Det blev en tuff natt framför allt för Trollungen och Maken, då hon hostade så att hon idag har träningsvärk i bröstmusklerna, och jag började bli sjuk jag också. Det slutade med att de satt i rummet och sov och jag sussade i sängen. Men innan vi kom till ro hade Trollungen hostat konstant i över 3 timmar och sånt sätter sina spår.
Idag har vi inte gjort många knop jag och Trollungen, Maken jobbar, vi har suttit eller legat framför TVn i stort sett hela dagen, vi har båda feber, men jag har inte börjat hosta lungorna ur mig, men det kommer säkert, min näsa läcker i stället som ett såll. Som tur är har vi en Farfar som kom med Ipren och tog Hunden på en promenad, så vi sjuklingar slapp maka oss ut nån längre tur.
Mitt på dagen orkade jag inte sitta uppe längre utan la mig och somnade genast, vaknade av en smäll och snabba fötter som kom springande, det var ett åsk- och regnoväder och en rädd Trollungen som drabbade mig. Men Trollungen var inte mer rädd än att hon när det inte smällt på ett tag gick in till sig och tittade på TV, hon tittade snällt till mig med jämna mellanrum, typ precis när jag somnat om. Nu är det ju så att sjuka barn har en förmåga att vara otroligt pigga mellan slagen, så nu längtar jag, och förmodligen även Hunden, efter att Maken ska komma hem. Själv har jag väntat på åskan sen i söndags, men mår inte ett dugg bättre nu när den dragit vidare, utan snarare tvärt om, huvudvärken vill inte släppa, febern stiger och orken tryter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar