Det är tufft att gå på sparlåga, humöret är inte återfunnet hel och fullt, men med underbara nära och kära så går det. Glada tillrop och prat med människor som är på samma ställa, el något före gör det så mycket enklare och imorgon far jag och Trollungen till Kumla, allt för att få nått annat att tänka på och för att lämna åter en glömd jacka.
Men det som fick mina ögon att tåras av stolthet, glädje och kärlek var när Trollungen och jag låg i soffan och mös framför och hon plötsligt säger; "Mamma det spelar ingen roll om du är tjock eller smal, jag tycker om dig som du är, du är ju mamma."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar