Det blev magplask, drömjobbet gick till någon annan och nu deppar jag. Jag bryter ihop och kommer igen. Men det är inte ofta det finns ett drömjobb att söka och jag var ju så nära. Fast egentligen var jag kanske inte det, men jag kom i alla fall på intervju. Just nu kan jag inte känna nån glädje, hjärtat är tugnt och allt känns hopplöst trist. Men jag har något, jag fick i alla fall chansen att gå på intervjun, men nära skjuter ingen hare...
Ska försöka samla ihop mig och njuta av teatern vi nu ska på. Samtidigt vill jag tacka er alla som hållit tummar, tår och tassar och som nu kommit med uppmuntrande ord och stöd. Ni betyder bra mycket mer än ett jobb, även om jag kanske inte just nu orkar visa det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar