Magont

Det är gott att vara hemma, men vila blir det inte mycket till när hela familjen är hemma och vaken. Så länge jag inget gör och inget äter går det rätt bra. Dricka funkar nu rätt okej, så det går åt rätt håll. Men ack så trött jag är på smärta, morrande hundar, en sur dotter och en stressad Make. Vet att det inte är deras fel att jag inte funkar och att inget blir som jag tänkt mig, speciellt som jag inte sagt något, men idag hade det inget gjort om de varit tankeläsare, lekt hemma hos nån kompis eller bara legat still och hållit tyst. Katten och jag sov gott i soffan en stund, men så kom Maken och hunden hem efter en runda och då rivstartade katten, över min ömma mage, så nu ligger även hon på minus. Fast egentligen handlar allt detta om min egen frustration över att ha ont, inte kunna äta som jag borde och inte ha tillgång till den smärtlindring jag hade på sjukhuset. Men nu ska jag försöka se framåt och hålla tummar och tår att jag i kväll kan äta nått litet utan att det känns som om magen ska sprängas...