Så har det gått de 5 dygnen gått, då vi har haft tre busar och det är åter som det brukar, men jag måste säga att jag saknar killarna, även om det är skönt att allt åter är som det brukar. Det har gått otroligt smidigt att ha tre ungar och jag tror att alla tycket att det varit helt okej. Både den stora och den lilla har vid olika tillfällen uttryckt en önskan att få vara kvar över helgen och båda har önskat att de får komma tillbaka. Men sen får vi väl se vad de säger till sin mamma när de kommer hem igen.
Idag har jag och Trollungen passat på att ha lite mamma-dotter tid, vi har varit in till K-stad och köpt en ny bok om "LasseMaja" och så har vi fikat i "Mitticity". Det är inte ofta jag tar mig den tiden att bara göra saker som Trollungen vill, vi var inte in i en enda "mammaaffär", vi handlade inte mat, utan gjorde bara det som Trollungen ville. Hon fick åka rulltrappa några extra gånger, vi har ju ingen i Forshaga så det är ju så roligt, skulle nog räckt med att hon fått åka upp och ner i den en 10 gånger och hon hade varit nöjd. Men det var en stolt tjej som berättade för hon på bokhandeln, hon på apoteket och tjejen på cafét att vi hade mamma-Trollungetid, så det tar jag som ett bra betyg. Själv är jag nöjd att jag rodde det i hamn.
Har idag fått domen när det gäller min nacke, den kan vara bra om några veckor, men det lutar mer åt att det tar flera år, si så där en 10st om jag ska tro ortopeden jag träffade. Han sa att det är en allvarlig nackskada som i stort sätt är detsamma som en whiplashskada. Det positiva var att få höra att jag är en mönsterpatient och att det borde finnas fler som jag och att landstinget borde anställa mig så jag kunde lära andra patienter hur jag lever och vilka strategier jag har för att få mitt liv att fungera, om inte bra så i alla fall okej. Jag har stor fördel av att ha haft så pass ont pga psoriasis artriten, och allt det jag lärt mig pga av den, och det är ju inte helt fel att ha nytta av nått man lärt sig hantera. Men han sa att jag ska leva ett så normalt liv jag bara kan, men att jag får räkna med att vara helt utslagen några dagar efter en rolig dag, men att roliga dagar är viktiga och kan vara värt smärtan. När det gäller värktabletterna, som jag tycker är för många, så visade det sig att jag äter en så låg styrka att jag inte behöver oroa mig och han tror att jag på sikt kommer att kunna trappa ner, men att det är otroligt viktig med bra smärtlindrig och han gillade mitt sätt att planera när jag tar dem och hur jag tänker angående mediciner. Så även om det känns tungt att ha drabbats av ytligare en "sjukdom" så känns det bra att veta vad det är och få höra att jag hanterar det som en mönsterpatient.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar