Det känns inte som om det redan gått ett år sedan jag låg på operationsbordet i Torsby och att jag innan det levde på soppor i 6 veckor, men så är fallet och visst har det hänt saker. Jag är så tacksam att jag fick denna chans och att det gått så smärtfritt som det trots allt gjort efteråt.
Huvudet har inte hunnit med men det är kanske inte så konstigt då jag tappat drygt 40kg, som jag räknar om i smörpaket á 500g för att få en bild av vad det är. Den bilden går inte riktigt in i huvudet på mig, så jag är tacksam att jag har nära och kära som säger till när kläderna är för stora. Jag har idag ett BMI på 23,8 och det är helt normalt och vi får väl se vad läkaren säger när han ringer under dagen för ett års kontrollen.
Det finns två saker jag inte fixar efter operationen och det är ris, om man bortser från riskakor och rödvin, men det är inga stora bekymmer, det går utmärkt att leva utan båda sakerna och vem vet om ett år kanske jag fixar det med och gör jag det inte så lär jag överleva. Jag har även märkt av att jag är något känslig för starkt kryddad mat, men då det är jag som står för matlagningen här hemma så är det inget som helst bekymmer, och Maken klagar inte utan äter som vanligt.
Har på senare tid haft problem med gallan och det mest troliga är att det hänger samman med viktminskningen, inte med själva operationen, utan just att jag rasat i vikt så pass snabbt. Men den har Husläkaren, inte koll på, men under uppsikt, så förhoppningsvis rättar det till sig på sikt.
Tänk att jag idag kan sitta i byxor i storlek 38 och en tröja i M, det trodde jag inte när jag låg där i Torsby och väntade på min tur för ett år sedan, men så är fallet och om man bortser från att jag just nu har feber och är allmänt krasslig är jag så stolt, lycklig och nöjd att det inte går att beskriva med ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar