Kontraster = jag orkar

Vi upplever just nu kontraster, efter att ha sovit nästan all min tid hemma i två år är jag plötsligt den som är uppe först på helgerna och har hunnit ätit frukost innan nån annan än katten gör mig sällskap. Gissa om jag njuter, men det skapar viss oro och funderingar, men mest bara glädje och lycka. Men det är en sån stor skillnad på hur jag mår och är att de som står mig närmast och sett mig ofta och mycket de två senaste åren drar lite i bromsen. Det gör de nog rätt i men det är så härligt att kunna vara spontan, orka göra en massa utan att sen sova minst ett dygn.

Att vi var till Sunne och såg Måns Zelmerlöw har nog ingen missat och jag är fortfarande älskade för det...

I fredags var "Diggiloo" på besök i Dömle och som handbollsmorsa så jobbade jag. Maken var med och både byggde och rev scenen. Jag och en av de bäst bästaste stod i stora entrén och Trollungen lekte, lyssnade, tittade och jagade autografer. Ja även Maken fick se shoven. Jag hörde den och är mer än nöjd med det.

För att avrunda denna vecka med kontraster bestämde jag och en av de bäst bästaste att vi i lördags skulle besöka "Putte i parken" där vi såg Dregen och Lundell. Vi träffade en massa trevliga människor och hörde bla "Sten och Stanly". Maken var chafför till Sunne där Trollungen var på kalas i Vattenlandet.

Om någon i mitten på maj sagt att jag skulle fixat detta på fyra dagar hade jag idiotförklarat personen, men jag är så himla glad att få må så här bra att det förstår nog bara de som varit med om nått liknande, eller stått hjälplösa vid sidan om nån som är/varit så dålig. Jag är tacksam för att ni som orkat följa mig och stöttat mig och de mina finns. Som så många före mig sagt det är i nöden kärleken och vänskapen sätts på prov och man märker vilka som tillhör ens nära och kära. Vissa faller bort men andra kommer till och ni som finns i mitt och min familjs liv ni är guld värda.