Så har jag firat och blivit firad i flera dagar och jag är både glad och nöjd och lite rörd att så många vill dela sin tid med mig, det värmer i kylan. Det är så mysigt att få besök, några träffar jag ofta andra för sällan men alla är alltid lika välkomna. Fick många guldkorn att lägga till samlingen och det lyser upp en dag som denna.
Idag har nacken och huvudet "talat" sitt tydliga språk, nu vill de inte vara med längre, det var väl viljan, envisheten, och glädjen som höll mig uppe så pass länge, fyra dagar med en massa att göra är nog egentligen lite mer än jag egentligen fixar, men det struntade jag i att lyssna på, och jag vet om att jag kommer att göra det igen. Men inte just nu, idag ska jag förvisso ta en kopp te med "våra" busars mamma, men utan ungar och så ska Trollungen köras till Deje för dansen och förmodligen pyssel. Det kan hända att vi passar på att hämtar 5 påsar kläder när vi ändå är i Deje, men i så fall möter Maken upp.
Jag ska försöka vila allt jag kan och lite till, men måste ringa AF, men då ABF inte hört av sig är frågan vad vi ska göra, ha is i magen eller om hon på AF ska försöka dra i några trådar. Är rädd att inget kommer att hända, hon är inte så intresserad av att göra något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar