Trött och stel

Igår kväll och stora delar av natten satt jag i en stol på akuten, insåg hur tufft det måste varit alla gånger Maken suttit så med mig. Nu var han och Trollungen hemma, jag var chauffören och ack så hjälplös. Det slutade med att jag fick åka hem ensam och har nyss lämnat sängen. Hoppas nu på en snabb lösning och tillfrisknande för en av mina närmaste vänner och har redan en massa nödlösningar och planering i bakfickan men hoppas slippa ta fram dem. Men helt klart är att vi löser allt vi kan och lite till, jag vet att hon finns där för för mig och det är det som heter vänskap...