Tröttare än tröttast

Idag har vi lämnat Trollungen vid "havet", och det är redan tomt. Men då min kropp inte riktigt mår som den ska har jag sovit bort det mesta av eftermiddagen och är glad att jag imorgon är "sjukledig". Börjar inse ett provsvaren som visade på att nått inte står rätt till nog stämmer, samtidigt som det skrämmer mig enormt. Det är så enkelt när allt rullar på i sina vanliga hjulspår, men nu är det något nytt och ingen vet vad, det enda reumatologen sagt är att det tyder på en inflammatorisk aktivitet i kroppen och att det är något jag inte haft förut. Många tankar snurrar i skallen och oron stiger. På tisdag lämnar jag nya prover, hade tänkt göra det imorgon, men tar sovmorgon, vem vet kanske vaknar pigg. Det är tur att jag har mina nära och kära, här och där, nära och långt borta, avståndet räknas inte i km eller mil. Är så tacksam för alla som står ut med mig även under mina sämre perioder. Jag är även enormt tacksam att jag fått en praktikplats, så jag kommer ut i verkligheten och får träffa människor av alla de sorter.