Sjukvård och brist på den samma

Det har varit några jobbiga dygn, en urinvägsinfektion är inte att leka med. Var till VC förra veckan och fick antibiotika och nä den hjälpte inte, så igår var det dags för ett nytt besök, träffade en supergullig läkare som bytte ut antibiotikan. Men samtidigt hittade hon ett blåsljud på mitt hjärta, det ska undersökas vidare, men beror på blodbristen till 99%. Då läkaren blev orolig för mitt hjärta tog hon hjälp av en av distriktsöverläkarna och nu är det under kontroll. Hon kände även att pga min PsA, pspsoriasis artrit, så ville hon kolla med infektion och de kom fram till att jag om febern steg och/eller värken ökade skulle åka till akuten där mina papper, provsvar mm skulle ligga. När jag vid 20-tiden hade över 38 i feber och en fruktansvärd värk så packade vi in Trollungen, filtar och kudde och for. Efter över 5 timmar kom en reumatolog, blev först glad då han skulle förstå min sjukdomhistoria, vad fel jag fick. Läkaren skällde ut mig, Maken, läkaren på VC och den på Infektion. Hur dumma kan vi vara? Varför var vi på akuten? Vad trodde jag att läkaren kunde göra åt min situation? Det var med feber, gråten och en fruktansvärd smärta och ilska jag åkte hem. Idag har VC åter visat sig att bara man kommer fram så får man hjälp. Sköterskan har ringt upp två gånger för att kolla hur jag mår och hur det går, bara för att hon ville veta att allt var under kontroll. De har bestämt att läkaren jag träffade igår ihop med min husläkare ska behandla min urinvägsinfektion och mitt hjärta och indirekt blodbrist. Läkaren har ringt en gång, de ska kolla upp vad som hände på akuten, jag gjorde rätt som åkte dit och doktorn är orolig, då hon är ledig imorgon, men hon ringer på torsdag. Det är tur att jag har mina änglar på VC, finns stolpskott där också, men mest änglar.