Armbågen blir inte bättre, börjar misströsta, jag är så himla trött på att ha ont och för första gången, om man bortser från när jag gått på kryckor, åkt rullstol, eller haft handen i bandage, eller ont i ryggen, så kan jag inte röra mig som jag vill, jag kan knappt få på mig kläder, och lika illa är det när de ska av, köra bil går, men det gör ont och jag avstår för smärta gör ingen till en bra förare. Det finns inget läge då jag är helt fri från smärta och alla rörelser är en pina. Det är tur att det är vänster för hade det varit höger hade det varit tuffare med allt. Försöker röra armen så mycket jag kan, men det gör så himla ont, varje rörelse är som när man slår i armbågen, med det undantaget att det aldrig går över helt och hållet. Ska träffa sjukgymnasten på tisdag, ska förhoppningsvis få börja "bada" då, men helt klart är att hon kommer att ge mig några övningar som gör ont, men jag måste verkligen få tillbaka rörligheten i armen.
Trollungen är ett solsken, med åskknallar och blixtrar, just nu, det går från ett leende till ilska utbrott på 0,1 sekund. Hade hoppats att 3-årstrotsen var över och att vi nu skulle slippa sånt, men en kompis pappa säger att tjejer kommer in i första trotsåldern vid 1 år och sen avlöser de varnadra, jag börjar tro att det ligger nått i det. Inte gör det saken bättre att hon hatar att bli väckt och att hon inte är trött på kvällen när hon ska sova. Men idag vaknade hon och var rätt så pigg, vi var inte ovänner en enda gång innan hon åkte till dagis. Det är tur att vi får en och annan sån morgon, men de på dagis fattar inte vad vi pratar om, Trollungen är ju en solstråle varje dag när hon kommer, alltid glad och pigg. Maken har funderat på om han ska bjuda hem hela dagispersonalen så där vid 6.30 nån morgon, så att de får se vad vi har att göra med. Men jag kan slå vad om att den morgonen gick Trollet upp 5.00 och hade ätit, klätt på sig och borstat både håret och tänderna med ett leende Som det är nu är vi glade om hon har kläder på sig och att de kommer iväg före 7.00, de ska vara på dagis 6.45 för att Maken ska ha marginalerna att hinna i tid till jobbet. Det är tur att vi har våran Trollunge, livet skulle vara bra tomt utan henne, om det bara kom snö så vi kunde göra nya snöänglar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar