... Trollungen blev lite orolig när det gick upp för henne att jag skulle åka med Maken imorse, för henne betyder det att jag ska till sjukhuset och sova kvar där, men när jag lovade att hämta henne på dagis så fick det väl gå då. Dagisfröken blev förvånad av att se mig, och funderade vad som skrämt upp mig så tidigt. Ja inte var det glädjen att tillbringa dagen på Makens jobb i alla fall.

Bullar i frysen

Maken och Trollungen har varit hemma några dagar, trollet har varit sjuk, och det är vi tacksamma för att hon inte varit så mycket detta läsår. Hennes första år på dagis var mest VAB, sjukhusbesök mm pga förkylningsastma och lactosintolerans. Det verkar som om vi fått ordning på detta nu, och under höstterminen var de bara hemma två gånger, tror jag. Det var vad de var hemma en bra månad åren innan. Så en förkylning, lite feber och en "piplisa" som inget vill det hade vi nästan glömt hur det är att ha. Men det är otroligt skönt att hon idag är på dagis igen. Det var i måndagskväll hon somnade på badrumsgolvet och det redan 17.20, och vår förvåning var stor när hon vaknade först kl 7.00 igår. Nä hon sov inte i badrummet hela natten...



Innan jag träffade Maken, köpte hus och framförallt blev mamma så hade jag som vana att varje söndag sätta mina fötter i blöt. Det blir inte så ofta numer, och jag hade glömt varför. Men så i söndags tänkte jag att jag skulle göra slag i saken och jag lovar det behövdes verkligen. Men samtidigt kom jag på vad det är som får mig att inte gör det så ofta. Det blev nämligen trångt i baljan, och visst man kan göra det när Trollungen sover, men hon är ju så himla kvällspigg, och det är inte jag...



Man ska inte skjuta upp det man kan göra idag... så när maken ändå var hemma och Trollungen behövde sysselsättas passade jag på att sätta en bulldeg. Då min armbåge inte blir bättre och jag snart ska fira min årliga 27-årsdag så får man passa på när man har hjälp. Har pratat med Reumatologen och ska få en 4:e spruta på trosdag. Då ska jag även träffa läkaren på Clarahälsan, frågan är hur jag tar mig mellan sjukhuset och Skoghall och vad jag gör mellan 11.00 och 15.00. Men det är ju först i morgon så varför oroa sig idag??? Jag har ju bullar i frysen och nu ska jag hitta receptet på soppan jag ska bjuda på...

Lite trötta

Det blev en tredje spruta i armbågen, och nä än har det inte hjälpt. Maken var med och ställde frågan om det kunde vara nått annat som är fel, då sprutorna 1 och 2 inte hjälpt. Den blick han fick sa allt, läkaren funderade på om Maken inte var riktigt klok, hur kunde han ifrågasätta läkarens bedömning, och fick till svar att de hade hjälpt, de har nämligen i sprutats in på olika ställe. Man kan med andra ord har ont i armbågen och ha tre olika fel på en och samma gång. Jag och Maken tror att läkaren behandlar symptom som uppstår pga att nått är fel, men att han glömt bort att ta reda på orsaken. Helt klart är att vi är otroligt trötta på att jag har ont och inget annat vill än att tredje gången gillt och att jag i helgen blir smärtfri.

Trötta var mina tulpaner oxå, och jag slängde bort dem precis innan Trollungen och Maken skulle komma hem, nu blev det inte riktigt så att de kom vid 17.30. Maken hade sagt till Trollungen att de skulle ge mig blommor, och det betydde i Trollets öron att hon skulle åka och köpa blommor och då det var dagen innan lön så var det OK som gällde. De var på många mackar innan de kom hem, dyra blommor blev det men jag blev glad och nu står det två buketter där nere. Varför? jo Maken hade redan köpt en bukett, men de hade ju inte Trollungen köpt, så de for och letade rätt på en bukett till. Ja hon är bortskämd, men denna gången var det jag som resultatet...

FBK hockyns ICA

Så kom då vintern åter, och plötsligt var det lättare att leva, eller nä, det är livsfarligt att gå ut, men solen gjorde att jag bara var tvungen att hasa fram på gatan. Idag vet jag inte vad det blir för väder ännu, det är mörkt ute, men jag vet att det är -8 och det är kallt när man inte är van.

Trollungen är så trött på mornarna, och pigg när hon ska sova på kvällen. Kan inte annat än tycka synd om henne, men hon måste upp och till dagis. Igår mutade jag henne med att om hon klädde sig så skulle vi hinna ut och kasta snö på maken, den gick hem. Men det är inte kul att gå ut och kasta snö kl 6.45, men vad gör man inte för att få upp Trollet. Idag fick jag på henne jacka mm på toa, där vi sedan blev kvar tills maken hittade henne, kurragömmaleken brukar vi kunna använda oss av ett par gånger i veckan.

Var till sjukgymnasten igår, och nu har jag än ondare, så ont att jag avstår från att köra bil idag, kuratorn får ett samtal istället för besök, och nått gott till fika får jag leta rätt på i frysen. Men jag hoppas på lite sol så jag kan halka runt på gatorna här hemma, till fots. Sjukgymnasten konstaterade att jag har ännu starkare ben än när jag var inne på träning, och att det är bra. Min vänstra hand är lika stark som höger, och det betyder antingen att jag fått lite styrka åter i den eller att högern har tappat, men jag har bara ett fast handslag, ingen styrka att tala om med andra ord. Vad gäller vä armbåge, så konstaterade hon det jag redan vet, den är stel, och jag ska röra den så mycket jag kan, men det är inte bra om det blir värre. Vilket jag idag vet att det blev, då jag igår hade vattengympa. Men sjukgymnasterna påstår att träning får göra att man har ondare i ett dygn efter träningspasset, så vi får se vid lunch om det klingar av något.

Imorgon ska jag till Reumatologen igen, men nu ska Maken med, han har oxå tröttnat på att de bara sprutat mer cortison, då det inte hjälper. Vad de på reumatologen inte vet är att jag ska till Örebro och handkirurgen på återbesök, men den första tiden de hade var i slutet på feb. så jag vore glad om det finns nått vi kan göra innan dess. Har inte bestämt mig om jag ska berätta för reumatologen att jag har fått en tid i Örebro, ibland känns det som om reumatologen bara vore glad om nån annan tog ansvar för allt, men då allt handlar om att jag har psoriasis artrit, så är det deras ansvar. Med det menar jag att om inte de kan hjälpa mig så får de se till att skicka mig till nån som kan. Som det är nu så är det upp till mig att se till att få hjälp, med andra ord, man ska vara frisk och pigg för att orka vara trött och sjuk. Har hört att skratta är bra för hälsan och det fick jag göra i måndags, säga vad man vill om Wikegård, men skratta det får man , träffsäker är han och inte blir det sämre när han listar saker i Hockykväll. Kan inte låta bli att le bara jag tänker på veckans lista, och lägg märke till att han hackade på indirekt på Brynäs, via deras hemmapublik. Vad spelar tredjeplatsen för roll när ettan var klockren: "FBK elitseriens ICA", och så nått om bäst före 2005... *ASG*

Tiden bara går och går...

Trollungen håller på att växa upp och bli en självständig individ, en som inte behöver sin mamma varje dag. *SUCK* Det är med stolthet jag ser henne utvecklas och jag gläds åt att hon är trygg och har ett bra självförtroende. Men vart tar tiden vägen? Helgen bara drog förbi, vi slapp stormen, det blev en massa andraplatser att glädjas åt, och tomtarna är nerpackade, nja vi missade nån. Trollungen åkte till farmor och farfar, för att sova där och för att hon bara älskar att vara där. Som alla ungar vet hon att styra och ställa med sina farföräldrar och jag vet att alla tre gillar dessa dagar när det bara är de tre.

Maken och jag for till IKEA och Bergvik, vi köpte en stol, som är skev och ska lämnas åter. Vi köpte en lampa till toan här uppe, där är elen framdragen snett över handfatet så lampan hamnar fel, så nu får vi ta hjälp av en elektriker, finns en i släkten eller köpa en ny lampa. Men då jag vill ha den vi redan köpt så får vi be om hjälp. Det vi egentligen skulle ha var en bal med toa- och en med hushållspapper, det gäller att passa på när det är billigt och ja vi köpte det oxå.

Armbågen vill jag inte tänka på, ska ringa läkaren idag igen, i fredags kom jag inte fram, det visade sig att det var problem att ringa sjukhuset i stort, inte konstigt att jag inte fick nått svar. Är i alla fall sjukskriven till den 20 feb. så jag behöver inte oroa mig för det, men viktigare är ju att få hjälp med armbågen, och det verkar inte vara så lätt. Har inte sovit på över 3 veckor nu, eller mer rätt, jag somnar tidigt, men vaknar i ett och efter 3.00 sover jag inte många minuter. Så nu är jag både trött och elak, det är synd om Maken, han får ta alla stötar och allt är hans fel...

Ljusare tider

Trollungens dagis har haft Trolltema

Det ser mörkt ut för min armbåge, den blir inte bättre, och det är så frustrerande, tur att det finns nadra ljusglimtar. Igår märkte jag för första gången att vi går mot ljusare tider, det var inte becksvart kl 16.00 och det är sånt som får en att orka med tunga dagar och onda leder. En annan sak som gör att man mår bättre är när man får ett brev om löneförhöjning och det fick jag ochså igår.

Man kan fundera om detta brev hänger samman med att jag i onsdags pratade med min chef om att jag ska börja arbetsträna snart. För chefen kan inte skryta med att hon haft kontakt med mig under sjukskrivningen, inte för att jag vet vad som borde ha hänt, men på snart två år har hon hört av sig en handfull gång och endast två gånger har vi pratat om planering om hur jag ska komma tillbaka i arbete. Den första var efter nästan ett år och det var för att FK (Försäkringkassan) kräver att arbetsgivaren efter 6 månader har ett planeringsmöte med den anstälda. Den andra gången var i onsdags och det efter att jag själv kontaktat FK, Klarahälsan och chefen för att jag vill åter i jobb. De andra gångerna har det handlat om sjukintyg, semesrterdagar, och felaktiga löneutbetalningar, jag kan förstå att många långtisdsjukskrivna inte vill åter till sina jobb, man känner sig som en belastning, nått de gärna slipper, och då är det inte lätt att som sjuk kämpa för att få komma tillbaka.

Men som sagt vi går mot ljusare tider och det är sånt man ska glädja sig åt och allt det jobbiga som händer kan inte släcka glädjen jag känner när jag ser ljuset som nu sakta men säkert återvänder.

En ängel

Armbågen blir inte bättre, börjar misströsta, jag är så himla trött på att ha ont och för första gången, om man bortser från när jag gått på kryckor, åkt rullstol, eller haft handen i bandage, eller ont i ryggen, så kan jag inte röra mig som jag vill, jag kan knappt få på mig kläder, och lika illa är det när de ska av, köra bil går, men det gör ont och jag avstår för smärta gör ingen till en bra förare. Det finns inget läge då jag är helt fri från smärta och alla rörelser är en pina. Det är tur att det är vänster för hade det varit höger hade det varit tuffare med allt. Försöker röra armen så mycket jag kan, men det gör så himla ont, varje rörelse är som när man slår i armbågen, med det undantaget att det aldrig går över helt och hållet. Ska träffa sjukgymnasten på tisdag, ska förhoppningsvis få börja "bada" då, men helt klart är att hon kommer att ge mig några övningar som gör ont, men jag måste verkligen få tillbaka rörligheten i armen.

Trollungen är ett solsken, med åskknallar och blixtrar, just nu, det går från ett leende till ilska utbrott på 0,1 sekund. Hade hoppats att 3-årstrotsen var över och att vi nu skulle slippa sånt, men en kompis pappa säger att tjejer kommer in i första trotsåldern vid 1 år och sen avlöser de varnadra, jag börjar tro att det ligger nått i det. Inte gör det saken bättre att hon hatar att bli väckt och att hon inte är trött på kvällen när hon ska sova. Men idag vaknade hon och var rätt så pigg, vi var inte ovänner en enda gång innan hon åkte till dagis. Det är tur att vi får en och annan sån morgon, men de på dagis fattar inte vad vi pratar om, Trollungen är ju en solstråle varje dag när hon kommer, alltid glad och pigg. Maken har funderat på om han ska bjuda hem hela dagispersonalen så där vid 6.30 nån morgon, så att de får se vad vi har att göra med. Men jag kan slå vad om att den morgonen gick Trollet upp 5.00 och hade ätit, klätt på sig och borstat både håret och tänderna med ett leende Som det är nu är vi glade om hon har kläder på sig och att de kommer iväg före 7.00, de ska vara på dagis 6.45 för att Maken ska ha marginalerna att hinna i tid till jobbet. Det är tur att vi har våran Trollunge, livet skulle vara bra tomt utan henne, om det bara kom snö så vi kunde göra nya snöänglar

En smak av våren

Det var tulpanens dag igår, och Maken och Trollungen hade med sig ett paket med blommor till mig när de kom hem, jag blir alltid lika glad när jag får blommor och speciellt tulpaner. Det är nog för att de kommer som det första vårtecknet, nja inte i år, för nu finns det fågelungar, snöbrist och vårflod här i Värmland.

Fick förutom blommor en spruta igår, vi får väl se om den hjälper, än har inget hänt, om man bortser från att jag har ondare nu än innan. Läkaren skickade även en remiss till Klarahälsan, om än under protest, så nu är bollen i rullning, och jag hoppas vara igång och arbetsträna i slutet av feb. Läkaren tror att det ska funka på typ ingen tid och att jag kan börja arbetsträna på måndag, om armbågen är bättre la han till när jag gick. Detta tillägg fick i alla fall mig att fundera en del, kan det vara så att även reumatologen börjar tror att läkaren, på handkirurgen i Örebro, hans teori om en nerv i kläm är den riktiga. Hur som, jag fortsätter som vanligt, tar en stund i taget och är glad om jag slipper gråta av smärta, att ha ont är ett normalläge.

Nått är fel

Så har jag då svalt kameran och fått veta att magen mår bra, eller det gör den ju inte,men jag har inga sår eller annat som tyder på början på ett magsår, så nu ska jag behandla symptomen Det låter ju bra, det är skönt att inte ha magsår, men hur behandlar man symptomen??? Det kunde inte läkaren tala om, men han trodde att Metrotrexatet kan vara boen, och då jag bara tar dem en gång i veckan, så hinner magen vila, men symptomen blir kvar.

Ska till Reumatologen idag för armbågen är inte bättre, snarare tvärt om, och då ska jag ta upp detta med magen igen. Ska även ta upp att jag måste få en remiss till Klarahälsan. Att det ska vara så svårt att skriva den, har bett om detta ett antal gånger, och Klarahälsan har ringt och pratat med dem men inget händer. Men jobba ska jag kunna göra den 21 jan. men så länge det inte finns nån remiss är det inte aktuellt för företagshälsan att börja med nån planering, så nu ligger jag mellan stolarna. Armbågen blir väl min räddning, finns inte en chans att jag ska jobba med den, så jag måste vara sjukskriven ett tag och under den tiden borde remissen komma dit den ska så att planeringen kan komma igång, om inte nått händer så får väl Särhammar fixa till det...

Igår var det måndag, ingen dag man längtar till så där i allmänhet, men jag brukar gilla måndagarna, och det av en enda anledning, nja två, det är ganska så skönt att vila sig efter en helg med Trollungen och maken, men det som är bäst är: telefonsamtalet från systeryster. Igår fick jag inget, och det var som det skulle, men det är först de gånger när hon inte kan ringer som jag verkligen känner vad det betyder att han en syster som ringer (i stort sätt) varje måndag. Det är nästan så jag längtar till nästa måndag redan nu...

Mutor, hot eller morötter

Så var det då fredag och även denna dag har vi fått ligga i för att få Trollungen ur sängen, hon är så trött och "det är inte roligt" att ens föräldrar försöker få en ur den varma sänghalmen. Igår mutade jag henne så det var iklädd Snövitsklänningen och krona hon åkte till dagis. Idag handlade det om hot, om man inte går upp och klär sig utan bråk blir det inget roligt i helgen, ingen dans runt granen i Kumla och inget bad i Deje, och tänk det gick med väldans fart att komma upp.

Nu gäller det att hitta på nya morötter till nästa vecka, kan undra om det går att muta med tomtegröt, pannkakor, att jag hämtar henne. *suck* Men jag är inte ett dugg orolig att vi ska ha samma problem i morgon och på söndag... för även om hon mån-fredag inget hellre vill an att sova så vaknar hon med tuppen på helgerna, så i morgon ropar hon nog nån minut efter 7... Ok erkänner att hon under julledigheten sov till 9... men det var ju efter ett antal lediga dagar...

Igår var jag till Arvika, och det gick bra, var inte på långa vägar så jobbigt som jag trodde, men det var tur att Maken tog ledigt och körde. Fick veta att min blindtarm inte sitter där den ska, men det var allt de sa, får se vad läkaren säger när han fått svaret. Hade av flera olika hört hur hemskt detta skulle bli, och jag tror att jag därför fixade det så bra, visst var det jobbig och jag var helt slut och tom på energi, men det var på långa vägar så tufft som jag trodde.

Armbågen är lika ond som i början av veckan, så sprutan gjorde ingen nytta, ska ringa igen på måndag, så får vi se vad de kommer fram till. Har jagat företagshälsovården, men inte fått nått svar och inte har de ringt upp heller, och tanken är ju att jag kan börja arbetsträna 22 jan. Fast det var ju om armbågen var bra och det är den inte, så vi får väl se vad som händer.

Tidsuppfattning

Redan onsdag, tänk att en ledig måndag kan få en att missa den lilla koll på läget man har. Varken jag eller Trollungen fick det att gå ihop igår när det inte var "Nicke Nyfiken" på Bolibompa. Idag känns det bättre, redan onsdag och det betyder snart fredag och några dagar ledig. Ok först kommer torsdag och det betyder en resa till Arvika för ett sjukhusbesök, ska på röntgen av tjocktarmen, så idag handlar det om klar dryck, och lavemang... men det gäller ju bara idag... och efter 14.00 i morgon får jag äta....

Denna vecka handlar mycket om hur jag mår och varför, var ju till läkaren igår på reumatologen. Där jag fick en spruta i armbågen, men jag tror inte den hjälper, för läkaren sa att jag skulle slippa det onda direkt, och ja det var bra ett tag, så länge som bedövningen satt, tyvärr har jag minst lika ont nu som innan sprutan... *SUCK* Men det positiva var att läkaren tycker att jag kan börja arbetsträna i slutet av denna månad... ska bli skönt att komma igång, även om jag börjar inse att jag behöver ett nytt jobb, kan undra var jag hittar ett sånt. Vem behöver en kvinna som är lyckligt gift, har en snart 4 åring och en katt, och självklart en massa utbildningar, så som undersköterska och fritidsledare och som de sista 4 åren varit sjuk mer eller mindre på heltid????

Vardag

Så var det åter en vanlig tisdag, en dag då Maken jobbar och Trollungen är på dagis, och jag ska till frissan, jo det är sant tänkte att detta nya år ska handla om att ta hand om mig själv. Har hört att man bör klippa håret mer än två gånger per år, så jag kommer i år att i alla fall fördubbla antal besök hos frisören... Det är dumt att sätta upp mål som man redan innan starten vet att man inte kommer att leva upp till...

Förutom håret ska jag idag förhoppningsvis så höra att armbågen är inflammerad och att en spruta kan bota det, för om det inte är så blir det förmodligen en ny operation i Örebro. Visst var de trevliga på handkirurgen, och jag mår kanon i handen som de fixade i början av dec. men så kul är det inte med operationer att jag redan nu vill sättas upp på op-listan. När jag ändå är igång så ska jag på trosdag till Arvika för en tarmundersökning, och så står jag på väntelistan för en gastroskopi. Just nu gör jag ett uppehåll med Sulfasalazin medac, för att se om det är de som orsakar problemen med magen. Tyvärr så betyder det att psoriasis artriten kan få ett bättre fäste i kroppen, men det är ju som det är med det, magen måste ju bli bra så att jag kan äta med. eller så får de väl ge mig nått annat som inte förstör magen...

Vad det är skönt med vardag igen...