Reuma Rehab, fyra veckor med träning, maten serverad 5 gånger/dag, 4 nätter på hotell/vecka och ledigt över helgen, det är nått alla skulle behöva lite då och då, inte bara vi som har reumatism. Men nu är det över för denna gång och jag håller tummar och tår att jag får komma tillbaka om ett år.
Det kom ju lite plötsligt det där med träningen så jag han inte riktigt fatta att jag skulle dit, än minder förstå att halva decemer skulle gått när jag åter är hemma igen. Så nu får vi göra det bästa av situationen, med andra ord, göra som vi brukar.
Julen står för dörren och jag är inte i fas, men det var jag inte förra året heller och det blev jul då, så vi fixar nog ihop nått nu också. Men för bara andra året sen jag flyttade till Värmland ska vi vara hemma på julafton och det känns lite både och. Jag älskar tradioner och när jag får träffa alla nära och kära, men nu blir det inte så och det är bara att acceptera och börja lägga grunden för nya traditioner, jag kan inte göra nått åt situationen, lider av den, men gör som jag alltid försöker göra, hitta de små ljusglimtarna, de små guldkornen och det vet jag att jag kommer att göra.
Ikväll ska granen bli klädd, den är klädd till hälften, vilket fick Trollungen att gå i taket, hur dum får en mamma bli, vara rädd om julgranskulor efter sin farmor är väl ingen anledning för mamman att hänga upp dem, Trollungen hade ju bara sönder två av sin egna förra året. Imorgon står pepparkakshus på programmet, för nu har vi hittat chokladlincer utan laktos i. Ska även försöka bli klar med div beställningar via "nätet", vissa ska få julklappar efter divisen; "don efter person", gäller speciellt min älskade Morbror T...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar