Idag slutar Storkusinen 9:an och det känns helt sjukt, vart har alla år tagit vägen. Men det är en stolt moster som på avstånd lyfter på hatten och ropar; "Grattis!!!" Det känns stort på nått vis att Storkusinen slutar grundskolan och tar sikte på gymnasiet, samtidigt så ska Trollungen snart sluta dagis och börja förskoleklass. Det är olika skeden i livet men ändå rätt lika.
Mina tankar går även till "Min fotbollskompis" och hans familj, det känns tungt att han lämnat oss, men samtidigt kan jag se honom där han är nu, hur han med visselpipan i munnen springer runt och dömer alla de där stora fotbollsstjärnorna som också gått vidare, hur han i pausen syr i läder och efter matchen tar en sväng om på en dansbana där de spelar upp till gammaldans. "Han fattas mig" som Ronjas pappa så bra uttryckte sig...
2 kommentarer:
Det är omöjligt att begripa! Småräkor som blir så stora...
Ja det är svårt att greppa, men det är med stolthet jag betraktar dem...
Skicka en kommentar