Idag är dagen när min armbåge skulle börja läkas, dagen när läkaren skulle operera lite, och sen sy ihop och så skulle läkningen vara igång... men nä det blev inte så, så nu vet jag inte när det kan bli av, allt hänger på hur länge det dröjer innan Vårdförbundet och arbetsgivarna är överrens... Det jag vet är att jag just nu känner mig nere, har ont och inte vet hur jag ska orka... men jag vet oxå att jag kommer att finna kraften, att jag kommer att orka, men att jag samtidigt har ondare och ondare och att rörelsen i vä arm blir sämre och sämre...
Trollungen gör allt för att jag ska må bra,bla plockar hon blommor, och ritar åt mig och sånt gör att man smälter, och biter ihop och orkar lite till. Maken gör vad han kan och lite till, kan inte vara lätt att leva med en som ständigt har ont och är på dåligt humör. Det är tur jag har dem, katten och alla andra som på olika sätt finns i mitt liv och gör det till det det är. För hur jobbigt det än är att ha ont och hur besviken jag än känner mig just nu så behöver jag bara tänka en liten stund på allt det fina som finns i mitt liv och jag ler igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar