Helgen blev inte riktigt så som vi tänkt oss. Den startade bra, det snöade och var vitt på marken när vi kom till Ånnaboda, där Maken var in i vagnen och drog upp värmen innan vi for vidare till morfar och M. Där blev det mat och en massa prat och bus, Trollungen gillar verkligen att busa med morfar och även om det inte blir så ofta är hon nu så pass stor att hon inte är blyg hela tiden, bara i början...
Lördagen var en vacker dag när den startade straxt innan melodikrysset, vi hängde upp fågelmat utan för fönstret där marken var täckt av snö och solen lös, det var en härlig dag, om än lite kallt, men inne var det varmt. Efter frukost och ett löst kryss for vi till Kumla, där vi fikade två gånger ochpackade bilen full med delar till golvet i förtältet. Men när vi skulle åka så fick Trollungen första hugget i magen, det var som en kramp, hon skrek aj och kröp ihop, men den var över lika fort som den kom. Vi for upp till husvagnen och packade ur bilen och fyllde den igen och så for vi mor Värmland. I Karlskoga var det dags igen för en ny kramp i Tollungens mage. När vi var in till farfar och farmor så kom det nya kramper och Maken ringde sjukvårdsupplysningen. Det slutade med ett dygn på sjukhuset, med diagnosen förstoppning. Vi fick lämna sjukhuset efter lavemang och nu mår hon bra. Det är skönt att det finns de som jobba inom vården, de mötena betyder så mycket för mig som mamma, men jag hade tyckt det var än bättre om jag idag visst varför min trollungen hade förstoppning, hon hade ju varit på toa flera gånger utan tecken på förstoppning.
Igår fick jag äntligen gå ner i basängen på sjukhuset och där möte jag en vän sedan Reuma Rehab, och det slutade i en trevlig lunch i hotellets matssal, det är alltid lika kul att träffa nån man inte sett på ett tag och inte blev det sämre av att jag blev bjuden på lunch. I matsalen mötte jag ännu en från mina fyra veckor på sjukhuset. Men redan på väg in i sjukhuset mötte jag en av tanterna som jag tränade med i september. Så det var många möten på en och samma dag.
När jag sedan skulle till att somna så berättade Maken om ett mail jag fått, ja det är inte bara jag som fått det utan även de jag mailade en varning till har oxå fått det, men jag hoppas det inget gör, det är ju så lätt att trycka fel på datorn... Men mailet var trevligt och även om jag fick lite dåligt samvete så var det kul att höra av en gammal kär vän, och ja jag ska bli bättre på att höra av mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar