Katastrofer

Denna vecka har handlat om att kroppen sagt upp sig, liksom flera par raggisar, och att jag nu är i ett skov, men det är ju ingen katastrof direkt, jag överlever och nya sockor hoppas jag finna. På Facebook har det varit prat om att grupper som verkar vara på skoj plötsligt byter namn och ser man inte upp är man plötsligt med i en oseriös grupp som man inte alls vill ha något att göra med. Men allt detta är ju av mindre betydelse om man ser det ur ett större perspektiv, vi har det ganska så bra om det är sånt vi hänger upp oss på. Har precis läst tidningarna på nätet och är glad att jag bor i ett land där vi trots allt har hus som klarar kylan, kläder att sätta på oss och mat att äta, visst händer det saker som får oss ur balans och regeringen har tagit en massa beslut som inte jag tycker är bra och jag känner med alla som drabbats på ett eller annat sätt både av dessa beslut och av olyckor mm. Men vi har det trots allt ganska bra. Igår när vissa på Facebook ojade sig över oseriösa grupper var det en mig närstående tjej som i stället uppmanade alla att hjälpa de drabbade på Haiti. Det fick mig att tänka till, det är så lätt att haka upp sig på små detaljer och oja sig över småsaker, som för visso inte är att förakta men som kan göra att man glömmer hur bra man faktiskt har det trots allt. Här följe den uppmaning vi fick av tjejen jag älskar som en syster; "Hjälp de som drabbats av jordbävningen på Haiti. Röda Korset finns på plats och räddar liv. SMSa AKUT NU till 72900 så skänker du 50 kr" Jag följde uppmaningen och hoppas att många med mig gjorde eller gör det. Det är tack vare människor som henne som vår värld kan bli en bättre plats för oss alla.