Det är inte lätt att vara mamma alla gånger, just nu är vi inne på tredje dagen med en sjuk Trollunge och jag kan inget göra för att få henne att må bättre, eller jag gör vad jag kan för att pyssla om henne och underlätta, men hostan och febern har slagit klorna i henne, så det har blivit mycket TV.
Igår trotsade vi hostan och var på utvecklingssamtal, Trollungen var spänd och ville absolut inte prata om det som är jobbig, som tex rasterna, som är stökiga och bråkiga, eller samlingen som är lång och gör att hon får myror i brallan. Men omdömet från fröken var att Trollungen är en social tjej, som jobbar flitigt och självständigt, har lätt för att lära nya saker och prata och svårt att sitta stilla, så det är vi nöjda med.
Själv har jag ju börjat med mina sprutor igen och väntar på att de ska börja verka, men det dröjer. När Trollungen väl slutat hosta så ligger jag vaken pga värken, längtar verkligen efter att vattengympan ska komma igång, men det är först om en månad. Tycker trots allt att det är värt smärtan att sakta men säkert bli lättare och lättare. Har gått ner drygt 15kg och det känns i kroppen, och som jag nämnt tidigare så har jag vänner som ser till att jag har kläder som passa. Det är så skönt att kunna lägga undan alla stora byxor och ta på sig de jag fått/lånat, har jeans i storlek 44 och det är ett stort steg i rätt riktning och gör det enormt mycket lättare att genomlida de långa nätterna pga Trollungens hosta och min värk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar