Nu har vi firat jul sedan i fredags, då vi var till Paps och M och det är som starten för vårt julfirande. Trots att kusinerna aldrig brukar med just denna dag på året så saknade Trollungen dem.
Sen bar det av mot Kumla där vi hämtade Mams och en back med riktig must, då utbröt ett kaos i baksätet, öronvärk som inte gav sig med hjälp av Ipren och näsdroppar. Det blev en rätt snabb färd till VC i Forshagaoch aktubesök där läkren konstaterade att Trollungen hade rödsprängda bloddkärl i hö öra, men att det inte var nån fara för julfirande eller att det smittade, det kan bli så ibland, gör ont, men inget att behandla eller oroa sig för. Lätt för läkaren att säga, som förälder till en tjej som sällan gråter av smärta och aldrig i över 20 min efter en Ipren var det svettigt ett tag, när hon var hysterisk av smärta i närmare en timme.
Med Mams här provade vi julskinkan mm på kvällen och var väl med i förberedelserna för julafton, öronvärken försvann och vi fick alla sova gott, om än kort. 5,15 kom Trollungen tuggandes på tuggummi och stolt som en tupp, tre paket hade legat under hennes gran. Vi gick inte upp, men det blev en låååång väntan för Trollungen.
13.00 var vi klara med "glöggbordet" och då kom bilen från Skoghall och vi kunde börja mumsa och njuta, när Trollungen var och bytte om kom en Tomtenissa med paket från Tomten. Det blev en himla många klappar som bytte ägare och jag tror att både Tomten och vi andra hittat paket som passade de som fick dem.
Vad passar bättre efter att ha fått en massa paket än att mumsa i sig av den goda julmaten, så det blev nästa punkt på vårt program. Det åts och dracks och alla var vi mätta och belåtna och jag "snodde" både varmrökt lax och "Svärfars revben" så jag hade till senara.
Kaffe och saffranspannacotta med blåbär fick vänta ett tag men la sig som bommull runt magen, och var en riktig höjdarefterrätt en julafton. De som ville fick nått gott att dricka till kaffet, jag avstod, pga alla mina värktabletter. Men tackvare min nya "massagekrage" har jag klarat mig bra mycket bättre än jag vågat drömma om, tack min älskade Make och Trollunge för "Eva-presenten, tack även Mams för boken-
När kvällen kom och Skoghallsfolket åkt hem och Maken bar Trollungen till sängen tackade hon trött för alla underbara julklappar, och redan under dagen utsåg hom julen till den bästa av högtider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar