Trollungen har gjort det igen, badat när isen nästan inte lämnat Vänern, +8 var det i vattnet, och hon simmade tom några meter, hade förmodligen gjort henne sällskap innan mina leder satte stopp för kyla och jag har vissa sviter efter att ha lyckats få en garderob över mig. Jag räddades av en kasse böcker och kistan från min morfars föräldrahem. Jag låg raklång under garderoben och det var inte mycket luft mellan mig och den, men det var så det räckte, lite blåslagen är jag, men maken hann nog tänka många tankar innan jag kravlade mig fram och kom upp. Men nu lär det dröja innan jag får hjälpa till att bära möbler och jag har lovat alla möjliga att jag ska bli bättre på att be om hjälp och inte vara så stônig och göra det själv.
Ibland knackar dåtiden på och inte trodde jag att det skulle påverka mig så, men jag har bestämt att låta dåtiden vara kvar där den hör hemma, i det förgångna och fortsätta mitt liv här och nu. Leva här med människor jag gillar och som gillar mig för den jag är, med min älskade familj, som jag utökat med en hel del "löst" folk, och som ger mig det jag behöver och som får tillbaka det jag har att ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar