Fattas mig, men inte nu

Igår både log jag stort och fällde glädjetårar och känslorna åkte berg och dalbana. Dels sökte FK mig, men oron jag kände vändes mot hopp och trygghet, det finns änlar på FK och en är min nya handläggare. Dels så fick jag kontakt med en av de bäst bästaste och har jag tur kommer han hit på fredag. Det är över fem år sedan vi sågs eller pratade med varandra, men det kändes inta så, men så är han och förblir han en av mina bäst bästaste vänner. Vad än orsaken är att det blivit som det blev, väger glädjen upp all oro och saknad jag känt genom åren. Kan vi hoppa över onsdag och torsdag?