Trollungen och jag hittade både till Grums och hem igen och hade som vanligt trevligt när vi träffade våra underbara vänner, och jag kan förstå "Singelmammans" beslut att flytta, även om jag tycker att det är avsides så erkänner jag att det inte tog mycket längre tid att ta sig dit än till lägenheten där hon bodde förut och nu är det gratis att parkera...
När vi åkte hem sa plötsligt Trollungen att hon brukar drömma om att några pratar med henne, det är en kvinna och man, men hon vet inte vilka de är för hon får inte se dem, men de är snälla och ger henne råd, men nu förstod hon inte riktigt vad de menade. Problemet var att Trollungen bara kommer ihåg att de sagt; "Du känner..." Ja vad svarar man på det? Inte hade då jag nått smart och lätt svar att komma med. Men det blev ett bra samtal om vad man känner, om att man känner med händerna, när nån rör en eller att man kan känna känslor inom sig, som att vara glad, arg, ledsen, sur, och lycklig och att det kan vara svårt att förklara vad man känner och varför.
När vi närmade oss Forshaga förändrades min glada pratiga dotter och blev plötsligt sur och trumpen och det tror jag hänger samman med att vi plötsligt befann oss i utkanten av ett oväder, vi drabbades inte av det, men lufttrycket blev lågt och det har alltid påverkar ungen min. Själv får jag huvudvärk och just nu längtar jag faktiskt efter att de som på radion säger att det ska bli regn och och åska innan kvällen får rätt, för vi har lågtryck på Klockstigen. Som tur är för mig är kompisen på 11:an hemma så Trollungen har nån att vara med och jag slipper hennes humör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar