Tvära kast

Har har jag sedan i februari längtat till "Vetekatten" för att få äta en riktig god kanelbulle, och den var lika god som jag mindes. Men ödes ironi finns som alltid med, den bakas i Örebro så med tanke på var min Paps och Gudmodern bor, så hade det varit enkelt att få tag på dessa supergoda glutenfria kanelbullar de bakas nämligen här.



På vägen från "Vetekatten till Sergels Torg bestämde vi oss för att köpa en blomma, det kändes mer rätt än att tända ett ljus, då klockan inte var så mycket och då vi inte skulle hinna vara kvar till slutet. Jag var den som först la ner en röd ros, men den följdes snabbt av fler, ljus hade det börja tändas tidigare, så det kändes helt rätt att lägga ner en blomma.



Vi var många tusen som samlades på "Plattan" och runt om, och man kunde verkligen känna sorgen, men framför allt kände man hur folk gick samman, hur hoppet levde och hur många knöt näven och som Jonas Gardell uttryckte sig "Tänd gärna ett ljus i dag, men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna"



Att se DN-Galan på TV är en upplevelse, men att uppleva idrott live, det är nått helt annat, det är så stort att se världsstjärnorna prestera på riktigt, även om det kom lite i skuggan av upplevelsen från Sergels Torg. Nu jag säker på att det kommer fler tillfällen när jag sitter i publiken och ryser när någon gör en enorm idrottsprestation, som blir så mycket större när man verkligen ser den på riktigt och jag hoppas slippa uppleva flera terrordåd även om det är en utopi i det sammhälle och med den världssituation vi lever i.