Hostar vidare, men får i alla fall sova något så när, och man ska vara glad för det positiva, då blir livet lättare att ha att göra med. Trollungen har det däremot ganska jobbigt just nu. Hon är förmodligen i en utvecklingsfas, då brukar det bli svårt att sova, krångel med mat och mer oro för allt och alla, men framför allt för mig. Just nu handlar hennes oro om att jag hostar och att man kan dö av svininfluensan, det spelar ingen roll att jag förklarat att jag fått sprutan och att läkaren på VC har koll på läget, hon oroar sig ändå.
Igår blev det riktigt tydligt då jag inte sovit på natten utan hostat en massa och när jag lämnat Trollungen han jag bara äta lite och krypa ner under filten innan de ringde från dagis. Det var någon som mått illa och då är det ju bara att hämta hem barnet, men på vägen hem så säger hon glatt; "Om man kräks på dagis får man gå hem". Är helt på det klara med att min dotter kan framkalla en kräkning med vilja, och det vet de på dagis också, men regler är regler, nu behöver vi inte ha henne hemma i 48 timmar, så lite regeltrots är det.
Väl hemma så är hon som vanligt, bara än mer mammig och hon hade hudkontakt med mig tills det var baddax och sen läste Maken för henne och lyckades få henne att somna, det var en befrielse. Men vad jag ska göra med hennes oro vet jag inte, kan bara försöka få henne att förstå att hostan inte är farlig och att hon inte behöver oroa sig, men det är lätt att säga, svårare att förstå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar