Vardag

Så var det som vanligt igen, Maken jobbar och Trollungen är på dagis, men det är en viss skillnad, Trollungen vill inte gå på dagis. Vi tror att det hänger samman med hur jag mår, och att hon vill ha koll på vad som händer här hemma. Det är inte lätt att tvinga en trött ledsen tjej ut till bilen, men ska jag bli bättre är det det enda som gäller. Kroppen börjar bli riktigt dålig pga uppehållet av cellgifter, och tröttheten är obeskrivlig, jag är ständigt dödstrött. Men jag har bestämt mig för att inte deppa ihop, gnälla lite då och då, är okej, men det gäller att hitta ljusglimtarna, som att läsa en bra bok, höra en bra låt på radion och ha katten spinnande i knät.