Vissa saker kan verka omöjliga, som att få må bra när man har Psoriasis Artrit, och först total brist på läkare och sen en läkare som inte verkat vilja ändra medicinen man står på. Så har de senaste fyra åren sett ut, om jag hårddrar det. Det tog lång tid innan jag fick cellgifterna och rätt ska vara rätt, jag har i perioder mått riktigt bra de senaste åren. Men pga 5 operationer har det inte varit långa perioder, utan varit någon vecka här och där. Maken och jag har vid flera tillfällen frågat om det inte skulle kunna vara så att jag vore hjälpt av någon annan medicin, men nä det har inte varit aktuellt.
Jag har nu fått äta mina cellgifter i 4 veckor efter uppehållet på 4,5 månader och jag har upplevt en massa biverkningar men kämpat på, jag har ju mått bra av dessa tidigare. Men i morse fick jag nog, kan inte vara meningen att jag varje natt till tisdag ska ha is istället för ben i kroppen och sedan inte få behålla frukosten och må illa fram till lunch. Så jag var ner på den öppna mottagningen och pratade med sjuksköterskan och inte vet jag vad hon sa till läkaren, men på måndag börjar jag med en ny medicin. Dessutom lär han ha skrivit en remiss till företagshälsovården, det finns änglar som gör allt för att jag ska må bra.
Har fått en massa saker pga den nya medicinen, fick en Filofax, som hjälpmedel för att ha koll på injektionstillfällen, en kylväska till medicinen, den måste vara i kylskåp, och får inte vara i annan temperatur ens på vägen från Apoteket och hem. Men framför allt fick jag en massa information som jag ska läsa och jag hoppas den håller vad den lovar nämligen: "Möjligheten till en grå vardag". Är nog lite knäpp, men jag hoppas verkligen få just det, ett liv, med vardag, jobb, dagislämning och hämtningar, pusslandet för att få vardagen att gå runt, kvällsmat, tvätt, Vab, tid till träning mm mm. Är det något jag verkligen saknat de senaste åren så är det just detta att vara en del i den grå vardagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar