Det är svårt att förklara för Trollungen det jag inte själv kan förstå, och hennes lösning är ju enkel, men svår att genomföra. "Det är väl bara att de sätter sig ner och pratar och om de inte kommer överens så får de väl rösta och det som flest tycker så blir det". Måste vara ett resultat av hur man löser saker i förskolan och visst vore det enkelt om man kunde göra så i alla frågor, Trollungen förstår i alla fall inte vad som skulle vara det svåra med hennes lösning. Men hon har förstått att man inte kan lösa nått med våld, slagsmål, knuffar och elakheter, så då återshtår att prata och komma överens eller att rösta och sen göra som de flesta tycker, även om man inte tyckte det var det bästa förslaget som vann.
Att jag håller till på den vänstra sidan på den politiska kartan är ingen hemlighet, men igår gick jag in och läste Tidningen EXPO för första gången och idag hittade jag en text på FB från nämnda tidning som jag tycker är läsvärd oavsett var man står på den politiska kartan, så det som nu följer har jag kopierat från EXPO, på nätet:
Ingen ensam galning
Publicerad 2011-07-23
Det är så fegt, avskyvärt och utstuderat bestialiskt att det inte går att greppa. En bomb i centrala Oslo. En massaker på Socialdemokraternas ungdomsläger på Utöya. 92 personer bekräftade döda hittills.
De omedelbara tankarna går till de anhöriga. Till de som förlorat sin bästa vän, sin arbetskamrat, sin livs kärlek eller sitt barn. De som sörjer och saknar. Så är det med dåd som dessa. De skär djupa sår. Inte bara i familjer, utan också i en stad som fram till igår njöt av sommarsolen, i grannländer som ikväll tänder ljus för offren, i själva hjärtat av demokratin.
Sorgen tar sin tid. Det kanske inte är en tröst men vi är åtminstone skapta för att kunna hantera förluster. Men att förstå gärningsmannen är en annan sak. Dådet går bortom det vi ser som mänskligt. Det är genomfört med en fullständig brist på empati.
Och nu snurrar frågorna. Vem? Varför?
Det har funnits många teorier om vem som ligger bakom dådet och varför det skedde. Vi vet inte allt, men vi vet tillräckligt för att kunna säga att Anders Behring Breivik inte var bara var en ensam galning. Han kan ha agerat ensam, det vet vi inte allt om. Men han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring.
De inlägg Anders Behring Breivik har skrivit på den norska sajten document.no avslöjar hans idévärld. Det är en svartvit världsbild där Norge anses sviket av en marxistisk infiltration av samhället, till förmån för en tilltagande islamisering. I centrum för hans hat står socialdemokratin och det mångkulturella samhället.
Det är en idévärld där larmen om den stundande undergången ständigt ljuder, där klockan alltid är fem i tolv och där fienden kan anas överallt.
Det är en idévärld som lever i bakvattnet av de framgångsrika antimuslimska partierna runt om i Europa. I det bakvattnet finns partiernas mest övertygade stödtrupper. Och 32-åringen var en av dem. Han var aktiv i Fremskrittspartiet och ska enligt uppgift ha hyllat den holländske politikern Geert Wilders.
Men, och det är värt att understryka. I den antimuslimska rörelsens idévärld finns förvisso konspirationsteorierna och domedagsprofetiorna. Men drömmarna om terror hör inte till den antimuslimska rörelsens retorik. Någon gång under resans gång har Anders Behring Breivik brutit sig loss och bestämt sig för att gå från ord till handling. Någonstans började radikaliseringsprocessen. Var och när vet vi inte ännu. Vi vet bara att det antimuslimska budskapet låg som en fond för hans ofattbara vansinne.
Daniel Poohl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar