Det kommer surt efter...

Idag sotar jag för att jag i helgen aggerat idrottsförälder. Mitt öga är sämre, mitt huvud dunkar, nacken gör mer än ont och det är det värt. Men utan min underbara familj och Trollungens fritids skulle det inte funka. Är lyckligt lottad som har MaKen och en unge som förstår, hon var fantastiskt hela förra veckan och idag behöver jag bara rasta "Geten" och hämta Trollungen. Det blir en dag i mörker och soffan, men fylld av stolthet och kärlek. Jag fick vara på plats när Trollungen avgjorde en handbollsmatch, se hennes och både handbolls- och innebandylagets utveckling, det är ljusglimtarna för helgen. Guldkornen stod en fd "världens endebo" och hennes <3<3 för, i stor konkurrens av de jag älskar mest.