Så sitter jag åter i soffan här hemma och njuter av ett tyst hus, trots att både radio i köket och TV:n i biblioteket är på, Trollungen och Maken är och köper mjölk och leverpastej, hemska tanke om vi ginge tomme på mjölk, ungen är som en kalv.
Har haft en superduperhelg med en resa på drygt 30 mil, bara för att gå på bio, det är ju så man undrar om man är riktigt som man ska. Men det var värt varje krona och varje mil bakom ratten, för filmen var kanon och då det inte var fler än 14 som såg den så lär den inte komma till K-stad. Att det dessutom innebar att jag fick sova hos Mams och träffa Gudmodern, det ser jag som inte en utan två bonusar som bara de var för sig var värda resan.
Trollungen var spänd av förväntningar, Filmstaden i Örebro går inte att jämföra med Folkets hus i Forshaga eller museet i K-stad, som är de ställen hon varit på bio på förut. Att hämta ut biljetterna var spännande, och hon fick de i kassan att le med hela ansiktet, då hon förklarade att vi bott i Kumla för att hennes mamma har ont i ryggen och det är sååå långt från Forshaga till Örebro. Popcorn köptes efter att Gudmodern kommit och toan besöktes innan vi bänkade oss, reklamfilmerna var för många och långa men så äntligen började "Winx och hemligheternas slott". Det var allt från jubel och skratt till gråt, förfäran och skräckblandad förtjusning, det är en upplevelse att gå på bio med barn och Trollungen lever verkligen sig in i filmen och det är härligt att se och höra henne. När vi gick ut i solskenet var hon inte säker på om hon ville se den igen, men nu håller hon tummarna att den kommer hit, och om den önskan ska gå i uppfyllelse lär den väl komma i form av en DVD, och att jag har hela säsong 3 liggande i skåpet, i väntan på den 17:e känns som en given hit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar