Det plingade till i mobilen, och plötsligt var paniken här på besök, men hade inte riktigt tid för att låta den slå klorna i mig, så jag uträttade det jag skulle och fick prata av mig hos Killarnas mamma. Vad gjorde jag utan alla ni som finns där för mig? Den tanken vågar jag inte ens tänka. Efter att ha fått prata av mig även hos polisen så är nu läget under kontroll och jag känner mig lugn och vet att det finns många som står på min sida, förutom alla nära och kära så även lagen.
AF har lyft en sten från mitt hjärta och en massa tegelstenar från mina axlar, Trollungen behöver inte gå på "sommarfritids" och jag slipper bråka med kommunen, det finns änglar även på AF. Det var ett besked som kom när jag behövde det som bäst, jag får vara hemma två veckor, Maken tar en och Farmor och Farfar tar en vecka. Den glädjen som jag känner över att kunna låta Trollungen ha sommarlov väger upp det mörka dagen haft med sig, det och alla ni som visar att ni finns i mitt liv av rätt orsak. Ni vill vara här med mig och min familj, mina nära och kära och en del lös folk. Jag är så himla stolt och glad att ni valt att finnas här hos mig, jag hoppas ni förstår och känner det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar