Gnällig

Har idag träffat en kvinna som fattade allt, som verkligen förstod och som inte behövde nån förklaring på hur det är att vara jag, hon hade nämligen en "syster-sjukdom" och vi förstod varandra bara si så där. Nu har ju jag turen att ha en himla många nära och kära som förstår eller i alla fall försöker förstå, men tyvärr stöter man på många som varken vill eller kan sätta sig in i hur andra har det. Att gå från att vara hemma och må rätt så ok, innan skovet, till att jobba 100% med skov är ingen enkel resa och det blir inte bättre av att jag vill visa mig från min bästa sida, göra ett bra jobb och känna att det jag gör har betydelse. Nu fungerar det tack vare att vi inte har något att göra, att hela verksamheten går på konstgjord andning och att ingen verkar han nån som helst koll på nått. Det är hela gör att jag känner att jag inte orkar med detta och jag har idag bestämt mig för att försöka få ett annat "jobb", och det kan lösa sig redan i slutet av denna vecka, det är fördelen med att praktisera men kan byta "jobb", bara så där. Men jag kommer att ta med mig möten med olika människor som fått mig att le, känna att jag kan göra skillnad för andra, att jobbet i sig vore ett kanonjobb, men att jag som det är nu inte har något där att hämta, det kommer inte att leda till jobb och då kan jag lika gärna försöka hitta en plats där jag trivs. Tänk vad mycket bättre jag mår nu när jag fått gnälla av mig...