Så har det då hänt, igen. Var som vanligt ute med Hunden igår och det var så underbart vackert, vi gick en lite längre runda då det var välsandat på cykel- och gångbanan, fåglar som kvittrade, solen strålade från en klarblå himmel och den värmde mina kinder. Livet kändes så där härligt som det gör när man känner att man är på g, och detta trots att det var torsdag. Torsdagar är ju annars min absoluta sämsta dag då det är dagen efter spruta och cellgifter, så jag mår alltid illa, är sliten och på dåligt humör, om du fråga Trollungen.
Då det var dags att lämna gångbanan och gå ut på vår gata, måste ju gå där för att komma hem, så var det som vanligt mer isbana än gata och trots att jag tog det varligt och försökte hålla tungan rätt i mun så halkade jag. Det enda jag tänkt var håll upp huvudet, och det lyckades jag med, men hö knä fick en smäll, liksom hö handled och hö fotled, det gjorde grymt ont, men jag kunde snabbt konstatera att jag nog inte brutit nått och tog mig hem. Handlade snabbt och for och hämtade Trollungen, hoppade över sjukgymnastiken, för jag insåg att när jag väl sätter mig så kommer detta att ställa till bekymmer.
Idag sitter jag där jag sitter, haltar när jag måste förflytta mig och har fruktansvärt ont, men jag har tagit maxdos av mina värktabletter, kyler knät och värmer nacken, den sista hade jag ju problem med innan fallet, och jag tror inte den blev sämre. Trollungen fick åka med Maken i morse och snälla vännen K tar med henne uppför backen när hon ska hämta sin dotter från skolan. Det är tur vi har så underbara vänner, det värmer en dag som denna. Känns även skönt att jag i förgår i alla fall tvättade några av fönstren i rummet på utsidan, det piggar upp när jag sitter här och har tråkigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar